Öhrnen

Havsörn

Köpte mig ett par vadarstövlar hösten 2021. Ni vet sådana där som tex flugfiskare brukar använda när de står ute i en älv eller liknande och fiskar. Min tanke var inte att börja fiska utan istället använda dem till en idé som jag hade den hösten. Den idén till arbete blev aldrig av 2021. Men i år nu i oktober testade jag. Tog med mig paketet med stövlar å fisk med allt det andra som skulle med den här tidiga morgonen. Där ute vid viken drog jag på mig vadarutrustningen i becksvart mörker. Tände pannlampan och vadade rakt ut i sjön. Bara detta att gå i ett stilla vatten med ljuset från lampan som lyste upp vattnet framför mig, i ett annars kolsvart landskap var en fin känsla. Vill redan göra om det känner jag nu. När jag väl kommit bort till andra sidan lastade jag ut fisk från den svarta sopsäcken. Några stora bjässar fick ligga där bakom några stenar.

Vadade tillbaka till mitt lilla tillhåll där jag drog av mig vadarstövlarna. Placerade ut de sista fiskarna vid sjökanten. Satte mig på berget, och spände loss ghillin från kameraryggsäcken. Såg till att inga spår efter mig syntes eller att jag hade glömt något innan jag kröp in under mitt buskage. Stoppade in hörlurarna och startade P3 historia podden. Det fick bli ett avsnitt om Gustav II Adolf-hjältekung med krossat hjärta. Klockan var nu någonstans efter 06 tiden..

Vid gryningen hördes kråkor och måsar.

Vid hyfsat ljus satt det tre stycken havsörnar där borta. Spänningen höjdes. Men de satt där och de satt. Tills de alla gav sig av. Den här morgonen blev det inget mer än några bilder på dem där ute i den fina miljön.

Gjorde om alltihopa morgonen efter, samma procedur igen som innan. P3 historia, nytt avsnitt.  Maximilien Robespierre- den franska revolutionens mest fruktade man.

Och den här morgonen gav ett betydligt bättre resultat. Havsörnarna var på hugget där den första redan anlänt innan ljuset tilltagit. Minnet svek den inte.

De samlades där ute på andra sidan först när de sett att kråkorna gjort kusten klar.

Sen blev det fart på dem.

Utan att jag visste om det, för det var först när jag tog bort min blick från sökaren som jag såg en stor gestalt ganska nära mig. Ståendes i vattnet där den med sakta kliv lunkade framåt.

Kråkornas kraxande fångade örnens blick.

Och stunder som dessa.

Men örnen var mätt där den drack och rengjorde sin näbb.

En av de yngre havsörnarna som befunnit sig på andra sidan anlände när det blev för intressant här.

Avslutar sista oktober med örnar fotograferade i just oktober. Håller även på med min lilla fågelmatning här hemma. Har haft besök av fru hackspett, domherren, blåmes, talgoxe, grönfink och pilfink. Men inte fotograferat dem så mycket än.

Mvh Joakim Öhrn

Postat 2022-10-31 20:17 | Läst 1886 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

I örnarnas rike del 3

Den här gången var jag mitt bland havsörnarna. Så här nära har jag nog aldrig suttit och fotograferat dem medvetet förut. Har haft några närgångna havsörns foton från förra året men då har ju havsörnen flugit mot mig. Nu var det jag som ville testa att komma närmare dem.  

Och det var en känsla jag inte känt förut, som om man själv var en i gänget. Som om att de hade accepterat mig. Nu var det absolut inte så på något sätt å vis. De hade ingen aning om att jag satt ihopkrupen med mitt stativ och kamera iklädd ghillin, inbäddad under fyra små tallar med lite extra granris vid sjön. Satt till och med så gömd att objektivet hade lyckats att bädda in sig i granriset. Trodde först att det var kondens/dis i sökaren då bilderna såg så märkliga ut. Det var först när örnarna hade lämnat som jag insåg att jag hade fotograferat med några kvistar framför objektivet. De tre första är helt ifrån granriset, men sen efter att ha svängt lite grann med kameran så blev det som det blev.  Nåväl, så det kan bli.

Men inte är jag besviken över detta. Oh nej. Vilken morgon! Redan vid 07:30 snåret hade den första havsörnen anlänt då tumultet från kråkorna lockat dit den. När havsörnen väl landade i vattnet så blev jag som alltid, som en istapp.

