Ramséns Naturfoto

Kommer främst att handla om naturfotografering, fågelskådning samt fototeknik

Porträtt av Hökuggla

En hökuggla har tagit ett vinterrevir, i närheten av ett fågeltorn, i trakterna där jag bor. Den dök upp strax efter Julen 2015. Jag ville åka och ta lite bilder på den men bestämde mig för att avvakta den värsta rusningen så det dröjde till månadsskiftet Januari/Februari 2016 innan jag åkte dit. Det var en solig men blåsig dag med några plusgrader. Precis som jag hoppades så var jag helt ensam. Det tog inte så lång tid att hitta ugglan i den glesa skogsdungen. Den satt fint exponerad i en torraka. Jag ställde mig så jag hade solen i ryggen och då fick jag,turligt nog, även vinden i ryggen. I och med att jag hade vinden i ryggen så satt ugglan vänd mot mig. Jag fick också fint medljus men nackdelen med det var att ugglan tittade inte så ofta åt mitt håll för då blev den bländad. Under två timmar stod jag och observerade ugglan, sedan började det skymma. Den satt hela tiden på samma plats och spanade efter byten. Jag hade hoppats på att den någon gång skulle dyka efter en fångst. Jag ville ha lite action bilder med mig hem, men så blev det inte. Jag fick dock riktigt fina porträttbilder som jag är jättenöjd med.

Postat 2016-02-06 18:04 | Läst 2209 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

300:ade artbilden på fågel samt en tillbakablick

Vid Görans Dämme på Öland tog jag, i mitten av maj 2014, bilden på min 300:ade fågelart. Det var Vitvingad tärna som blev "jubileumsarten"

I och med att denna milstolpe var passerad så började jag tänka tillbaka på hur mitt intresse för natur och fågel fotografering startade samt hur det har utvecklats.

Mitt intresse för naturfotografering startade 2003 i samband med att jag köpte min första digitalkamera. Det var en Canon PowerShot A70. Helt plötsligt kunde man ta obegränsat med bilder utan att det kostade något. Bilden visades direkt på skärmen, vilket gjorde att man kunde prova sig fram och korrigera sina misstag på ett roligt sätt. Det dröjde inte länge innan jag utöver familjebilderna tog kort på blommor, insekter, djur och fåglar.

Ganska snabbt så blev fåglar huvudmotiv i naturfotograferingen. Det berodde på att min fru som läste till grundskolelärare hade en lärare som var intresserad av fågelskådning och tog med sina elever på en hel del exkursioner ut i naturen. Min frus intresse för fågelskådning smittade av sig på mig.

Bilden är tagen med Canon PowerShot A70. När jag tog bilden trodde jag det var en Kanadagås. Några år senare insåg jag att det var en Vitkindad gås.

Ganska snart införskaffade jag en tubkikare och började ta bilder genom den.Det kallas Digiscoping. Det tog tid att ta en bild och det var svårt att få fokus. Det krävdes att motivet satt stilla länge för att lyckas.

Bilden på Hökugglan är tagen med Canon PowerShot A70 genom tubkikare.

Bildkvaliteten blev inte riktigt vad jag önskade så jag investerade i en ny kompaktkamera med rejäl zoom. Det blev en Olympus C765UZ. Med den fick jag en bränvidd motsvarande 380mm på en fullformat kamera.

Med Olympus kameran kunde jag nu gå runt i skogen och få bilder på småfåglar som satt högt upp i träden såsom den Mindre Hackspetten på bilden.

Intresset för fågelfotografering fortsatte att växa. Jag kom in i en positiv spiral. Ju mer jag fotade fåglar desto mer lärde jag mig om deras beteende och villkor ute i naturen och det i sin tur medförde att jag ville ägna ännu mer tid att vara där ute och fotografera.

När priserna på digitala systemkameror sjönk så var jag inte sen att börja spara till en sådan. I början av 2006 så köpte jag en Nikon D50 och en Tamron 200-500 zoom. Den utrustning innebar ett rejält lyft för bildkvaliteten och nu blev det möjligt att fota rörliga motiv.

