Tankar och funderingar fångade genom diverse objektiv...

En vacker morgon på mage vid en damm...

Jag passade på även i idag att stiga upp så där härligt tidigt, man smyger genom mörkret fram till platsen man valt ut att ligga på, i mörkret så fumlar man fram sina saker och lägger sig på det skitiga liggunderlaget och drar camonätet över sig, man ligger där och rättar till sina kläder under de första minuterna sen börjar man vänta på ljuset.... ibland kommer det snabbt och ibland undrar man om man inte la sig lite väl tidigt på platsen, där ligger man i absolut sämsta ställningen (på mage) och tittar ut genom ett camonät (sikten är ju sådär)... första timmen när det fortfarande är mörkt hinner man fundera mycket - är detta så vettigt egentligen, ligga här långt borta från all ära och redlighet, man lyssnar efter ljud som t ex läskiga vildsvin som kan va sjukt tysta när de kommer gående... det tisslas och tasslas bland löv och gräs... för er som aldrig provat detta så ska ni tänka så här för att få en uppfattning vart jag väljer att lägga mig och invänta dagen gry. Du ställer dig vid en våtmark t ex och tittar ut, tittar du mot solen så tittar jag troligtvis mot dig, på andra sidan där någonstans där du inte tror det går att ta sig, alltså genom vass buskar och elände, du ser en liten ytan vid kanten av vattnet där det inte växer något, troligtvis ligger jag i anslutning till den på ett liggunderlag under ett camonät på mage med värkande axlar och nacke (blir så efter x antal timmar i samma ställning), för det gäller att ligga väldigt stilla så att djuren inte uppfattar den annorlunda lövhögen som något farligt.... jag låter oftast de första fåglarna vara, inte störa eller få dem att skrika! här ligger troligtvis något jätte farligt, så flyg inte hit!!.... all form av insikter kommer mer än gärna på besök under nätet... som man försöker blåsa bort eller vifta med något finger, ja för något större utrymme har man inte, nätet ligger ju på en så det är bara den delen som ligger på kameran och det som vilar på huvudet som skapar någon form av tomrum, därför ska man ha en hatt med lagom stor kant, då glider liksom nätet på hatten, en mössa får bara nätet att fastna och skapar onödig irritation ;) nå väl.... varför gör man detta då? Jo för att man älskar naturen och tycker det är helt fantastiskt att komma den riktigt nära!! fåglarna kommer ända fram till dig så du skulle kunna sträcka ut handen och klappa dem (vilket inte är att rekommendera, för då låter det extremt högt, "AKTA AKTA AKTA, farlig lövhög farlig lövhög!!!!" och du kan gå hem igen), ligger vinden rätt så kan rådjur å annat passera dig med några meter och gud förbjude bli över sprungen av ett vildsvin i VÄRSTA fall bökar de fram dig, då! om det skulle hända lär det dröja länge innan jag gör detta igen hahaha

Dagens "på mage i en våtmark" bilder....

.... 2 rådjur skuttade ut från en skogsdunge och klampade runt i vattnet, tyvärr på lite långt avstånd, men det får en att fundera på nästa morgon man ska ligga där, lägga sig på en plats lite närmare så om de kommer ut samma håll så kan man få till riktigt bra bilder med spegling, dimma och plaskande rådjur :)

... väldigt många sådana här bilder blir det, vandrande och födosökande fåglar.... och händer det inte så mycket annat så blir det ännu fler sådana bilder som man redan har sjukt många av :) 

... sen händer det bara plötsligt! där kommer något intressant och från rätt håll och på toppen avstånd, man samlar sig och försöker göra så lite väsen som det bara går, och uppfattar inte fågeln/djuren det så kan man få nära naturen upplevelser, som denna Enkelbeckasinen, saknade ett sådant möte, nära, bra ljus m.m. och så kom det idag, här står den en liten stund och ser ut att njuta av solen första strålar, jag kunde följa den från land och hela vägen ut i vattnet där den till slut passerade mig på någon meters avstånd, jag slutade plåta när jag riskerade skrämma den och bara låg där och tittade ut genom camonätet och njöt av att ha den så nära, en orörligt vacker fågel, fjäderdräkten är mäktig i sitt mönster.