Tidigt på morgonen. Havsörnen hade anlänt.

Frukost serverad för örn som kråka.

Örnen fick sällskap. 

Kråkorna höll havsörnarna sällskap under morgonen. Här börjar "granris fotograferingen"!

Mäktiga rovfåglar!

Havsörnen med sina skarpa klor. Kråkorna höll avstånd när örnen var vänd emot dem.

Kråkor fotade med "granris" :)

Blicken som säger "Jag ser dig"

Två kråkor följer havsörnens rörelse.

De får se på när havsörnen äter...

När havsörnarna lämnat (denna gång pga sportfiskare som det såg ut som, dök upp en bit ut) tog kråkorna och trutarna över.

Den här unga truten visade övriga kråkor och trutar att nu var det den som var herre över täppan. Skulle jag tro.

Jag fortsätter med mina tester som jag kallar mitt havsörnsprojekt. Och den här morgonen var verkligen utöver det vanliga med en grym upplevelse. Havsörnen är verkligen enorm när den står där ute i vattnet med sina breda vingar utfällda. Blicken den gav och jag trodde hela tiden att jag hade blivit upptäckt.

Har klarat mig hittills i år från det tack å lov. 

Postat 2022-10-16 20:13 | Läst 1603 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Ut i naturen bland topp predatorer

Står ute vid klippan en sen eftermiddag, (kanske nästan så man skulle kunna säga tidig kväll) i mitten på september. Vågorna slår mot bergen runt omkring mig medan vinden tar ett stadigt grepp om trädens grenar som susar fram och tillbaka.. Hösten har anlänt nu. Handkikaren är med och det tackar jag mig själv för. Där ute syns två stora gestalter lågt svävande ovanför vågorna. Den ena utav dem hovrar strax innan den dyker ner i sjön. Den andre cirkulerar snabbt runt med hjälp av vindens styrka. Trots det mycket långa avståndet så ser jag genom handkikaren hur två stycken havsörnar ser ut att samarbeta för att slå någon sjöfågel. Den dykande örnen steg upp utan något i sina klor. Den andre örnen tar över för att göra om proceduren. Även den stiger upp tomhänt. Misstänkte att sjöfågeln de försökte ta, dök under vattenytan om och om igen. Fick sätta mig ner på berget för att få ett stabilare sikte med handkikaren, medans havsörnarna gång på gång gjorde nya försök. Tillslut gav de upp och både följde med vindens hastighet bort mot skogen. Sjöfågeln (vad det nu var för någon art) klarade sig den här gången. Reste mig upp och fortsatte vår eftermiddagspromenad med Maja, Berikad med ett fantastiskt skådespel från moder natur!

Klockan är nu strax efter fem på morgonen. Fisken ligger utlagd i vattnet. Regndropparna faller från grankvistarna. Fortfarande mörkt och alldeles tyst förutom just det lugnande regnet som får mig på gott humör den här morgonen. När gryningen väl kommer dröjer det inte länge innan den första kråkan hörs med sitt kraxande. Känner på mig att den här morgonen kommer att bli en lyckad morgon. Ljuset har tilltagit och klockan visar strax efter 06:15. Två gråkråkor sitter på en utav stenarna där ute. Startar upp kameran och slår om den till videoinspelning.

Vid sjusnåret hörs de kraftiga vingslagen från havsörnen. Jag ser den inte med hör den tydligt någonstans ovanför mig när den flyger förbi och sätter sig i en tall. En kotte eller pinne faller till marken några meter ifrån där jag sitter alldeles gömd. Nu har den anlänt.

Kråkorna blir bara fler och fler där ute på stenarna. Några har hoppat i vattnet och börjat picka på fiskarna. Hör ett brak snett till höger om mig och ett litet skrik. Ännu en havsörn har dykt upp och tagit den första örnens plats där på grenen.

Det välkända havsörnsropet ekar i viken och med ens lyfter alla kråkor. Pulsen börjar stiga. Den äldre örnen har gått ner. 

Med sina breda vingar, bestämd blick landar den nere i viken.

   Någon eller några kråkor satt ändå kvar. 

Regnet det fortsatte. Pulsen var hög. Glädjen total. 


En havsörn visade bli flera. Den här sliter upp innehållet från en fisk av större modell.

