Den enes död den andres bröd

Hamnen, 16 januari 2021. Duvhöksjakten! Nu var den rapporterad som stationär här vid hamnen. Hade slagit upp artportalen i mobilen av ren nyfikenhet och sökt på duvhöken. Den hade rapporterats där tidigare så chanserna kanske var på min sida denna gång. Hornborgasjön var ju ändå ganska så dött denna disiga/dimmiga lördag och klockan var strax över 14. Fortfarande lite ljus kvar, hinner till stan innan kl 15.

Väl framme parkerade jag och lämnade Maja sovandes i bilen! För nu var det lite allvar i det hela, tiden höll på att rinna ut innan det blev för mörkt för fotografering. Gick längs med vägen och kikade efter varenda fågel som jag såg.

-Mås, skata, gråkråka, änder, småfåglar.... vart e du?

Såg en äldre herre med en astronomisk kikare (tjock och lång), frågade honom om han hade sett någon duvhök. Fick ett svar att nej det hade han inte gjort men havsörnen hade flugit förbi för ett tagsedan. Hm just nu var jag inte det minsta intresserad av någon örn, alls... Okej men jag fortsatte ändå. Gick mot industriområdet och spanade mot ett träd där det satt en hel flock med kajor/kråkor men något där såg inte ut att vara någon kråka, den hade en rovfågels silhuett. Riktade kameran mot den och trots att jag nu var så långt bort så lyfte den.

- Ah Ormvråk sade jag medans jag knäppte några bilder. En kråka följde med den i flykten.

- De får inte vara lätt....

Gick frustrerad mot bilen. och tänkte för mig själv, Duvhök hit å dit...... Inte konstigt att fågelskådare/observatörer ser alla fåglar överallt med sådana astronomiska kikare, även om de så skulle vara 1 mil bort. Och så rapporterar de till artportalen... 

Satte mig i bilen och klappade Maja som låg i baksätet, hon har bilsele/bälte för den som undrar. Sen fick det bära iväg hem. Kanske för lite lunch/middag eller vad man nu vill kalla det..

Men så händer ju något fantastiskt på vägen hem, ser en flock med duvor som flaxar fram och tillbaka så jag sänker hastigheten till runt 15km/h här i industriområdet och där sitter den ju. Duvhöken som nu var en ormvråk :)

Hissar ner sidorutan när jag har stannat och knäpper ett foto på den.

- Är det du eller duvhöken som är skyldig till detta? säger jag lite lågt. Det räckte, den lyfte men jag var ändå nöjd över att ha fått en närbild på min duvhök som var en ormvråk. Men den flög inte långt utan över det nätgaller som fanns till höger om mig och satte sig på lastkajen för fartygen som kommer in från Vänern.

Där satt ju en annan ju och åt på en duva. Nämen turen har återvänt :)

Alla bilder här under är tagna på ett  nära avstånd men jag satt kvar i bilen och det var ett högt nätgaller mellan mig och rovfåglarna därav lite sämre kvalite, plus att nu hade det redan hunnit att bli mörkt, så Iso ligger över 2000.

Ormvråken som flög är alltså den som sitter på balken/räcket eller vad man kallar det. 

Den ville inte dela med sig till sin släkting/fru/herr/syster/broder...

Den gav ifrån sig ett lågmält gnäll lät det nästan som. Och det var faktiskt ett vackert ljud.

Den andre såg ut som om den gjorde sig större med sin fjäderdräkt när den hörde den förstes "gnäll/tiggande"

Tittade upp mot mig också, när jag fotade.

- Bry dig inte om mig, det är ett högt nätgaller mellan oss viskade jag.

Det här hade jag ju verkligen inte räknat med, två ormvråkar såhär nära och lite god mat där också. Medans jag satt i bilen som var avstängd så hade jag fått en annan bil bakom mig som hade stannat och som nu antar jag också hade fått syn på denna lilla scen.

Bara de inte går ut ur bilen tänkte jag. De gjorde de inte. Förmodligen någon observatör med en astronomisk kikare så han till och med såg lössen på ormvråken ( om den nu hade några löss vill säga)..

Nåväl ingen duvhök, men jag satt där och tänkte om det kunde vara så att duvhöken hade varit här tidigare och slagit några duvor för det var ju minst två slaktplatser vad jag såg och så hade ormvråkarna tagit över? Hann faktiskt inte tänka mer än så förrän Maja därbak pustar & grymtar. Hade totalt glömt av henne där men visste ju vad hon menade.

- Du har rätt Maja, vi är nog hungriga nu...

Duvhöken får fortsätta att vara mitt spöke..