I örnarnas rike

Det är något speciellt med dessa stora rovfåglar. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har sett eller fotograferat dem. Blir precis lika glad varenda gång jag får se en havsörn.

Pulsen stiger alltid när örnen har landat. Och jag försöker att sitta så stilla jag bara kan. Andas med lugna andetag och rör knappt kameran. Deras syn är verkligen otroligt skarp där minsta hastiga rörelse får dem att lämna platsen lika fort som de anlänt. De är riktigt vaksamma med andra ord.

Så det är alltid en utmaning att fotografera en havsörn där man inte sitter i något "vanligt" gömsle utan mer har "byggt" in sig i den naturliga miljön. Och här kommer verkligen ghillie suit till sitt rätta. Sitter man riktigt stilla med minimala rörelser så ser man ut som en lövbuske eller garn nysta om man så vill. Men så räcker det ju inte bara med att ha kamouflagekläder på sig. Nej det gäller att hitta riktigt bra buskage eller träd med mycket löv så att man smälter in, riktigt bra.

Om jag säger såhär, kan jag lura en havsörn så kan jag lura dig ;)

(Alla bilder är tagna med minus exponering för att minska isotalet)

En sen eftermiddag i augusti. Vinden hade blåst upp till 8 m/s. Det kändes mer höst än sommar den här dagen.

Hade verkligen längtat efter att återigen försöka få ner en havsörn eller två. Så packade mina grejer, tog en rejäl lång promenad med Maja innan det begavs ut mot sjön.

Vadade ut ut i viken med några stora braxar som jag lade ut vid stenarna för att sedan vada tillbaka till mitt ekipage som låg där bland träden. Blöt strax ovanför knäna drog jag på mig ghilliesuiten för att inta min position. Maja låg strax bakom, hon visste att det här kommer att ta tid. Monterade kameran på stativet som satt väl gömt bland buskaget. 

Nu kommer den eviga väntetiden...

Timme efter timme gick och jag kände flera gånger att nu fick det räcka. Måsar hade flugit förbi och gått ner några gånger. Men ingen av dem hade stannat särskilt länge...

Sen från ingenstans satt det en ung havsörn långt där ute till vänster om mig. Jag kunde inte vrida kameran åt det hållet, då hade jag rört för mycket i buskaget och avslöjat mig. Tittade mellan lövgliporna och såg konturen av en stor rovfågel.

Där satt den. Och den satt verkligen där en rejäl lång stund. Sen försvann den och det var återigen helt dött.

Men nu visste jag att örnen hade sett fiskarna och att den mycket väl kunde finnas här någonstans.

 

Text under bilderna:

Det tog nog ytterligare någon timme innan den här unga havsörnen kom fram och landade fint framför kameran här.

Här satt den en stund och blickade runt sin omgivning. Nu gällde det att sitta stilla som en staty, oavsett camouflage.

Med några raska vingslag, landade den en bit bort närmare fisken. Fortfarande mycket, mycket vaksam. Sen flög den återigen iväg och försvann.

-Såg den mig? viskade jag till mig självt med lugnaste tystaste röst.

Hör ett mycket vackert läte. Tittar åt vänster och där sitter en äldre havsörn på en sten långt där ute. Återigen så kan jag inte vrida kameran åt det hållet utan bara hoppas på att den kommer åt min riktning. Men jag ser den med mina ögon och tänker:

" Vilken bild det här hade varit" Där den står på stenen vid vågorna som slår, strax utanför viken. Samtidigt som den ropar sitt läte.

Nu är pulsen riktigt hög. Jag tar en snabb titt åt Maja för att se om hon ligger still. Är på riktigt jättenervös att hon skall höra detta och bli nyfiken och springa rakt ut till sjön. Men det gör hon inte. Hon sover lite lätt. Tack Maja, tack tack, tänker jag.

Den äldre havsörnen blir stående där ett tag tills den får följe av den yngre örnen som åter har anlänt. Sedan flyger den äldre sakta fram till fiskarna, där den med försiktiga kliv stegar framåt. Lägg märke till drillsnäpporna, de hade jag som kompisar hela kvällen :)

Jag trodde när jag fotograferade detta, att örnen kollade på mig. Men det den tittade på var en sädesärla som flög förbi :)

Här landade den äldre havsörnen. Gick bakom stenen där fisken låg. Tog sin kvällsmat.

Efter det så dröjde det inte länge innan ytterligare en äldre grann havsörn dök upp. Och den här kände jag igen genom ringmärkningen. Hade ju fotograferat den här förut :)

Fick fyra stycken havsörnar tillslut där jag låg gömd i buskaget. Två äldre och två yngre. Kanske var det samma familj?

Och efter en måltid så blir man ju törstig, samt måste tvätta näbben.

De var hela tiden mycket vaksamma.

Den äldre havsörnen plockade upp fiskrester från stenen.

Rengöra näbben sin.

Den här bilden skall egentligen ligga över de yngre örnarna. Den mindre äldre havsörnen hade precis anlänt till den övre och de båda höll utkik efter potentiella faror eller dylikt. De såg ut att "känna" varandra då de visade ömsesidig respekt mot varandra. Skulle tro att den överst är en hona och den andre en hane. Den översta är född i Finland i alla fall fick jag reda på från RC.

Honan tog en av fiskarna och flög iväg strax innan de två yngre havsörnarna anlände.

Nu började klockan närma sig 19 snåret.. Havsörnarna lämnade i full hast och jag tänkte att nu kom det väl en människa. Men icke. Det kom  en räv på besök.

Drillsnäpporna brydde sig inte det minsta även denna gång :)

Räven lunkade sakta mellan stenarna och nosade på varje vasstrå och sten. För att sedan norpa åt sig en hel fisk där den lämnade platsen.

