SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Varning - detta kan framstå som fotokonst och poesi

Persiennen är nerdragen men ändå öppen. Jag känner mig isolerad trots att jag bor mitt i centrum. Här lever jag bland tegelhusen med utsikt över parkeringsplatsen och innegården.

Men så har det inte alltid varit. Jag växte upp på en ö i skärgården omgiven av naturen. Utanför vår dörr fanns ängarna och vikarna. Det var där vi lekte tillsammans med kaninerna, rådjuren och fåglarna.

Men allra mest minns jag havet. Horisonten långt där ute. Ljuset som ständigt skiftade och vinden som fuktade mina ögon. Där kände jag mig fri.

Samtliga bilder är tagna med min Canon Canonet QL17 G-III

Postat 2011-02-12 11:35 | Läst 9355 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ingen idé att tveka – nu pangar jag på!

Efter flera veckors velande fram och tillbaka har jag så äntligen fått tummen ur och sparkat igång en blogg på fotosidan. Och här är det allra första skälvande inlägget som nu ska lägga ribban inför det som komma skall.

Men varför? Ja, varför ska man blogga egentligen? Var inte nätet bara en fluga och finns det förresten inte redan tillräckligt många bloggare som ägnar hela dagarna åt navelskåderi och författande av kvasiinlägg? Nej, anser jag. Det behövs en till!

Vem är då denna person som vill förgylla nätet med sina bilder ackompanjerade av otroligt genomtänkta texter. Jo, jag heter Joakim och jobbar till vardags som informationsansvarig på Marinmuseum i Karlskrona. Jag har även jobbat som fotograf i några omgångar och frilansar fortfarande vid sidan av mitt dagtidsjobb. Även om det är i blygsam skala.

Nåväl, det är kul att vara igång och jag ser fram emot att bli en fotosidanbloggare. Slänger upp några analoga bilder till att börja med. Är nämligen just nu inne i en sådan fas där jag återigen belamrar badrummet med framkallningsprylar och kylskåpet med film. Till min sambos förtret.