Tack vare min Nikon D50 och Tamron 200-500 kunde jag nu ta bilder på flygande fåglar.

Fågelfotointresset växte ännu mer och jag började göra resor till olika delar av Sverige för att fota fågelarter som var allt ovanligare. Bla blev det resor till Öland och Halland. Jag började nu också räkna hur många arter jag fotat och jag lade allt mer tid på att åka till platser enbart för att fota en specifik art.

I början av 2008 upptäckte jag RAW formatet. När man fotar i det formatet så kan bilden justeras efter att den är tagen.  Detta gjorde att bildkvaliteten kunde höjas ytterligare ett snäpp. Det spelade också mindre roll om vitbalansen eller exponeringen inte blev optimal. Det gick att fixa till i efterhand.

Bilden på Berglärkan kunde "räddas" ,i och med att jag fotade i RAW format, då jag hade ställt in fel vitbalans. Numera har jag Auto-vitbalans inställt i kameran och justerar alltid  i efterhand.

Nästa tekniska steg i min utveckling blev ett inköp ,i slutet av 2008, av en Nikon D300 och Sigmas 300mm fasta objektiv med ljustyrka 2.8. Jag investerade också i en 2x-extender så att jag kunde få 600mm brännvid med ljusstyrka 5.6.

Med Sigma objektivets ljusstyrka på 2.8 kunde jag nu ta bilder i mörker på nattaktiva arter såsom Gräshoppssångaren på bilden.

Nu har fågelfoto-intresset blommat ut fullt och jag har blivit en artjägare som satsar på att nå 300 fotade fåglar för att bli fullvärdig medlem i club300. Jag planerar nu olika resor för att få nya arter bla en resa till fjällen. Jag kollar också larm på club300:s hemsida och håller dagligen koll på vilka arter som rapporteras på Svalan för att sedan åka till dessa lokaler och ta bilder på nya arter.


Jag börjar också inse att det är svårt att få alla egenskaper som man önskar i ett och samma objektiv. Sigma 300 objektivet har bra ljusstyrka på 2.8 men det är tungt att bära och bildkvaliteten försämras märkbart när man sätter på 2x extendern för att få 600mm brännvid. Nästa foto investering ,i slutet av 2010, blir därför Nikons 500mm objektiv och Nikons 300mm objektiv båda med ljusstyrka 4. Nu har jag ett objektiv med lång räckvidd utan användning av extender samt ett lätt "walkaround" objektiv.

Med Nikons 500mm objektiv kan jag ta bilder med toppkvalitet även på flygande fåglar som bilden på Fjällvråken ovan.

För att ännu bättre kunna efterbearbeta mina bilder i datorn skaffade jag 2012 Adobes Lightroom. Det var ett rejält lyft jämfört med Nikons ViewNX som skickas med vid inköp av deras kameror. Jag har visat skillnaden mellan dessa programvaror i tidigare blogginlägg.

Utvecklingen av kamerahus går väldigt fort så 2013 ersatte jag mitt Nikon D300 hus med Nikon D7100. Jag fick då 24 Mpixel sensor istället för 12 MPixel. Detta ger en virtuell brännvids förlängning på 1.4 vilket motsvarar vad en 1.4x extender ger. Jag får också bilder med lägre brus på höga ISO-tal.

Min ambition när jag tar mina bilder har alltid varit att respektera naturen. I och med att jag hela tiden ökat min kunskap om fåglarna och deras beteende så har jag lärt mig att undvika misstag. Naturfotograferingen har blivit mitt andningshål som bryter av den stressiga vardagen. Man kan strosa om kring och bara vara eller fokusera på att få riktigt fina bilder eller åka iväg på ett larm med spänningen det innebär att kanske få bilder på en ny art. Alla dessa olika inslag i naturfotograferandet gör att man fokusera och njuter av nuet. Det leder till avkoppling för mig.

Nästa steg i utvecklingen tror jag blir att ta mer estetiskt tilltalande naturbilder inte bara att dokumentera fågelarter som jag lagt mest energi på hittills.

