Havsörnar i soluppgången under tidig höst

Slutet på september, befinner mig ute vid sjön extremt tidigt då det redan är ljust strax efter 06 på morgonen. Havsörnsprojektet som jag så innerligt håller kärt har redan gett fina resultat. Den här morgonen visar sig att bjuda på det vackraste morgonljuset, med de ståtliga örnarna som anländer i gryningen. Den filmen som jag visat i tidigare blogg är från den här morgonen. Havsörnens rop ekade ljudligt och den som gav ifrån sig lätet var även herre på täppan den här morgonen. Bilderna ligger nödvändigtvis inte helt i ordning

En av de första som går ner den här morgonen är en äldre havsörn.

Den andre av de två ger mig en 'blick'.

Sen återgår den till att spana in bytet. En bild som jag är mycket glad över att ha fått på kamerasensorn, med solen som belyser örnens gula näbb.

Ett drömmöte, en drömbild. Havsörnsparet i soluppgången. Idag hänger den här bilden som en tavla i vardagsrummet. En vän som såg den här bilden trodde att den ena örnen 'friade' till den andre :)

Den äldre går ner för landning, efter att ha suttit uppe i tallen vid sidan om och haft koll på ungfåglarna.

Med vingarna utsträckta blir rovfågelns fjäderdräkt vackert belyst av morgonsolen. 

Men den får inte vara där särskilt länge. Ungörnen ger sig på den. 

Kråkorna tittar nyfiket på medans de stora byter plats.

Havsörnar kan bjuda på mycket underhållning när de väl känner sig "säkra" och släpper lite på sin vaksamhet. Särskilt ungfåglar, de kan bjuda på fin underhållning. Bland annat när de bråkar lite smått.

Tripp-Trapp-Trull :)

Två olika äldre havsörnar. Den första här under ser ut att vara några år med sin genomgående helgulanäbb samt sitt gula iris. 

Den här kanske är i sitt femte levnadsår? 

Örnen beundrar sin artfrände.

Havsörnarna i tidigt morgonljus var en fin upplevelse som är få förunnat. Nu har jag testat något nytt som ni såg i tidigare blogg. Var ute i helgen i blåsten med nästan samma vackra morgonljus som visas här. De bilderna blir mycket av siluett. 

Flygande örnar

Testade något nytt i helgen. Gömde mig en längre bit bort bland buskaget där jag bäddade in mig bland kvistar och grenar. Avståndet till berget där jag lagt ut lite fisk var mellan 60-70 meter. Tanken var att lyckas få lite flygande örnar då jag tidigare märkt att de gärna flyger iväg med en fisk. Kan ju säga det att under den natten sov jag knappt en blund. Var extremt taggad över att få se om det här kunde lyckas. Havsörnarna är ju vilda så bara det om de skulle dyka upp här är ju alltid en chansning.

Klockan ringde 05:30! Vaknade på studs. Sen gick det fort ut till sjön i mörkret. Var genomvarm efter den långa vandringen med vinterkläder och all utrustning. När jag väl förberett och gjort klart allting satte jag mig ner bland buskaget där jag "bäddade" in mig med kvistar/grenar och granris. Hehe kan ju påpeka det att ibland blir det extremt där ute vid sjön, men örnarna får verkligen inte se mig. Då går de aldrig ner och förmodligen så kommer de inte tillbaka under de närmaste dagarna heller för den delen. Så det gäller verkligen att hålla sig väl dold.

Vid halv åtta såg jag både kråkor och trutar som landade på berget. Det var en blåsig vinterdag med en vind som gjorde att om örnarna skulle anlända så skulle jag få "ryggbilder". Men det här var ett test som jag verkligen ville se om det skulle lyckas, och kanske spinna vidare på framöver.

När det hade gått strax över två timmar kändes det att den där blåsten blev påtagligt kallare mot kroppen. Värmevästen och värmesockorna under ghillin gick på maxtemperatur. Kurade in händerna under armhålorna.

Där uppe låg den och svävade i vinden.

En havsörn hade anlänt. Fram med händerna mot kameran för att sakta börja fotografera den här vackra örn siluett.