Regnet duggade på och jag minns särskilt den här vackra havsörnen som satt på stenen framför mig. Den hade blicken mot sin omgivning och de andra havsörnarna. Men just det här ögonblicket när jag satt ihopkrupen under granbuskaget och tittade på den här mäktiga rovfågeln som satt där, fick mig att inse vilken belöning jag fått genom mitt havsörnsprojekt. Att få befinna sig såhär nära dem där jag sett dem så många gånger förut genom åren.

En annan ungfågel, kanske en 2k örn snett framför mig med blicken fäst mot björknan som låg där.

Vid många tillfällen passade örnarna på att tvätta sina fjädrar i vattnet.

Omvårdnad var viktig.

Fjäderdräkten skulle hållas i toppskick.

Fick många gånger se havsörnar som putsade sin fjäderdräkt, drack vatten och när de vadade i viken för att dra upp eventuellt byte som någon annan örn släppt i flykten av misstag eller helt enkelt ätit sig mätt på.

Ungfågeln har tagit över bytet från den äldre som valde att hoppa i vattnet där den drack vatten, innan detta fotot. De äldre var mycket vaksamma och hade stenkoll på sin omgivning.

Så hände det att örnarna brakade ihop vid några tillfällen, oavsett om det var om maten eller platsen.

Kraftfull och oövervinnlig!

Den här unga havsörnen smög sig fram bland vassgräset tills den hittade en fisk som en kråka tidigare hade släpat med sig hit. Satt på helspänn och andades med lugna andetag. Tiden stod stilla! När den väl greppat tag om fisken flög den rakt in i skogen. Vingslagen kunde höras tydligt. Någonstans bakom mig en bit bort befann den sig nu, bort ifrån övriga örnar och kråkor.

Vid ett annat tillfälle kände jag mig exponerad och avslöjad just här. Nu var det inte så. Havsörnarna kunde inte se mig, men däremot så såg de ju glaset från objektivet som i vissa fall kanske blänkte. När tillfällen som dessa hände så slöt jag ögonen och hoppades att de skulle sitta kvar. Oftast gjorde de det. Men kråkorna var värst. För de kunde mycket väl sätta sig precis var som helst. Någon enstaka gång satt en snett ovanför och kraxade. Blir jag avslöjad nu så är det kört tänkte jag där och då. Turligt nog för mig så satt kråkorna sällan stilla på samma plats särskilt länge.

 

En oförglömlig stund med 3 äldre örnar som satt nedanför mig. Havsörnens rop ekade och den visade tydligt för de andra att det var den som bestämde för tillfället.

 

En favoritbild. Den här örnen har en riktigt skön karaktär där den står.

 

De unga havsörnarna var både tuffa och mindre skygga än sina äldre släktingar.

Då och då hände det att någon av de äldre havsörnarna hade fått nog av de yngres framfusighet. Slutade ofta såhär.

Örnen med sin fisk. Framför en kråka som äter upp resterna från en tidigare örn som stått där med sitt byte.

Man märkte att det var verkligen havsörnen som var den respektingivande topp predatorn här. Hade måsar/kråkor/trutar/nötskrikor och vid ett tillfälle en ormvråk, alla flög de när havsörnen väl valt ut sitt mål. Får ju dock tillägga att kråkorna envisa som de var, återvände så fort en örn väl landat.

Med bestämda kliv och en blick satte den fart mot sitt mål.

Färdig för den här gången, flög en av de äldre iväg.

Dansande havsörnar. 

En äldre ståtlig örn ståendes i regnet med blicken mot en annan örn.

Den här dagen bjöd på bättre väder och ett havsörnsrace!

En mycket spräcklig fjäderdräkt visade sig den här örnen besitta.

Tre örnar. En blick.

Avlutar min långa bildblogg men en bild som jag kommit att uppskatta mycket. De stora rovfåglarna i vattnet och kråkorna på varsin sten, alla uppställda i ett snyggt familjeporträtt. Vanligtvis när Vänern är i normalnivå så är dessa stenar omgivna av sjön.

September har spenderats helhjärtat åt vår största rovfågel med tidiga morgnar, mycket koppar kaffe. Upplevelserna som utspelats i viken har blivit minnen som består både som fotografi/filmklipp och det bästa, på näthinnan.