.... ett "gulligt porträtt, med huvudet lite på sen för att se extra gullig ut"... det är ju så att man ska ha tur när man är ute, man kan välja plats av erfarenhet m.m. för att öka chanserna men naturen är nyckfull... bra ena dagen total öken nästa dag, när det är öken kan man passa på å titta på annat ... lägger man sig på platsen vid 04... så kanske det är helt händelselöst fram till fem i 7, på bara några minuter kan allt slå om och bli en fantastisk "morgon" trots den "fantastiska tiden" bara blev 10 minuter av 3-4 timmars liggande på mage, det räcker men en bild som man längtat efter så är de händelselösa timmarna ett minne blott.

.... Enkelbeckasinen stannar till och ser ut att dricka lite och för en liten "rysning" av det goda vattnet, man ser lite "skit" i nedankanten av bilden som man kanske tycker är synd men det är fota de bilderna man fastnar för där det kommer in lite "miljö" i bilden, lite smygkänsla, och ett liten blänk i ögat ger det där lilla extra och det rä från världens bästa ljuse, solen (såklart)! 

Jag är ingen ornitolog så jag kan få hicka av helt vanliga fåglar som byter fjäderdräkt (vinter/sommar), kan få för mig så någon som ingen annan har sett, som t ex i morse så kom där en fågel smygande genom gräset i en dålig vinkel för mig men sakta sakta kunde jag vrida kameran men där va så mycket gräs i vägen så jag fick ingen klar bild av den, och plötsligt flyger den i väg och jag ligger där och funderar på vad det kan ha varit?!?! Sen visade det sig att det va en helt vanlig Stare, en ungfågel som byter fjäderdräkt i mitten på augusti (stod det i boken) jag har aldrig funderat eller tittat så noga på dem innan, men nu vet ja, men varför skriva en så "dum" sak, men jag tror nog alla någonting har tänkt tanken och sen insett att det va något helt vanligt och naturligt man sett :)

När morgonpasset är klart så är man inte direkt smidig när man reser sig, för samtidigt ska man ju störa omgivningen å lite som möjligt, så man får att alltid ha en annan väg tillbaka och det är bra om man kollat den innan! Man är skitig, sakerna man har med sig är skitiga och luktar sådär, stel i kroppen men man är lycklig ändå, för man har ju fått "njuta" av att få se en ny dag gry.

Det här blev ett långt inlägg från en ganska mager morgon bortsett från Enkelbeckasinen! tack för mig och på återseende, och ursäkta min dåliga svenska, stavning, meningsuppbyggnad och irriterande upprepningar

ps. titta i ditt närområde, där finns platser som kan leverera mer än vad du tror .ds

Inlagt 2014-08-06 11:53 | Läst 3197 ggr. | Permalink
otroligt fina bilder =) bilder som verkligen får fatt i en =)
ha en fin dag pågen
peter
Svar från christian bladh   2014-08-06 12:14
Tackar Peter, trevligt du gillade det :)

Ta det försiktigt i Sala nu! och det är väl liten risk att bli ormbiten där... de har väl ringlat långt iväg... eller INTE!
Vackra bilder på den fina Enkelbeckasinen!
Härligt ljus och bakgrund.
Fin upplevelse i morgonstund!

Med vänlig hälsning, Kenneth
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:32
Tackar Kenneth! ja det va en skön upplevelse!
Text som sveper med en i din morgonstund.
Så harmoniskt och vackert. Just den där Känslan när motivet
äntligen satt, inställningarna super, kvalitén toppen är DET
som gör att vi fotografer fortsätter outtröttligt att hoppas
enträget envist att få en enda sådan stund till....

Finns inget i din text att anmärka på.