Den hade span.

Havsörnen gick ner för landning. Och efter den fick jag ytterligare två stycken örnar på besök.

Örnarna lyfte ofta och försvann med en fisk så tiden där ute blev ganska så kortvarig när de väl anlänt.

Stjärtfjädrarna och vingpennorna utfällda.

Man kan ju bli en pirat och sno fisken från en annan örn om man så vill.

Örnen släppte (eller tappade) fisken medans den andre skulle fånga den i luften.

Med ett snabbt grepp med klorna fick den tag på fisken i luften. Så coolt att få se!

Trodde jag... 

Här kommer en intressant teori som jag har. Den här havsörnen stod på berget och tittade på vågorna.

Som sköljde över havsörnens ben och klor.

Örnen tittar ner. Tvättade och rena klor. Det är ju viktigt för en rovfågel.

Samt en ren och fräsch näbb är minst lika viktigt. Här rengör den sin näbb mot berget.

Det här var riktigt spännande att få se samt fotografera och något som jag vill testa igen framöver.

Tack för mig så länge.

Storm

Vandrar genom skogen ut mot sjön. Den kraftiga vinden får träden att svaja. Ser både ett och ett annat träd som fallit offer för nattensblåst. Fortsätter att gå med pannlampan som lyser upp den osynliga stig jag valt att gå. Kommer fram, lyser ut mot sjön där de stora svarta vågorna med vita toppar slår mot bergen. Vinden biter tag om både kind och händer när jag placerar ut de få fiskar jag haft med mig den här tidiga morgon innan gryningsljuset stigit upp. Gör mig sedan iordning med ghillin och sätter mig på plats där första kaffekoppen (av många) dricks. Morgonens podd får vänta lite. Lyssnar istället ihärdigt på trädens susande och vågornas dån där ute. Sen stoppar jag in hörsnäckorna i öronen och startar en podd, P3 historia.

Strax efter åtta på morgonkvisten landar den här granna örnen. Det är fortfarande mörkt så slutartiden hamnar här på 1/20 sekund för att hålla nere iso talet som ligger högt ändå. (bilden har genomgått LR brusprogram)  

Där bakom granriset sitter jag med händerna fastklistrade på kameran och objektivet. Fotograferar smått och filmar örnen. Glädjen sprider sig när jag ser hur fjäderdräkten fladdrar i den kraftiga blåsten. Den här örnen var tidig tänker jag med glädje.

Havsörnen får en kort stund av ensamhet (lugn och ro) när den får syn på något annat.

En annan äldre havsörn har anlänt. Misstänkte att detta var ett par. Den första örnen lämnade fint över platsen till den andre. (Första längst till höger) Fotograferad på 1/30s.

Hjärtat slår hårt nu! 

Men lyckan var kort den här dagen även om upplevelsen var magisk. För när havsörnen bredde ut sina breda vingar, tog vinden tag om rovfågeln och den steg på ett elegant sätt med den stora fisken hängandes i klorna.

 För ett ögonblick stod örnen still i luften med den hängande fisken. Jag satt som förstelnad. Fick inte iväg ett endaste fotografi. Bara satt där och såg det här av ren förrundan. Sen försvann den lika fort som den anlänt. Den andre havsörnen slog följe kort därefter.

Nu hade ljuset dykt upp på riktigt även om det var en gråmulen, regnig och stormig förmiddag med höga iso tal. Den första och enda korpen dök upp. Och den var arg! Truten såg arg ut den med måste jag säga.

Nästan förbannad på dessa trutar som totalt tagit över där ute sedan örnarna försvunnit på morgonen.

Korpen gick ner där truten var.

Den landade där bakom ljungen och jag såg inte röken av den mer efter landningen.

En havs/silltrut fanns här också. Förmodligen var de flera.

Passade på att fotografera dessa sjöfåglar som kivades rejält vissa stunder.

Såg detta först nu när jag redigerade bilderna. Den ena truten har bitit tag i benet på den andre.