Postat 2014-06-08 14:28 | Läst 6898 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fjärde dagen i Härjedalen: Pärluggla i dagsljus

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Fjärde dagen var planen att åka till Rogens naturreservat för att försöka se och fota Lappmes. På vägen dit körde min kompis bilen. Plötsligt så bromsade han tvärt. Han hade sett en intressant hålighet i en tall alldeles vid vägen. Vi backade tillbaka för att titta närmare. När vi stannade till så såg vi att det var något i hålet. Det såg ut som en uggla men vi var osäkra på arten.

Vi klev genast ur bilen för att kunna identifiera vilken art det var och för att kunna ta bättre bilder. Ugglan tänkte nog ungefär samma sak för den klev fram i hålet och spanade in oss. Det visade sig att det var en Pärluggla. Den ugglan är normalt nattaktiv så det var riktigt kul att få bilder på den arten i dagsljus.

Nöjda åkte vi vidare mot Käringsjön för att försöka få bilder på Lappmes. Första stoppet gjordes vid Mossatjärnen. Det var väldigt lugnt och fridfullt där. Några Svärtor simmade i tjärnen.

Några Lappmesar såg vi dock inte men en Talltita fick pulsen att gå upp en stund innan vi såg vad det var för art.

Färden gick vidare och vi parkerade vid Kärringsjövallen och betalade vägavgiften. Vi frågade om Lappmesar setts och fick svaret att det hade varit en häckning utmed en vandringsled. Risken var dock stor att ungarna blivit flygga och lämnat boet. På vägen ut mot häckningsplatsen så var det en Sjöorre som simmade ganska nära i en sjö.

Vi hittade trädet där Lappmesarna förmodligen hade häckat. Det var en torraka som det var en hel del små hål i. Tyvärr så var det övergivet. Vi fortsatte sedan, i stort sett hela dagen, med att leta Lappmes utmed olika vandringsleder utan att hitta någon. Såg däremot endel Bergfink som lockade i träden. Har inte sett den arten i sommardräkt förut.

Vi var ändå ganska nöjda när vi åkte tillbaka till Funäsdalen tack vare mötet med Pärlugglan.

Postat 2014-01-06 17:25 | Läst 5180 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jordugglor på Skövde övningsfält

2012 har onekligen varit ett uggleår i dom trakter av södra Sverige som jag kommer ifrån. Tidigt under året sågs både Slaguggla och flera Lappugglor i Skövde trakten och under senare delen av året har det setts flera Hökugglor. Under sommaren var det ovanligt många Jordugglor på Skövde övningsfält. Dom var desutom kvar ovanligt länge. På en del av övningsfältet brukar det ses Jordugglor årligen. Den plats där man kan ställa bilen kallas tom för jorduggleparkeringen. Jag åkte dit en kväll i juni och fick se en uppvisning som jag aldrig kommer att glömma.Som mest såg jag  fyra Jordugglor samtidigt . När dom födosökte så brydde dom inte om mig alls utan passerade på mindre än 20 meters håll.  Det var ganska svårt att hålla kvar ugglorna i sökaren när dom kom så nära och de gjorde hela tiden tvära kast under flygningen. Allting skedde helt ljudlöst. Det var verkligen en helt fantastisk naturupplevelse och jag fick många fina bilder.

 Jordugglorna flög lågt över ängarna när dom födosökte

Jordugglorna kom väldigt nära. Ovanstående två bilder är helt obeskurna.

 En uggla satte sig i ett träd precis bredvid där jag stog.

 Tydligen går det bra för Jordugglor att flyga och titta rätt upp i luften.

Postat 2013-01-13 15:55 | Läst 3979 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Lappuggla någonstans i Västmanland

På Fotosidan.se spenderar jag en hel del tid (speciellt på vintern) med att kolla andra fotografers bilder.  Under vintern 2010/2011 märkte jag att det fanns väldigt många fina bilder på Lappuggla.  Många av dessa bilder visade sig vara tagna ”Någonstans i Västmanland”. För att få reda på var denna platsen låg tog jag kontakt med en av fotograferna och han var vänlig nog att ge mig en vägbeskrivning. Jag fick också tips att ugglan sågs oftast i gryning och skymning samt att i Maj månad var det störst chans att få se den.