Vi packade ihop efter att räven lämnat platsen med sin fisk..

Det här var ännu ett oförglömligt möte med de vilda rovfåglarna och en räv som bonus. 

Jag vet inte hur många som haft med sin hund för havsörns fotografering, men här är en i alla fall. Och jag måste säga att finare vän går inte att få <3

(Hon må va less på husse när det gäller havsörnsfotografering men nog är hon lugn & stilla när det väl gäller, och får en rejäl go "hunddag dagen efter")

Havsörnen är nog en rovfågel jag aldrig någonsin kommer att ledsna på.

Och det är en helt annan sak att fotografera just den här arten, för har den väl sett dig så kommer den inte tillbaka under den här dagen, eller i värsta fall på mycket länge...

 

Inlagt 2022-08-16 21:20 | Läst 1877 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Mycket fina bilder och spännande läsning! mvh Lasse Pettersson.
Svar från Joakim88 2022-08-17 07:28
Tack så mycket Lasse P. Uppskattas :-)
Som vanligt en intressant upplevelse att få följa med den en dag och mycket fina bilder som visar de häpnadsväckande resultat du har lyckats uppnå. Puffbilden är extra fin och örnen som ser ut att titta på dej. Tänk att du desutom får ner flera individer, toppen ! Kul med en räv denna gång även om du kanske inte ville att den skulle komma och norpa fisken. Maja är en helt unik hund som klarar detta. Trots att man anser att hundar lever i nuet tror jag att hon vet att hon kommer att få en extra fin dag som belöning.
Hälsningar Lena
Svar från Joakim88 2022-08-22 09:32
Tack så jättemycket Lena, uppskattas verkligen :)
Ja det var riktigt kul att jag fick fyra stycken på besök.
Jodå det var kul med räven som kom på besök. När den tog en fisk i sin mun och sprang in i vassen så passade jag på att smyga ut och lämna platsen.
Tack, hon är häftig hon och jag tror som du att hon vet vad som väntar efter :)
Helt fantastiska bilder och texten också! Det är väl vad många av oss drömmer om men inte kan göra. Riktigt fenomenalt gjort. Köpte för flera år sedan ett oformligt kamouflage att dra över, men har aldrig använt det. Tror du och Maja är samspelta, då vet hunden hur du mår och tänker, och beter sig just som du önskar.
Svar från Joakim88 2022-08-22 09:34
Tack ska du ha Stefan, uppskattas :-)
Det kan jag förstå att det är. Detta är ju en dröm för mig med som jag har förverkligat genom mycket arbete.
Ah du får testa den framöver. Det kan bli många fina när möten med olika djur.
Precis så tror jag med att det är. Tack ska du ha :)
Ruskigt bra minst sagt.. Maja ser skeptisk ut..
Hälsn!
Svar från Joakim88 2022-08-22 09:34
Tack ska du ha Jan :)
Ja just där såg hon skeptisk ut hehe, men hon somnade tillslut där ;)
Fina bilder och förstår en riktigt häftig upplevelse man lever länge på. / Mvh Nina
Svar från Joakim88 2022-08-22 09:35
Tack så jättemycket Nina :)
Det är en riktigt häftig upplevelse som man lever länge på :)
Mycket intressant och fina bilder!
Svar från Joakim88 2022-08-22 09:35
Tack ska du ha Christer :)
Alltid lika kul att se och läsa om dina "bravader".
Många härliga bilder.
Även om väntan kan kännas långtråkig så är det nog redan glömt vid första fångsten på minneskortet. Förstår att pulsen stiger. Jag har kommit på mig själv att hålla andan när det är något spännande på gång, men det är en härlig känsla.
Kul eller inte med räven, det får du själv avgöra :-)
Drillsnäpporna tycker jag tillför en hel det till bilderna, även om dom är lite diskreta.
Maja är ju fantastisk, så mysigt att du kan ha henne som sällskap.
Ing-Marie
Svar från Joakim88 2022-08-22 09:38
Tack så jättemycket Ing-Marie, uppskattas :-)
Precis så är det, när de väl har anlänt så stannar tiden och allt innan är som bortglömt.
Hehe det är nog samma här lite att man glömmer av att andas.
Det var roligt med räven som kom på besök och norpade åt sig en fisk. Kändes som precis rätt tid att lämna platsen efter att räven lämnat :)
Drillsnäpporna var tuffa. De satt på stenarna under tiden som både örnarna och räven var där utan att bry sig särskilt mycket om dessa rovdjur.
Maja är en cool hund verkligen, och mycket kul att kunna ha med henne så här :)
Tack Ing-Marie :)
Ja vad säger man, helt fantastiska bilder på havsörnarna.
Vilket tålamod du visar, och vilken duktig hund Maja är :)
Efter att ha sett vilka fina bilder du får på det här sättet så kan man inte bli mer än imponerad :)
Lite mera sport att få bilder på örnar när du sitter med en ghilliesuit, plus att du har en duktig hund intill dig samtidigt :)
Mvh
Fredrik
Svar från Joakim88 2022-08-24 08:13
Tack ska du ha, uppskattas verkligen :-)
Tålamod är en av mina starka sidor, kan dock bero på att det är just havsörnen som jag "väntar på" :)
Ja Maja är helt otrolig duktig om jag får säga det själv, tycker inte om att skryta om sin egna hund på något sätt. Men hon är guld värd :)

Det är verkligen jätteroligt att ha lyckats med detta såhär ute i naturen i deras "egna jaktmarken"

Du får testa Fredrik, tror du har minst lika bra tålamod som mig faktiskt :)