Och bilderna blev Fantastiska. =)

//J
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:34
Tackar Johanna, ja den känslan är underbar! ... helt klart drivkraften och inspirationen att sätta nya mål :)
Tack Christian för att vi får föja med dig ut och vara med att få krypa under ditt camonät. Du ska veta att av ren sympati känner i alla fall jag mig lite öm och stel när jag läst din spännande historia. Jag har inte, som allt för många andra, blodiga svenska deckare som favoriter, nej det här är spänning på rätt nivå, utan våldsamheter, organiserad brottslighet och andra intriger. Tack än en gång för din text och för dina superfina bilder./ Christer
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:36
Häftigt att du känner så... och ja! detta är spänning som jag gillar, slitsamt eller ej... stunderna väger upp allt :) ha det gott och tack för dina fina ord och betyg!
Jag läser alla dina inlägg och njuter av dina fantastiska bilder. Jag kan precis föreställa mej känslan du beskriver. För ca en vecka sedan körde jag tre timmar till Knuthöjdsmosse och kom fram vid kvart över tre på morgonen. Lite tidigt men det var obeskrivligt att sitta ensam på en spång när det fortfarande var relativt mörkt och bara lyssna på de olika fågelgruppernas läten. Smålommarnas ljud hördes från alla håll, sedan vaknade en grupp kanadagäss till liv. Jag fick några bilder också, när det ljusnade men det var nästan ljudupplevelsen som gav största kicken. Jag har börjat spana efter en bra pöl i mitt närområde, men det bästa har tyvärr kor runt omkring. Strålande enkelbeckasin !
Hälsningar Lena
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:41
Jag kan tänka mig hur det kändes å sitta där, lugnet stämningen.... och alla ljuden! mäktigt.... hoppas du hittar en pöl i din omgivning.... bönderna brukar vara glada för att skapa sådana, eu-projekt! om inte så kan du ju kanske hitta ett bakvatten i en å! längs med åkanten är ju också ett säkert ställe .. lycka till och tack för du läser mina inlägg!
"Vanligt" folk tycker nog att vi inte är riktigt kloka, vi som gillar att fota naturen på de mest konstiga ställen på de mest konstiga tider.
Kul berättelse, och man ser exakt hur du ser ut när du ligger där.
Fantastiska bilder blev det så det var väl värt lite smuts och en stel kropp.
Jag som knappt har fotat någon vadare tycker alla är lika vackra, men förstår din känsla över att fånga något du inte mött förut.
Du tror inte Beckasinen ser dig, men det tror jag. Ser du inte den fina blicken du får på sista bilden: varsågod, fota på du. Nästan en liten flirt ser det ut som :-)
ing-marie
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:43
Så sant! och vem påtår att vi är så kloka... hahaha lite galenskap är det allt! Ja ala är vackra på sina sätt, men det är väl också svårigheten att komma nära som gjort mig extra förtjust :)

Tackar Ing-Marie
Otroligt fina bilder ....igen! Beundrar alla som har tålamodet att ligga i gömslen timme in och timme ut! Kan ju se att det ger utdelning, men tyvärr har jag en alltför orolig själ. Mina morgontimmar sker i vandringens tecken och några minuters vila här och där. Det blir inte många fina djurbilder heller! MVH Yvonne
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:46
Tackar Yvonne, vem vet, det kanske är din medicin för din oroliga kropp :) ha det gott och lycka till
Mycket fina bilder. Fint också att du berättar om denna morgon. Jag känner mycket väl igen situationen. Har aldrig legat framför några vadare då jag alltid hållt till i skogen. På mage framför orrarna har jag varit 100 tals, kanske tusen gånger. Att ha dom på en halvmeters avstånd, oavsett om det är orre eller andra fåglar är en oförglömlig upplevelse. Idag kan jag tyvärr knappt lägga mig på mage på grund av mina dåliga leder.
Sten
Svar från christian bladh   2014-08-06 21:47
Tackar Sten, härligt du känner igen dig, fast i en annan miljö, ja orrarna kan jag tänka mig är hur häftiga som helst att ha nära inpå :) ha det gott Sten
Vilken fin berättelse om hur dina bilder blir till. Och vilken möda du lägger ned på att få dom. Det är beundransvärt i mina ögon. Själv har jag nog (?) inte tillräckligt med tålamod, tror jag. Men vad bra att du finns så man får titta och njuta av dessa. Ha det gott där nere i Skåne! /Sonja
Svar från christian bladh   2014-08-07 23:03
Tackar Sonja, men på något sätt så är det hela grejen runt att fånga em på bild som gör det så speciellt och kul! och galet ;)
Härligt inlägg med dundersköna bilder! =)
Svar från christian bladh   2014-08-07 23:03
Tackar Helene, trevligt du gillade det :)

Skriver om

free counters