Första besöket

Första gången jag åkte till platsen var på Valborgsmässoafton.  Det var en solig men blåsig och lite kylig kväll. När jag kom fram vid 6-tiden på kvällen var det redan några andra fotografer på plats bla ett gäng som kommit ända från England. Platsen var en långsmal äng där gräset fick växa fritt. Det gick också en liten bäck/dike genom ängen  På endel platser fanns det luckor i vegetationen så att man kunde spana in mot ängen.Tiden gick och det strömmade till fler personer men ugglan dök inte upp. Vid ca 10-tiden på kvällen gav jag upp och åkte hem.

Andra besöket

Vid andra besöket tog jag med en kompis. Det var en varm och lugn kväll i Maj. När vi kom fram så var det mycket folk på plats. Det var givande att stå där och prata med fotografer som fotat ugglan sedan tidigare. De sade bla att ugglan oftast kom flygandes så att den hade medljus. Antalet personer på platsen ökade under kvällens lopp bla dök det upp en grupp med en guide. Det dök också upp en person som hade sett och fotat ett Lodjur på en äng i närheten så vi började även spana efter Lo. Till min stora överraskning så dyker det upp ett Lodjur på ängen. Visserligen på ganska långt håll men jag fick några bilder på den. Någon Lappuggla dök tyvärr inte upp men Lodjuret kompenserade detta mer än väl.

Som sagt långt avstånd. Lodjuret är precis under den stora vita björkstammen mitt i bilden

Nedan ses Lodjuret uppförstorat. Pga att det var skymning så syns det inte så tydligt men man ser åtminstonde att det är ett Lodjur

 

Tredje gången gillt

Gjorde ett tredje resa för att fota Lappuggla i början av Juni på skolavslutningsdagen. Vädret hemma var mulet, regnigt och kallt men när jag passerat Örebro så klarnade det upp och blev soligt och varmt. Till min förvåning så var jag själv när jag kom fram till ängen vi 6-tiden på kvällen. Den här gången valde jag att gå upp utmed vägen till ängens västra del med förhoppningen att möta ugglan så tidigt som möjligt.  Jag står i en öppning till ca 8-tiden då plötligt något grått flyger upp och sätter sig i en gran på andra sidan ängen. Pulsen går upp rejält. Jag försöker se om det är Lappugglan men fågeln sitter skymd. Jag förflyttar mig snabbt till en ny plats och därifrån ser jag att det är Lappugglan och säkrar några bilder på långt håll.

Jag hoppas på att ugglan flyger över till min sida och det gör den men sätter sig på en skymd plats och jag får dessutom motljus. Jag är bara ca 10 meter från ugglan men jag kan ändå inte ta någon bild. Frustrerande.  Då flyger den och sätter sig nära i en liten gran på ängen men med ryggen mot mig. Frustrerande igen. Jag harklar mig lite för att få ugglan att titta åt mitt håll men den bryr sig inte alls.

Efter ca 5 minuter väntan vilket känns som en evighet vänder sig ugglan och tittar lite förstrött åt mitt håll. Jag hinner ta några bilder och sedan flyger den men för mig är lyckan gjord.

Därefter så flyger ugglan fram och tillbaka över ängen och sätter sig på olika platser där den lyssnar och spanar efter byte.  Jag får många olika bilder på ugglan sittandes och flygandes både i solen och i skuggan.

Så småning om så har ugglan flugit till platsen där jag ställde bilen. Där finns det några andra fotografer. Ugglan sätter sig perfekt i ett dött träd och jag får riktigt bra bilder. Därefter flyger den vidare och jag tappar den ur siktet. Vad jag kunde se så lyckades den inte fånga något byte.

Efter denna härliga upplevelse som varade i nästan 2 timmar kör jag hem med ett stort leende på läpparna.

Postat 2012-01-29 19:54 | Läst 5622 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera