Ormvråks fotografering från gömsletältet

Gick in lite mer seriösare den här gången med att använda mitt gömsletält. Tror det heter "Buzzard" eller liknande, passande nog. Det var nog på tiden också att det kom till användning efter nästan 2 år oanvänt liggandes i förrådet. Gjorde om lite därute till ormvråken. Satte upp några grenar samt skruvade ihop dessa till en liten ställning. Morgonen därefter satte jag mig i tältet med kaffe och macka. Kameran uppriggad på stativet. Så här hade nog Morten Hilmer gjort Gunte ;)

Nu får vi se om kompisen dyker upp och framförallt om han vågar sig ner.

Det gjorde han. När ljuset tilltagit lite på morgonen dök han upp.

Med vingarna utfällda försökte han balansera på min ostadiga ställning såg jag. Fasiken vad ostabil den plattformen var märkte jag.

Och rådjursköttet såhär synligt. De va inte snyggt. Även om motivet är otroligt fint. 

Förstärkte plattformen rejält senare en kväll den veckan. Samt band fast granris framför, för en "behagligare" syn.

Ormvråken brydde sig nog mindre om hur det såg ut. Huvudsaken var att det fanns något att stilla hungern med.

Ny helg, på plats i gömsletältet. Ormvråken dök upp där den lite försiktigt spanade av läget.

En liten strimma solljus visade sig.

Det blev betydligt bättre det här med granris. Och granris är ju bra till mycket ;)

Här samsades både skatan och ormvråken för en stund.

När ormvråken gick längst ut till vänster. Då visste jag att den förberedde sig för att lämna platsen. Den gjorde ungefär samma procedur varje gång. 

Den hör kameran smattra lite där borta, kanske 10 meter ifrån.. Sen bar det av. Otroligt grann mysig rovfågel den här!

Vad händer annars då ute på landet förutom renovering och ormvråks fotografering? 

Ekorren syns här ibland springandes ute på gräset upp och ner i träden. Den här dagen var dock Maja ute och patrullerade.

Och hon vill mer än gärna jaga en ekorre ;)

Hörde en smäll i köksfönstret när jag skulle börja med matlagningen. Gick fram till fönstret och tittade ut mot marken. Där satt en domherre. Stängde av spisen i all hast för att bege mig ut och plocka upp domherren innan katten fick syn på den. Han fick följa med in i värmen för vila och återhämtning. Ca 10 minuter senare öppnade jag fönstret, satte domherren på ovansidan av handen och lät den sitta där. Någon eller några minuter senare flög han iväg :)

Ställde en canvas tavla (porträtt på Maja) på fönsterbrädan lutad mot fönstret i morse. Inte en smäll har hörts idag :)

Nu får det bli en bloggpaus på ett tag framöver. Allting gott!

Den enes död den andres bröd

Hamnen, 16 januari 2021. Duvhöksjakten! Nu var den rapporterad som stationär här vid hamnen. Hade slagit upp artportalen i mobilen av ren nyfikenhet och sökt på duvhöken. Den hade rapporterats där tidigare så chanserna kanske var på min sida denna gång. Hornborgasjön var ju ändå ganska så dött denna disiga/dimmiga lördag och klockan var strax över 14. Fortfarande lite ljus kvar, hinner till stan innan kl 15.

Väl framme parkerade jag och lämnade Maja sovandes i bilen! För nu var det lite allvar i det hela, tiden höll på att rinna ut innan det blev för mörkt för fotografering. Gick längs med vägen och kikade efter varenda fågel som jag såg.

-Mås, skata, gråkråka, änder, småfåglar.... vart e du?

Såg en äldre herre med en astronomisk kikare (tjock och lång), frågade honom om han hade sett någon duvhök. Fick ett svar att nej det hade han inte gjort men havsörnen hade flugit förbi för ett tagsedan. Hm just nu var jag inte det minsta intresserad av någon örn, alls... Okej men jag fortsatte ändå. Gick mot industriområdet och spanade mot ett träd där det satt en hel flock med kajor/kråkor men något där såg inte ut att vara någon kråka, den hade en rovfågels silhuett. Riktade kameran mot den och trots att jag nu var så långt bort så lyfte den.

- Ah Ormvråk sade jag medans jag knäppte några bilder. En kråka följde med den i flykten.

- De får inte vara lätt....

Gick frustrerad mot bilen. och tänkte för mig själv, Duvhök hit å dit...... Inte konstigt att fågelskådare/observatörer ser alla fåglar överallt med sådana astronomiska kikare, även om de så skulle vara 1 mil bort. Och så rapporterar de till artportalen... 

