Sparvhöken som tog min granne

Tumnagelbilden är hur jag såg höken 17:24 utanför kontorsfönstret, fotat på 600mm genom fönstret.

Bilderna bör verkligen förstoras.

Alla bilder är tagna på iso 12800 nu i skymningen förutom någon enstaka som är på iso 5000 med 1/100sekund

"Tänkte först göra en kort berättelse men det går inte, måste skriva ner allt känner jag"

Lördag kväll 27 februari 2021, står vid mitt skrivbord där jag har datorn  (arbetar stående, slängt stolen för längesedan och modifierat skrivbordet) och tittade igenom dagens bildskörd från Hornborgasjön. Får se ovanför skärmen, en fågel som sätter sig i trädet framför fönstret ca 10-15 meter bort. Trodde först att det var min granne gråkråkan som vanligtvis brukar sitta där. Men nyfiken som jag var plockade jag upp kikaren ur ryggsäcken.

" Wolleybolly! Sparvhök!"

Plockade upp kameran för att ta ett foto här från kontoret. Den bilden du ser som tumnagel.

Nä det här går inte, kan inte få någon lugn ro nu när jag har en sparvhök som äter därute. Hjärnan började att sprida planer på hur jag möjligtvis kunde försöka "smyga" mig på höken hehe ( jojo lycka till)

Ghillin låg i bilen, kanske skulle smyga ut och ta på mig den? Nä jag var nyduschad och den är allt annat än så trevlig att ha på sig efter alla möjliga skogsturer. Hade nog inte funkat ändå, en grön buske kommer och närmar sig. Skrotade den idén ganska så fort.

Men hur gör jag? Ta en rejäl högersväng och smyga mig på den? Ta en rejäl kurva och komma framifrån? Eller komma från vänster, från bilen och smyga sakta.

Det som kan hända är att den flyger iväg med pilfinken/gråsparven alltså en av mina grannar som bor i häcken här utanför.

Jag valde helt enkelt att ta på mig jackan och skorna. Öppnade ytterdörren så försiktigt jag bara kunde och smet ut.

Gick en liten sväng åt vänster och försökte att sikta in mig så att trädstammen dolde mig som den satt på.

Kom några steg, hyfsat nära ändå så lyfte kameran och siktade på den, Iso 12800 redan?! Men shit, var ju tvungen att ha en slutartid på minst 1/1000 utifall den skulle flyga iväg tänkte jag. Ställde in kameran i ljudlöst läge med ett knapptryck.

Den såg mig där och då men satt lugnt kvar och åt. Jag tog en serie ljudlösa bilder  (elektroniska slutaren)

Tog ytterligare 3-4 steg snett framåt.....

Här fortsätter texten under bilderna.... 

Fick en drös med bilder här när den äter men valde ändå att hoppa de bilderna till de här då den valde att flyga iväg.

Den gjorde sig sakta redo att lyfta.

Här lyfter och flyger den iväg och jag trodde att nu hade jag skrämt iväg den efter dessa få minuter vi hade här.

Men icke! Den satte sig på en ännu bättre gren ur ett foto perspektiv och dessutom närmare mig! Woho!

Du tror man var glad här eller :-)

Dock så blev den stunden kort för sparvhökshanen valde att flyga tillbaka till första grenen. Jag stod kvar och den hade lite koll först på mig men valde att totalt ignorera mig efteråt.

Jag stod kvar en stund och började filma efter en serie foton.

Det kändes som om att sparvhökshanen hade accepterat min närvaro här, så jag gick ytterligare 4-5 små steg åt höger så att hela jag blev synlig samt fick hela sparvhöken synlig. Var nu kanske 4-5 meter ifrån den och där stannade jag.

Tiden gick och det blev mörkare, fick sänka slutartiden till 1/500sekund för att inte gå över iso 12800 som jag har som maxgräns.

Den kikade en kort stund innan den fortsatte på sitt kvällsmål och här ser man att det förmodligen är en gråsparv som fick sätta livet till. Huvudet syns liggandes på grenen. (bild ovan)

Alltså du e så cool pippi <3

Han riktigt slet små köttstycken ur fågelkadavret.

Den här bilden gillar jag skarpt, precis svalt eller håller på att svälja en köttbit.

Den blicken jag fick under en serietagning  (i tyst läge) glömmer jag inte. Kunde inte sluta tänka på vad just sparvhöken tänkte här när han såg en människa och ett stort vitt objektiv riktat mot honom men det hände liksom aldrig något från människan. Han bara stod där (alltså jag)

Varför fotograferade jag i ljudlöst läge när den ändå visste att jag stod strax nedanför? Enkelt svar, ville inte ha att ett smattrande kameraljud.

Sparvhöken var verkligen hur lugn som helst och likaså jag. Gjorde aldrig några snabba rörelser överhuvudtaget. Hade alltid det vänstra ögat stängt och det högra i sökaren. Stod still som en pinne och fullkomligt njöt av situationen. Låter ju hemskt..., en rovfågel som äter en annan fågel... men lyckan över att ha en hök så här nära var större än sorgen över min döde lille granne..

 Tills kameran slutade att ta fler kort, "minneskort fullt" dök upp...

Sänkte sakta kameran med blicken mot displayen.

Typiskt skulle ha fört över bilderna tidigare från idag...

Stod här 4-5 meter ifrån sparvhöken och började radera suddiga bilder, allt medans den fortsatte att äta på i lugn och ro.

Gav upp efter ett antal raderade suddiga bilder när jag såg hur många andra bra foton jag fått och nu var det dessutom riktigt mörkt ute.

Den här blicken, man skulle kunna tro att det är Maja den tittar på, men hon var kvar där inne.

Undrar om den hade kommit ner om jag hade haft en röd god köttbit i handen må tro. hehe idéer ideér :-)

De två sista bilderna här är de sista jag fotograferade på den. Men ju mer jag ser på dessa bilder ju mer inser man hur skrämmande en sådan här rovfågel verkligen är om man är av en mindre fågelart.

Summa sumarum.

Vilket sjukt coolt möte! Som jag har velat få en bra bild på en sparvhökshane genom åren och nu fick jag ju mer än bara några bilder om man säger så. Har nog blivit en riktig fågelnörd på sistone, så grymt glad över detta fantastiska möte ;-)

Den har ju vart på besök titt som tätt genom åren just för att det bor väldigt många pilfinkar och gråsparvar i buskagen/häcken.

Sparvhöken var fortfarande kvar när jag gått in, tog en snabbtitt med kikaren genom kontorfönstret.

Det här mötet får jag ändå klassa lika högt som mötena med mina gjusar och havsörnar. Det här kommer man inte att glömma!

Men vad liten en sparvhökshane är, det var något som jag verkligen fick se nu, den kan inte vara så mycket större än en skata eller? Kändes pytteliten där den stod på trädstammens grova gren och åt.

**********************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

Här under en blogg från mötet med en sparvhökshona från sommaren 2020 på exakt samma ställe fast från marken istället.

https://www.fotosidan.se/blogs/joakimohrn/sparvhoken-som-kom-pa-besok-antligen.htm

Här under en länk till en liten filmsnutt från kvällens grymma möte!

https://youtu.be/9mohVRqH4ZE

Nu har jag tjötat klart. Tack för denna gång.

28 februari (Sånglärka)

11 grader, nästan vindstilla och strålande sol ☀️ kan det bli bättre avslut på februari?

Första stoppet blev vid en brygga där vi satte oss och fullkomligt njöt av solens varma strålar denna dag. Livsnjutning på hög nivå ;)

Hade två fina svanar som låg intill bryggan och åt på växtligheter som de plockade upp från sjöbotten med rumpan i vädret.

Maja fick sig en utskällning från en av dem då hon blev för nyfiken då de var så nära oss. Försiktig som hon är så gick hon med raska steg tillbaka till husse och lade sig. Men hon låg allt och spanade på dem. De åt ju trots allt, kanske var det något gott.

Vi traskade vidare efter en timmes solande med kaffe och fågelspaning genom kikaren. Såg en havsörn, gäss, änder, kanske vigg eller knipa ( någon av dem), svanar, korp, talgoxe, kråka, ormvråk, större hackspett.

Över fälten fick jag se två tofsvipor och en tornfalk (hoppas att den häckar i mitt byggda bo i år igen)

Som ryttlade, dock på långt avstånd så bilderna är kraftigt beskurna. Och så hörde jag sånglärkorna. Försökte lokalisera om jag kunde se någon och visst en hittade jag där sittandes i åkern.

När vi var inne i skogen igen på väg ut mot sjön på ett annat ställe så kom min fina havsörn och flög över trädtopparna. Alltid lika kul att få se den :-)

Lite is fanns kvar här men inte alls så mycket som i förra helgen.

Kaffe vid bryggan, isen är borta och här kändes det som riktigt vår :)

Sånglärkan i fältet, hittade den tillslut :)

Fick se flera när vi gick, så testade att fota en flygande. Får ge mig själv mer tid sen framöver och försöka få lite närbilder på dem om det går :)

Det låg en isboll på ett litet isflak precis där vi hade satt oss för att ta macka nr 2 i solen. Var tvungen att föreviga denna isboll innan den var borta för alltid.

Sådana här dagar och snart hör man gjusse som Ing-Marie kallar dem, Ah vad kul :)

Dock så har fästingarna vaknat redan.. plockade en igår som kröp på Maja så vet ni det ni som är ute i skogen och går med  era hundar ;)