Horisonten
Sprang bokstavligt talat genom skogen en eftermiddag/kväll med det tunga Manfrotto stativet i ena handen och kameran i den andra. Solen höll på att gå ner, jag såg hur solens strimmor emellan träden sakta började försvinna. och det var en bra bit ut till sjön där jag kunde se solnedgången. Men jag hade missbedömt tiden och verkligen hur fort solens sista tid på himlen var. Andfådd och trött i armarna som jag var, fortsatte jag nu när jag ändå hade tagit mig ut till skogen. Men jag missade själva solen när jag väl var ute vid vattnet och blickade ut mot horisonten. Nåväl lika bra att fotografera det ljus som fanns kvar när jag ändå tagit mig dit ut :)
Besviken tittade jag ut mot horisonten att jag missbedömt tiden så. Men Det var ju vackert ändå.
Tur att man hade med sig en ficklampa för roligt var det inte att gå helt själv dessa 3km tillbaka till bilen i en kolsvart skog klockan ca 19:15.....
Bild från helgen, skogspromenad varvat med lek :)
Har jag sagt att jag gillar hundar? ;)
Nä så kan det faktiskt vara absolut, det var bara det att jag kände att jag ville få något kort på den då den var alldeles orange :)
Mvh Jocke
Hälsn!
hehe ja det verkar så , kul isåfall :)
Hälsn Jocke
Det har du förmodligen rätt i ;)
Mvh Jocke
Hälsningar Lena
Då vet du ungefär hur det känns att gå in en kolsvart skog där minsta ljud blir en rysning ( iaf för mig hehe)
Tusen Tack Lena
Mvh Jocke