Satte mig i bilen och klappade Maja som låg i baksätet, hon har bilsele/bälte för den som undrar. Sen fick det bära iväg hem. Kanske för lite lunch/middag eller vad man nu vill kalla det..

Men så händer ju något fantastiskt på vägen hem, ser en flock med duvor som flaxar fram och tillbaka så jag sänker hastigheten till runt 15km/h här i industriområdet och där sitter den ju. Duvhöken som nu var en ormvråk :)

Hissar ner sidorutan när jag har stannat och knäpper ett foto på den.

- Är det du eller duvhöken som är skyldig till detta? säger jag lite lågt. Det räckte, den lyfte men jag var ändå nöjd över att ha fått en närbild på min duvhök som var en ormvråk. Men den flög inte långt utan över det nätgaller som fanns till höger om mig och satte sig på lastkajen för fartygen som kommer in från Vänern.

Där satt ju en annan ju och åt på en duva. Nämen turen har återvänt :)

Alla bilder här under är tagna på ett  nära avstånd men jag satt kvar i bilen och det var ett högt nätgaller mellan mig och rovfåglarna därav lite sämre kvalite, plus att nu hade det redan hunnit att bli mörkt, så Iso ligger över 2000.

Ormvråken som flög är alltså den som sitter på balken/räcket eller vad man kallar det. 

Den ville inte dela med sig till sin släkting/fru/herr/syster/broder...

Den gav ifrån sig ett lågmält gnäll lät det nästan som. Och det var faktiskt ett vackert ljud.

Den andre såg ut som om den gjorde sig större med sin fjäderdräkt när den hörde den förstes "gnäll/tiggande"

Tittade upp mot mig också, när jag fotade.

- Bry dig inte om mig, det är ett högt nätgaller mellan oss viskade jag.

Det här hade jag ju verkligen inte räknat med, två ormvråkar såhär nära och lite god mat där också. Medans jag satt i bilen som var avstängd så hade jag fått en annan bil bakom mig som hade stannat och som nu antar jag också hade fått syn på denna lilla scen.

Bara de inte går ut ur bilen tänkte jag. De gjorde de inte. Förmodligen någon observatör med en astronomisk kikare så han till och med såg lössen på ormvråken ( om den nu hade några löss vill säga)..

Nåväl ingen duvhök, men jag satt där och tänkte om det kunde vara så att duvhöken hade varit här tidigare och slagit några duvor för det var ju minst två slaktplatser vad jag såg och så hade ormvråkarna tagit över? Hann faktiskt inte tänka mer än så förrän Maja därbak pustar & grymtar. Hade totalt glömt av henne där men visste ju vad hon menade.

- Du har rätt Maja, vi är nog hungriga nu...

Duvhöken får fortsätta att vara mitt spöke..

Början på 2021

Om jag avslutade 2020 med min favorit, - Maja :)

Så får jag starta 2021 med mina favorit rovfåglar, 

- Ja det är väl inget hemlighet om vilka det är.

Spännande dag trots riktigt dystert väder med riktigt höga istotal för att få fåglarna hyfsat skarpa.

Fick se för några dagarsedan några örnar som höll till på ett berg ute vid sjön. Spanade med kikaren och såg fyra stycken. Chansade, tog med mig gömsletältet och drog till den platsen tidigt med hjälp av mörkret. Gjorde i ordning allt och inväntade ljuset, nåväl ljust blev det nog aldrig men hyfsat ljust. Och fy fanken vad spännande det var att sitta där och se det här! 

För kännedom, alla bilder är kraftigt beskurna då de var på ett väldigt långt avstånd samt att jag kom inte närmre. Men vad gör det, fick ju se fina örnar som slogs, och åt av kadaver från mycket snälla människor som lagt ut fisk och trafikdödat vilt på detta berg.

Fotograferade inte så mycket, blev mest som en vad kallas ni med tubkikare? Fågelskådare? :-)

Alltså jag använde kikaren mestadels och såg på när dessa unga örnar integrerade mot och med varandra. Så kul att äntligen få se dem i sin naturliga miljö ( även om jag gillar örngömslen också) och att vara här och nu fast "osynlig".

Det blir en del bilder nu men jag rekommenderar verkligen trots lite dålig bildkvalite att titta på bilderna i större format :)  

Här såg jag den första örnen som kom inflygandes. Det var tack vare alla gråkråkor och några få korpar som denna dök upp skulle jag tro.

Och efter denna så kom det tre stycken till. Men hoppar nu till lite mer intressantare bilder här under :)

Det såg inte ut att vara så mycket kvar på det berget så det var en hård kamp för det lilla som fanns kvar mellan örnarna.

God Fortsättning, 

Mvh Joakim Öhrn