Nåväl det gick ju bra för den. Jag däremot ska ta på mig vinterkläder från och med nu om jag ska ut igen framöver. Både händer och tår fick sig en omgång av den bitiga kölden den här morgonen/förmiddagen. Begav mig därifrån strax efter tolvsnåret. 

Det är såhär det kan se ut. Ibland kommer örnarna och stannar, ibland helt tomt och ibland kan de komma på korta besök som idag. Men jag tror nu att jag med säkerhet vet vad det är som driver mig att hålla på så som jag gör. Just morgonen när man sitter där ute i mörkret i sin ensamhet, häller upp en kopp rykande varmt kaffe, tar fram en smörgås lyssnar på en podd och inväntar gryningsljuset. Man ser mellan granriset, en stor mörk gestalt flygandes ovanför en för att sedan höra (om man har tur) när den sätter sig på en gren någonstans i närheten. Och har man riktigt tur så är det en av de äldre örnarna, för de brukar ge ifrån sig ett mycket vackert läte som ekar i skogen. Då vet jag att det här kan bli en riktigt fin morgon, och att allt arbete som jag både lagt och lägger ner kan bli riktigt bra :)

Havsörnarna (ett projekt som lyckats)

Klockan är ställd på 03:45. Larmet går, vaknar upp, och med raska steg går jag till köket där det första jag gör är att starta kaffebryggaren. Borsta tänderna osv. Packar ner mackor som förberetts kvällen innan samt kaffetermosen i ryggsäcken. Går sedan ut till garaget där jag kvällen innan tagit upp fisk som jag lagt i en stor svart sopsäck. Slänger upp sopsäcken på ryggen medans jag går till bilen där de lastas in i kofferten, för att sedan hämta ghillin som spänns fast på ryggsäcken. Drar iväg....

Sista biten, vandringen... Pannlampan går varm...

05:15 är jag ute på plats vid sjön och det är fortfarande mörkt, men ljuset är på väg och en inre stress infinner sig att hinna packa upp fiskarna samt placera ut dem. För att sedan montera fast kameran på stativet bakom granriset samt se till att inget granris skymmer sikten. Ta på mig ghilliesuiten och göra mig klar. Det går fort nu!

Stressäter en macka samt sörplar i mig kaffet. Vid 06 snåret hörs några kråkor kraxa. Stänger av podcasten som jag lyssnat på. Nu börjar den riktiga spänningen att ta fart.

Ser en stor svart gestalt flyga ovanför mig där den sätter sig i en tall/gran inte allt för långt bort. Hör när den sätter sig på en gren och fäller ihop sina vingar. Havsörnens rop ekar ut över sjön den här tidiga morgonen när det fortfarande är ganska så mörkt där ute.

Rysningarna i kroppen blir påtaglig och en inre lycka infinner sig. Ser ännu en havsörn komma inseglandes mellan granriset/buskaget.

Den här bloggen visar bilder från tre stycken olika tillfällen där jag lyckats att få hit samt ner dem på marken. 

                                 

 

Den här morgonen var varm med mycket mygg (men hellre det än vad som väntar till vintern) samt lite lätt regn/dis. Örnarna var på plats och bjöd på fin underhållning.

Hade en morgon/förmiddag turen att få ner hela fem stycken havsörnar.

Havsörnarnas rop var mycket frekventa dessa gånger. Och jag har verkligen fått min beskärda del av detta vackra ljud :)

Det hände också väldigt ofta att man fick en blick eller två mot sig. Och det var garanterat objektivet som var nytt för dem, då ännu större försiktighet från min sida när jag sakta fotograferade dem.

Havsörnens näbb, gjord för att slita loss köttstycken. I det här fallet en gammal lake.

Även den här (förmodligen 3k) gav ifrån sig ett mycket vackert havsörnsläte.

Havsörnarnas ständiga följeslagare, kråkorna. Först på plats och sist att lämna.

Just vid detta ögonblick kom det en havsörn (ur bild) inflygandes ner för landning. Kråkorna lämnade i all hast. Men så fort den andre örnen landat och fällt in sina vingar var de tillbaka som om inget hade hänt. 

Den äldre. Ju äldre de är, desto vackrare eller? I mitt tycke, absolut.

