Ljus är allt.

Stigen tillbaka till ett intresse för fotografi och film

Bleka färger på Sagberg

D200, Nikon 70-200/2.8 VR1, 200mm, f/4, 1/100, ISO 800

Jullovet är slut, vädret har minst sagt varit ansträngande. Sista dagen bestämde vi oss för att få lite frisk blöt luft i lungorna och begav oss till Sagberg, Holmsveden. Från vägen går en fin stig som efter ett par hundra meter leder fram till en rastplats. Jag tog med kameran för att bygga familjeminnen. Som vanligt har bilderna tagit en snabb sväng i Camera Raw v8.3.

D200, Nikon 35/1.8, f/2.8, 1/50, ISO140

Där finns en liten kåta med en eldningsbar järnspis. Det brukar finnas ved men det kan vara bra att bära upp lite så de som inte orkar också kan hålla sig varm. Dagen till ära fick min gamla Nikon D200 följa med. Jag tycker det är något speciellt med den kameran. Den är helt enkelt svår att göra sig av med. Gluggar som fick följa med var Nikon 70-200/2.8 VR1 och 35/1.8 DX.

D200, 35/1.8, f/5.6, 1/15, ISO 800

Där grillade vi korv. Jag kan tycka att det är svårt att få ut detaljer ur högdagrar i motljus. Hade en tanke om att den fina färgen som runnit på fönstret skulle synas samtidigt som ljuset lyste upp Ivans ansikte.. Visst brusar D200 en hel del redan från ISO 800 och upp. Jag tycker dock den har en förmåga att lägga bruset fint. Det har en hel del nya kameror mycket svårare att åstadkomma. 

D200, Nikon 70-200/2.8 VR1, 155mm, f/5, 1/40, ISO250

Vi passade på att ta en tur till kullerstensfältet inlandsisen lämnat efter sig. Det breder ut sig uppe på toppen av Sagberg och är själv en anledning att ta sig upp. 

D200, Nikon 70-200/2.8 VR1, f/4, 1/40, ISO 800

Därefter några obligatoriska bilder på barnen. Trots taskigt ljus gillar jag det mesta som kommer ur Nikon D200. Jag tycker bilderna gärna får en dov men levande stämning. Skulle jag jämföra den bildkänsla jag får ur MFT med t ex Panasonic GH3 skulle jag snarare benämna den som "fräsch". Hur kul är det?

D200, 70-200/2.8 VR1, 130mm, f/2.8, 1/100, ISO 800

Nikon 70-200/2.8 VR1 är en fantastisk glugg. Den har fantastik bokeh. Visst kan man sitta o kolla hur cirkelrunda ljuskällor är, där står sig t ex Olympus fina MFT-optik sig bra men när det gäller att teckna t ex ett grenverk på ett fint sätt är ovan nämnda glugg en riktig kung. Nästa familjepromenad i skogen ska GH3 få jobba med Olympus 17/1.8 och 45/1.8. Det blir en annan historia.

Postat 2014-01-06 17:53 | Läst 743 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Som vanligt, problem.

Det var ca: 11 år sedan jag först upptäckte fotosidan. Jag hade impulsköpt en Canon 300D, en Sigma 24-70/2,8 och fick min fösta digitala aha-upplevelse. Jag förstod snabbt att fotografi var en materialsport. 24-70n föjdes av Sigmas 70-200/2.8 och jag hade allt jag behövde. den kombinationen gav mig flera av mina absolut bästa bilder trots 300Ds i dagens mått mätt ynkliga 6Mp. Ett intresse för fågelfotografering grydde. Ingen av dessa pjäser var dock vädertåliga så när Nikon lanserade sin banbrytande D200 slog jag till. 17-55/2.8 och 70-200/2.8 VR fick också följa med. Därefter kom många gluggar att testas på D200n och fotoväskan blev tyngre och tyngre. 

Åren har gått och under tiden har kameraväskan varit just tung. Som tioårs-jubilar på fotosidan bestämde jag mig därför för att testa nya stigar mot ett förhoppningsvis nytänt fotointresse. Eftersom jag håller på med film så har jag länge sneglat på MFT. Efter på tik för många timmar vid datorn bestämde jag mig för att testa. 

Panasonic GX1 följdes av Panasonic GH3. Olympus 17/1,8 och Olympus 45/1,8 Har fått vara först ut. Anledningarna är flera, positivt på nätet, bildvinklar jag gillar. 

Visst har jag tvekat. Sensorn är rätt liten. Handhavandet med så små kameror? På D200 sitter ju allt rätt.. APS-C eller FF? Alfa 7 eller D800? Efter långa grubblerier speciellt kring vikt, nacke och axlar så blev det ändå MFT. 

GH3, Oly 17 f1.8 1/30 iso1600

Nu tvekar jag fortfarande. Med nya saker vill jag ha WOW-faktor. Visst får jag det via GH3s fantastiska .mov filer, men det känns som jag saknar något. Skärpa, brushantering DOF mm. är bra, riktigt bra. Hudtoner är helt klart fina och detaljer finns i både högt och lågt. Bilderna blir dock inte riktigt som jag vill ha dom. Det är något knas med färgen, känslan och ljuset? Är det jag som är galen?

Postat 2014-01-02 22:34 | Läst 784 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera