Havsörns projektet del 2

Blir inte om havsörnarna i soluppgången. Utan det får bli nu när vädret är bistert och ruggigt. En typisk november månad...

Havsörnarna bryr väl sig knappast om vädret skulle jag tro. Eller så gör dem det precis som vi. Nåväl, ett som är säkert är att möten med sådana rovfåglar alltid piggar upp. Bara att stiga upp och bege sig ut (lite enkelt förklarat) till sjön innan gryningsljuset då 🙈🌧️

Har valt ut två olika tillfällen sittandes vid sjön med dessa fina möten.

I den första serien fick jag några fina foton på en ung havsörn som lättade med en halv fisk i en av klorna. Samtidigt som den motade bort den andra örnen.

Med ett vingspann på upp emot två och en halv meter blir de riktigt imponerande.

Inte säkert att den här ungfågeln hade så brett vingspann, men stor var den.

Det här var spännande. Ungfågeln tog med sig sin fisk när den gick fram några steg mot mig.

Där stannade den upp.

Åt sin frukost.

Bild serie nr 2.

Besök av en äldre havsörn. Som sannolikt visade sin yngre artfrände att äldst går först.

Ett segrande rop hördes i november blåsten.

Sen gick det fort. 

Havsörnen tog med sig ungfågelns fisk, lämnade platsen. Har fler bilder på just den äldre i flykt men nöjer mig med den här bilden i den här bloggen.

Kvar stod en blöt och förbryllad ungörn kvar efter händelsen.

Havsörn & räv

En tidig morgon i december befann jag mig som så många gånger förut det här året, vid sjön. Iklädd min ghillie suit bakom granris med kameran fastmonterat på stativet som också det var kamouflerat till max. Hade varit här kvällen innan med Maja min trogna vapendragare för att lägga ut lite fisk till örnarna. Den här morgonen var inget undantag förutom att nu var jag själv och den här gången var jag kvar på platsen.

Svepte en kaffekopp och tuggade i mig frukostmackan i mörkret med pannlampan som belysning. Sedan dags att inta min position och invänta eventuella "gäster".

Den första kråkan hörs kraxande vid gryningsljuset. Ser den inte men hör den någonstans där bland träden. Det är så gott som vindstilla minns jag den här dagen med någon plusgrad, kanske 1 eller 2+. Värmepåsar till händerna har jag i alla fall. För kallt kommer det att bli när jag är så gott som tvungen att sitta still i timmar i hopp om att jag ska lyckas smälta in i miljön trots extra skydd i hjälp av granriset. Ett par sockor sedan två par raggsockor på det i mina vinterkängor. Det borde funka :)

En fördel med den här platsen som jag valt ut är att jag sitter en bit ifrån "åteln" och minskar risken för att de skall höra eller se mig. Därav så är alla bilder så gott som beskurna.

Men havsörnen är ju inte en liten rovfågel så att beskära bilderna fungerar bra i det här fallet.

Kråkans kraxande har nu lockat till sig fler gråkråkor och på så sätt även fått den första havsörnens intresse.

Någonstans sitter den där ibland träden vid sjön. Jag såg när den svepte förbi ovanför platsen innan den satte sig någonstans. Och att höra när en stor havsörn sätter sig på en gren någonstans nära är riktigt häftigt. Då får man en känsla att man är Ett-med-naturen!

Timmen går och kanske blev det två? Sen gick den ner. Med en mycket vaksam blick över sin omgivning där den står tittar den sig omkring. Den blir stående på isen innan den lyfter igen och försvinner.

Får vänta ytterligare någon timme innan den åter kommer ner. Förmodligen satt den återigen och spanade av läget från trädtoppen.

Jag är nu redo och börjar sakta att fotografera denna magnifika rovfågel.  

Laken som ligger bakom kråkan var målet för den här ungfågeln. Någon fisk hade redan blivit till mat för kråkorna, och trutarna som fanns här omkring. Men så fort örnen landade så lämnade trutarna platsen medans kråkan blev kvar.

Någon timme senare gick örnen över till den halvätna fisken som låg på isen.

Ett stadigt grepp om sitt byte, redo att äta.

Såg genom sökaren att "vi" hade fått besök av en räv som traskat över isen. Det här kunde bli intressant tänkte jag medans jag tog den här bilden. Skulle jag filma nu eller fotografera händelsen? Valde att stanna vid fotograferingen. Havsörnen följde rävens steg noga!

Sen blev det precis som jag misstänkte. Örnen gjorde sig redo för flykt.

Men den tog med sig sitt byte. Just där och då tänkte jag på om det hade vart en kungsörn istället. Hade den försvarat den här platsen?, ignorerat räven? eller gjort som den unga havsörnen? Själv tror jag att den hade motat bort räven om den känt sig illa tvungen.

Men så såg jag hur sargad den här räven var. Förmodligen skabb? Tyckte riktigt synd om stackarn och hoppades innerligt att den skulle ta en av fiskarna.

Den verkade intresserad av fisken, som i det här fallet var en död brax.

Med ett stadigt bett om fisken bar den iväg bytet och försvann genom vassen där borta. Jag vet inte alls hur illa det är med skabb på en räv, om den självdör eller om det kan gå över/bort? I vilket fall som helst så var jag glad där och då att den tog med sig en fisk och fick sig ett lätt skrovmål den här dagen.

Sen tog det en stund innan den här unga örnen åter var tillbaka. Och den här gången var den lite nyfiken på vad det var som satt där borta i buskaget. Lyckades att sitta stilla med minimal rörelse. ”Bli ett träd Jocke”

Ungfågeln åt och hade så gott som platsen för sig själv med några kråkor som sällskap.

Spolar fram lite till....

Och här hade jag fått besök av en havsörn i sin fjärde dräkt (även bekräftat av säker källa). Den här örnen kände jag igen och blev mycket glad över besöket. Vaksam som den är satt jag blixtstilla med vänsterarm vilandes ovanför objektivet.

Log över örnens vaksamma blick och knäppte ett ljudlöst foto.

Även den här åt medans ungfågeln framför där nere till höger gick omkring och plockade upp rester från kråkorna.

Sen var även den här 4k örnen i full fart och letade efter vad som fanns kvar på platsen. En björkna som kråkorna lyckats dra ner i det isfria vattnet, plockades snabbt upp i örnens klor.

Avslutar med den här bilden från den dagen. Havsörnen åt upp fisken för er som vill veta.

Detta var en händelserik dag med besök av två stycken vackra havsörnar. Den första skulle jag tro var en årsunge, med tanke på att det mesta av näbben var svart. Men det är svårt, kunde lika väl vara en örn i sin andra dräkt.

Och vad jag märker ju mer jag har hållit på med det här, är att det har blivit så mycket mer än bara ut och fotografera dessa magnifika rovfåglar. (För magnifika och ståtliga är dem verkligen!)  -Att det nästan har blivit mer en passion än en hobby. Ja om det nu inte alltid har varit så egentligen?

Detta var från en morgon/förmiddag i december.

Mvh Joakim Öhrn

God fortsättning

Önskar Jocke, Maja & släktingarna :)

Det kommer en örnblogg framöver med många bilder samt berättelse :)

Havsörn

Köpte mig ett par vadarstövlar hösten 2021. Ni vet sådana där som tex flugfiskare brukar använda när de står ute i en älv eller liknande och fiskar. Min tanke var inte att börja fiska utan istället använda dem till en idé som jag hade den hösten. Den idén till arbete blev aldrig av 2021. Men i år nu i oktober testade jag. Tog med mig paketet med stövlar å fisk med allt det andra som skulle med den här tidiga morgonen. Där ute vid viken drog jag på mig vadarutrustningen i becksvart mörker. Tände pannlampan och vadade rakt ut i sjön. Bara detta att gå i ett stilla vatten med ljuset från lampan som lyste upp vattnet framför mig, i ett annars kolsvart landskap var en fin känsla. Vill redan göra om det känner jag nu. När jag väl kommit bort till andra sidan lastade jag ut fisk från den svarta sopsäcken. Några stora bjässar fick ligga där bakom några stenar.

Vadade tillbaka till mitt lilla tillhåll där jag drog av mig vadarstövlarna. Placerade ut de sista fiskarna vid sjökanten. Satte mig på berget, och spände loss ghillin från kameraryggsäcken. Såg till att inga spår efter mig syntes eller att jag hade glömt något innan jag kröp in under mitt buskage. Stoppade in hörlurarna och startade P3 historia podden. Det fick bli ett avsnitt om Gustav II Adolf-hjältekung med krossat hjärta. Klockan var nu någonstans efter 06 tiden..

Vid gryningen hördes kråkor och måsar.

Vid hyfsat ljus satt det tre stycken havsörnar där borta. Spänningen höjdes. Men de satt där och de satt. Tills de alla gav sig av. Den här morgonen blev det inget mer än några bilder på dem där ute i den fina miljön.

Gjorde om alltihopa morgonen efter, samma procedur igen som innan. P3 historia, nytt avsnitt.  Maximilien Robespierre- den franska revolutionens mest fruktade man.

Och den här morgonen gav ett betydligt bättre resultat. Havsörnarna var på hugget där den första redan anlänt innan ljuset tilltagit. Minnet svek den inte.

De samlades där ute på andra sidan först när de sett att kråkorna gjort kusten klar.

Sen blev det fart på dem.

Utan att jag visste om det, för det var först när jag tog bort min blick från sökaren som jag såg en stor gestalt ganska nära mig. Ståendes i vattnet där den med sakta kliv lunkade framåt.

Kråkornas kraxande fångade örnens blick.

Och stunder som dessa.

Men örnen var mätt där den drack och rengjorde sin näbb.

En av de yngre havsörnarna som befunnit sig på andra sidan anlände när det blev för intressant här.

Avslutar sista oktober med örnar fotograferade i just oktober. Håller även på med min lilla fågelmatning här hemma. Har haft besök av fru hackspett, domherren, blåmes, talgoxe, grönfink och pilfink. Men inte fotograferat dem så mycket än.

Mvh Joakim Öhrn

Ut i naturen bland topp predatorer

Står ute vid klippan en sen eftermiddag, (kanske nästan så man skulle kunna säga tidig kväll) i mitten på september. Vågorna slår mot bergen runt omkring mig medan vinden tar ett stadigt grepp om trädens grenar som susar fram och tillbaka.. Hösten har anlänt nu. Handkikaren är med och det tackar jag mig själv för. Där ute syns två stora gestalter lågt svävande ovanför vågorna. Den ena utav dem hovrar strax innan den dyker ner i sjön. Den andre cirkulerar snabbt runt med hjälp av vindens styrka. Trots det mycket långa avståndet så ser jag genom handkikaren hur två stycken havsörnar ser ut att samarbeta för att slå någon sjöfågel. Den dykande örnen steg upp utan något i sina klor. Den andre örnen tar över för att göra om proceduren. Även den stiger upp tomhänt. Misstänkte att sjöfågeln de försökte ta, dök under vattenytan om och om igen. Fick sätta mig ner på berget för att få ett stabilare sikte med handkikaren, medans havsörnarna gång på gång gjorde nya försök. Tillslut gav de upp och både följde med vindens hastighet bort mot skogen. Sjöfågeln (vad det nu var för någon art) klarade sig den här gången. Reste mig upp och fortsatte vår eftermiddagspromenad med Maja, Berikad med ett fantastiskt skådespel från moder natur!

Klockan är nu strax efter fem på morgonen. Fisken ligger utlagd i vattnet. Regndropparna faller från grankvistarna. Fortfarande mörkt och alldeles tyst förutom just det lugnande regnet som får mig på gott humör den här morgonen. När gryningen väl kommer dröjer det inte länge innan den första kråkan hörs med sitt kraxande. Känner på mig att den här morgonen kommer att bli en lyckad morgon. Ljuset har tilltagit och klockan visar strax efter 06:15. Två gråkråkor sitter på en utav stenarna där ute. Startar upp kameran och slår om den till videoinspelning.

Vid sjusnåret hörs de kraftiga vingslagen från havsörnen. Jag ser den inte med hör den tydligt någonstans ovanför mig när den flyger förbi och sätter sig i en tall. En kotte eller pinne faller till marken några meter ifrån där jag sitter alldeles gömd. Nu har den anlänt.

Kråkorna blir bara fler och fler där ute på stenarna. Några har hoppat i vattnet och börjat picka på fiskarna. Hör ett brak snett till höger om mig och ett litet skrik. Ännu en havsörn har dykt upp och tagit den första örnens plats där på grenen.

Det välkända havsörnsropet ekar i viken och med ens lyfter alla kråkor. Pulsen börjar stiga. Den äldre örnen har gått ner. 

Med sina breda vingar, bestämd blick landar den nere i viken.

   Någon eller några kråkor satt ändå kvar. 

Regnet det fortsatte. Pulsen var hög. Glädjen total. 

En havsörn visade bli flera. Den här sliter upp innehållet från en fisk av större modell.

Regnet duggade på och jag minns särskilt den här vackra havsörnen som satt på stenen framför mig. Den hade blicken mot sin omgivning och de andra havsörnarna. Men just det här ögonblicket när jag satt ihopkrupen under granbuskaget och tittade på den här mäktiga rovfågeln som satt där, fick mig att inse vilken belöning jag fått genom mitt havsörnsprojekt. Att få befinna sig såhär nära dem där jag sett dem så många gånger förut genom åren.

En annan ungfågel, kanske en 2k örn snett framför mig med blicken fäst mot björknan som låg där.

Vid många tillfällen passade örnarna på att tvätta sina fjädrar i vattnet.

Omvårdnad var viktig.

Fjäderdräkten skulle hållas i toppskick.

Fick många gånger se havsörnar som putsade sin fjäderdräkt, drack vatten och när de vadade i viken för att dra upp eventuellt byte som någon annan örn släppt i flykten av misstag eller helt enkelt ätit sig mätt på.

Ungfågeln har tagit över bytet från den äldre som valde att hoppa i vattnet där den drack vatten, innan detta fotot. De äldre var mycket vaksamma och hade stenkoll på sin omgivning.

Så hände det att örnarna brakade ihop vid några tillfällen, oavsett om det var om maten eller platsen.

Kraftfull och oövervinnlig!

Den här unga havsörnen smög sig fram bland vassgräset tills den hittade en fisk som en kråka tidigare hade släpat med sig hit. Satt på helspänn och andades med lugna andetag. Tiden stod stilla! När den väl greppat tag om fisken flög den rakt in i skogen. Vingslagen kunde höras tydligt. Någonstans bakom mig en bit bort befann den sig nu, bort ifrån övriga örnar och kråkor.

Vid ett annat tillfälle kände jag mig exponerad och avslöjad just här. Nu var det inte så. Havsörnarna kunde inte se mig, men däremot så såg de ju glaset från objektivet som i vissa fall kanske blänkte. När tillfällen som dessa hände så slöt jag ögonen och hoppades att de skulle sitta kvar. Oftast gjorde de det. Men kråkorna var värst. För de kunde mycket väl sätta sig precis var som helst. Någon enstaka gång satt en snett ovanför och kraxade. Blir jag avslöjad nu så är det kört tänkte jag där och då. Turligt nog för mig så satt kråkorna sällan stilla på samma plats särskilt länge.

En oförglömlig stund med 3 äldre örnar som satt nedanför mig. Havsörnens rop ekade och den visade tydligt för de andra att det var den som bestämde för tillfället.

En favoritbild. Den här örnen har en riktigt skön karaktär där den står.

De unga havsörnarna var både tuffa och mindre skygga än sina äldre släktingar.

Då och då hände det att någon av de äldre havsörnarna hade fått nog av de yngres framfusighet. Slutade ofta såhär.

Örnen med sin fisk. Framför en kråka som äter upp resterna från en tidigare örn som stått där med sitt byte.

Man märkte att det var verkligen havsörnen som var den respektingivande topp predatorn här. Hade måsar/kråkor/trutar/nötskrikor och vid ett tillfälle en ormvråk, alla flög de när havsörnen väl valt ut sitt mål. Får ju dock tillägga att kråkorna envisa som de var, återvände så fort en örn väl landat.

Med bestämda kliv och en blick satte den fart mot sitt mål.

Färdig för den här gången, flög en av de äldre iväg.

Dansande havsörnar. 

En äldre ståtlig örn ståendes i regnet med blicken mot en annan örn.

Den här dagen bjöd på bättre väder och ett havsörnsrace!

En mycket spräcklig fjäderdräkt visade sig den här örnen besitta.

Tre örnar. En blick.

Avlutar min långa bildblogg men en bild som jag kommit att uppskatta mycket. De stora rovfåglarna i vattnet och kråkorna på varsin sten, alla uppställda i ett snyggt familjeporträtt. Vanligtvis när Vänern är i normalnivå så är dessa stenar omgivna av sjön.

September har spenderats helhjärtat åt vår största rovfågel med tidiga morgnar, mycket koppar kaffe. Upplevelserna som utspelats i viken har blivit minnen som består både som fotografi/filmklipp och det bästa, på näthinnan.