Fotograf på Gotland

Känslomässiga band till ett motiv gör inte automatiskt att bilden är bra! (varning för gnäll)

Måste få vädra tankarna och gnälla lite...

Det finns många bilder här på fotosidan som höjs till skyarna för att motivet (oftast en kattunge) framkallar känslor som gör att man helt åsidosätter sina "vanliga" värderingsriktlinjer för att bedöma om bilden är bra eller ej. Det stör mig.

Förloppet: en fotograf tar en bild på sin nyinförskaffade kattunge (bara som exempel) hemma i vardagsrummet, på altanen, på gräsmattan eller var som helst, och glömmer bort det här med komposition, ljussättning osv. När sedan bilden laddas in i datorn sållas den inte bort, trots att det egentligen är en riktig skitbild. Fotografen har ett känslomässigt band till motivet som gör att han/hon uppfattar bilden som bra och vill visa upp den för andra att beskåda.

Men är det motivet eller bilden som han/hon egentligen vill visa upp? Det känns mest som att bilden blir en ursäkt för att man inte kan bjuda in 10.000 personer till sitt vardagsrum och där, gemensamt, sitta och beskåda den lilla kattungen samtidigt som man utbrister "åh vad söt!".

I min mening har dom här bilderna inget att göra på fotosidan, egentligen. Vi bedömer bilder här, inte motiv. Motivet är en del av bilden, som består av så mycket mer. Främst en tanke av vad man vill uppnå med bilden (förutom att visa att katten är söt). Motivet är endast en del av bilden, och tillsammans måste alla delar fungera ihop för att en bild ska vara bra.

Jag blir lika förvånad varje gång jag ser en 5:a bli utdelad som betyg på en sån här bild.. 5:an sätter dom för att de upplever ungefär samma sak som fotografen upplevde när bilden togs. Visst, säger ni, då har man ju lyckats förmedla hela känslan. På ett sätt kan jag hålla med om det, men, i mitt tycke är det motivet - och inte bilden - som har förmedlat känslan från fotografen till betraktaren. Och där blir det fel.

Jag tror dessutom att många inte har läst fotosidan kriterier vad gäller betygsskalan 1-5!

Att jag nu påpekar detta här i ett blogginlägg gör att det känns som att jag trampar många på tårna. Många som kanske är omedvetna om att dom egentligen borde visa bilderna i ett kattforum.

Ps. Jag är kattälskare.

Inlagt 2011-10-26 22:33 | Läst 6497 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Håller med helt och hållet i gnället.

Hörde på radion att det vanligaste youtube klippet är någon form av husdjursunge som sitter i en kaffepanna är sååå söt. Till råga på allt satt två-tre vuxna journalister och förde en allvarlig diskussion/analys över hur viktigt detta ämne är att torgföra. Av samtalet att döma tjänade dessa personer en hel del pengar på dessa "gulliga filmsnuttar"

Jag trodde i min enfald att journalist utbildar man sig till på någon högskola, och sedan får någon form av yrkesstolthet för detta. För mig får folk göra vad de vill, men det blir ju lite jobbigt när vuxna välutbildade människor diskuterar ämnen på förskolenivå i media.

Detta var en lång och gnällig utläggning, men vad jag egentligen vill säga är att det är lättare att bara hänga med i medie/bildbruset i stället för att kritiskt och eftertänksamt granska vad man ser.

Håkan Larsson
Jag tycker det är intressant och till viss del håller jag med. Men vilket motiv framkallar inte några känslor? Jag upplever att inom t.ex. porträttfoto genre så är själva motivet en mycket viktigare del av helheten än t.ex. komposition och hur ljuset faller på personen i fråga. Bilden blir inte sämre för att man fyller den med ett betydelsefullt innehåll. Däremot beundrar jag fotografer som kan skapa starka bilder ur till synes ingenting! T.ex. välkomponerade stilleben av vardagsföremål eller småskaliga landskapsbilder utan solnedgångar och andra klyschor.

Det vore dock väldigt spännande att få sina bilder kritiserade helt efter fotografiska "värderingsriktlinjer" utan hänsyn till eventuella "wow-faktorer" motivet kan tillföra.

Handsken är kastad ;-)
Jag undviker oftast den typen av bilder just för att de, för fotografen, är så känslomässigt laddade. Precis som du säger är bilderna ofta ganska dåliga men ibland smäller någon till med en riktig kanonbild på ett barn eller husdjur och då kan det komma en kommantar från mig också men då utifrån det fotografiska språket och inte om barnet/hunden är söt.

Å andra sidan är fotosidan öppet för alla och det tycker jag det skall vara. Många utvecklas mycket och relativt snabbt av att titta på bilder, kolla vilka bilder som får kommentarer och givetvis själva kommentarerna. Att man i början kan vara väldigt stolt att över huvud taget ha lyckats fånga en fjäril på bild och sedan lägga upp den på FS får vi stå ut med. Gillar man fjärilar tittar man säkert på andras fjärilbilder och blir inspirerad, både av bilderna och kommentarerna.

Mina äldsta bilder på FS håller inte samma klass som mina senare (tycker jag själv) men de får ligga kvar ändå.

/Frode
Bra att du tar bladet från munnen. Jag håller i stort med dig och tycker att det vore förfärligt om dessa saker inte skulle kunna diskuteras av hänsyn till att någon kan få ömma tår.

Någon sträng åtskillnad mellan motiv och bild, mellan innehåll och form, låter sig naturligtvis inte göras. Fotografiet är generellt avbildande eller representerande och som betraktare kan vi nog aldrig helt skilja våra reaktioner på bilden från känslorna inför det avbildade. Förhållandet mellan motiv, fotografi och betraktare är komplext och leder gärna in i filosofisk terräng, men jag ger mig inte in i den nu.

De exempel du pekar på visar hur som helst på att någonting gått fel, fast inte med våra reaktioner på bilderna utan med bildkritikens idé. Hur omsätter vi våra känslomässiga bildupplevelser till genomtänkta och artikulerade omdömen?

Personligen anser jag att betygssystemet bör slopas med en gång. Det missbrukas, som du mycket riktigt påpekar, och ger en felaktig signal om möjligheten att kvantifiera ett kvalitetsömdome.

En annan idé som skulle kunnaförbättra bildkritiken - men förmodligen minska antalet bildkommentarer - vore att inför en undre gräns för hur många ord en kommentar får ha, ungefär som när man svarar på ett blogginlägg.

Det skulle uppmuntra till mer genomtänkta och utvecklade omdömen, till fördel både för den som ger kritik och för den fotograf som tar emot den. Risken finns naturligtvis att folk skulle skriva massa plattityder, tomma ord, för att fylla kvoten. Men jag tror ändå att lösningen skulle ha en självsanerande effekt och höja kvaliteten på bildkritiken.

/Björn (kattälskare)
Svar från Scratchen 2011-10-28 14:37
Nej, det tycker jag inte. Jag hoppas att dom uppfattas som mer än en vanlig husdjursbild.
Obi-Wan Kenobi 2011-10-28 23:12
Oki, jag köper att Du har en relation till Dessa bilder, men då frågar jag lite provokativt vad hos Dina bilder Du finner ett större estetiskt allmänvärde än de liknande bilder som Du inte riktigt kan födra här på Fotosidan.
//Peter\\
Kul att någon vågar "ta bladet från munnen" och säga ifrån (även om jag själv är både kattägare och älskar bilder på små djur), det är inte många som reagerar på detta. Bra!