På så här nära håll blir deras läte otroligt mäktigt, ja nästan lite för högt. Men en oslagbar känsla helt klart.

Såhär såg det ut för det mesta. Havsörnarna tog en fisk och flög iväg med bytet.

Men just den här ungfågeln landade bara en liten bit åt höger.

Samma dag som första bilden i denna serie. Ville visa regndropparna som ligger vackert på fjäderdräkten.

Den här äldre örnen hade mycket koll på både mig och kråkorna. Valde den här bilden då jag gillar örnens vaksamma blick mot mig, där bakom kråkorna. Innan den återgick till att äta.

Det här är havsörnen med en skadad näbb. (se bilder längre ner) Den var både aggressiv mot de andra örnarna samt väldigt fotovänlig mot/för mig.

Detta är första lyckade dagen med dem. Innan så hade jag misslyckats några gånger, och var på väg att ge upp då jag trodde att jag hade gjort det alldeles för svårt för mig. Att kunna få dem i ögonhöjd på nära håll, dvs närbilder som jag så länge önskat att få. Just den här bilden och de fem under är från samma dag.

En ungfågel förmodligen född i år, gick runt bland ljungen sökandes efter något ätbart.

Och den som söker den finner :-)

Här kommer min favorit. Havsörnen som har förlorat en bit av sin näbb. Pratade och visade bilden för en "örn expert" som trodde att den här örnen tidigare varit i revirslagsmål där den möjligtvis kunde ha fått den andra örnens klo fast i näbben under slagsmålet. De hade varit med om liknande scenarion tidigare. Och då med dödlig utgång för en av de revirhävdande örnarna. Men skadan såg gammal ut och den här havsörnen såg allt annat än svag ut. 

Rysningar efter rysningar. Att jag ens fick det här på bild har jag inte förstått än med tanke på avståndet.

Men visst är den vacker? :)

Kändes skönt att få en sådan här bild. (När en rovfågel putsar sina fjädrar så känner den sig trygg/säker)

Avslutar med vad som ständigt pågick där ute bakom kulisserna. Kråkorna gjorde allt i sin makt för att försöka få bort örnarna från maten. Eller om de helt enkelt bara ville retas med de stora.

De här gångerna har jag för egen skull äntligen fått sådana bilder samt riktigt nära möten som jag för knappt ett år sedan ens trodde var möjligt. Men ju mer jag hållit på med den här arten, ju mer har jag lärt mig om hur de "fungerar/verkar". Efter 3 års tid tillsammans med dem <3.

Eventuellt en till örnblogg framöver i soluppgången samt någon mer miljöbild.

Tack för mig :)

Den mäktiga rovfågeln

De är som stora drakar när jag skådar deras vackra fjäderdräkt. På vissa håll ser det mer ut som drakfjäll än fjädrar. Jag talar såklart om havsörnen. Rovfågeln som fullständigt fått mitt intresse att börja fotografera fåglar, och den som jag lägger absolut mest tid på för att kunna få uppleva sådant här. 

Dagens spegellösa systemkameror är överlägset när man kan fotografera helt ljudlöst. Det går inte annars. Särskilt inte en morgon som denna då det var helt vindstilla och havsörn inom 7-10 meters håll.

Spänningen är olidlig. Örnen var där framför mig. Tog en selfie med mobilen (ljudlöst såklart) medans örnen höll på att äta.

Den här äldre havsörnen som jag inte tror är så mycket äldre än 5-6 år, var den första på plats den här tidiga morgonen. 

Vargens hunger i mig stillas när jag får tillbringa sådana här oförglömliga möten med havsörnen.

En annan grann havsörn med ett jack i sin näbb (andra sidan) poserade fint några få meter framför mig i morgonljuset.

Den här morgonen blev det extremt nära, (fisk som drogs hit och dit av både örn och kråkor) vilket visade sig då de var extra vaksamma och skygga när de befann sig nära mig. Tiden med dem blev kortvarig vilket är förståeligt.

Vi får se hur det fortsätter. Spännande är det i alla fall att befinna sig mitt ibland dem.