Postat 2022-10-09 19:51 | Läst 1924 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Ut i naturen :)

Efter mitt senaste blogginlägg så behövdes det piggas upp lite tyckte jag. Så visar en salig blandning från naturens invånare fotograferat under september månad, någon enstaka kan vara från slutet på augusti också säkert.

1.

Älgkon & kalven en tidig morgon på väg till jobbet. Var ju bara tvungen att stanna vid sidan om vägen för att få detta fina ögonblick på bild!

Gjorde även bilden i svartvitt, kanske blev det bättre än i färg?

ISO talen upp i skyarna här!

2.

Gröngölingen. Den fina hackspett som vi har i Sverige.

Den har varit här lite titt som tätt och plockat myror på gräsmattan. Har en myrstack vid skogskanten.

3.

Råbocken ute i fältet, med nyanser av höstfärger bland träden.

4.

Den här lilla söta rödhake juvenilen satt i trädgården en regnig eftermiddag. Har nog aldrig sett en sorgsnare -fågelblick. Öppnade fönstret och frågade om den ville flyga in å värma sig lite. Det ville den trots allt inte...

5.

Tofsmesen i skogen. Här i jakt på föda. Ser ut att vara fröna i kottarna som står på menyn.

6.

Gråhägern som valt att parkera vid en soptipp :)

7.

Kanske fanns det något intressant för den att smaka på där..

8.

Dessa fina rovfåglar. Två stycken som lekte med varandra en varm solig förmiddag :)

9.

Åh där försvann dem bakom trädkronan.

***************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************************

10.

En sen eftermiddag med Maja och ghillin ute vid sjön. Väntade på havsörnen såklart den här eftermiddagen.

Det kom en ungfågel tillslut :)

11.

Hopp-hopp.

12.

Den visade upp sig mycket fint!

13.

Den fick sällskap av en äldre havsörn någon timme senare.

14.

Där bakom stenen låg det något gott för dem.

15.

Och nu var det ju så att den här gången hade jag D500 med mig. Det skulle blåsa lagom kraftig vind enligt SMHI, men kvällen visade sig vara helt vindstilla. Så såklart hörde ju den äldre örnen varenda slutarljud från kameran där borta i buskaget.

16.

Så det var ju inte heller så oväntat att den tog den halvätna fisken med sig...

17.

...när den begav sig bort, för att aldrig mer komma tillbaka den här kvällen. Nåväl det var kul att du kom på besök för en kort stund :)

18.

Ungfågeln blev kvar, omedveten om min närvaro där den sköljde ner maten med lite friskt vatten. Dryga timmen senare flög även den här iväg. Vi packade ihop och begav oss hemåt.

19.

Avslutar min bilddagbok men en färsk bild från idag. Då vi tog våran kvällspromenad.

Postat 2022-09-19 19:37 | Läst 1775 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Förberedelse

Är A & O.

Min käre vän Stig efter att vi har varit ute på sjön och vittjat nät en kall förmiddag. Det är bland annat såhär som jag får tag på fisk om jag inte fiskar själv, vilket händer ganska så frekvent :)

Höst/vintertid. När mörkret lagt sig så beger vi oss ut mot sjön. Ryggsäcken är packad med brax bland annat. Pannlampan som enda belysning. Många vandringar i mörkret blir det också , fram å tillbaka. Fler misslyckade dagar än lyckade som reslultat.

Såhär ser jag ut :) Men det räcker inte med bara en ghilliesuit. Du behöver smälta in i miljön.

 

Har en vacker gran vid sjön med riktigt fina täta grenar som jag sitter under. Den är även påbyggd med diverse döda grenar och kvistar. Här kan jag befinna mig i timmar höst som vinter. Blir det kallt? Ja så inni hel**** ;)

Raw filen som syns här på kameradisplayen.

Färdig Jpeg bil.

Det händer att Maja har fått följa med också. Men då väljer jag alltid att befinna mig en längre bit ifrån.

Fotograferar alltid i silentmode på Sonyn. Det vill säga, kameran är helt tyst. Ingenting hörs.

En tidig morgon i september förra året och bland de finaste mötena jag har haft med en äldre havsörn. Kämpade mot mygg där under granen kommer jag ihåg men vad skulle man göra hehe. bara att härda ut.

Såhär gör jag och det ger fina resultat. Men det ligger mycket bakom, glöm inte det ;)

Postat 2022-09-09 20:35 | Läst 1236 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 10 Nästa