Tornfalk ,brun kärrhök, gråhäger ,Maja ,starar, göken, fiskgjusen, storlom & ljus ormvråk

Det får bli en blogg ganska så tätt inpå lärkfalksbloggen den här gången.

Text under bilder för den som vill läsa :)

Tornfalken. Byggde en holk till dessa små juveler som blev bebodd första året, men av någon anledning så var de bara borta en dag. Kanske var det någon mård eller uggla som gjorde livet surt för dem... 

Får nöja mig med att fotografera och se dessa vackra rovfåglar när tillfälle ges istället. Som den här dagen, då en ringmärkt hona eller unge satt på elledningen för att kort därefter dyka ner mot marken.

Den flög upp tomhänt från marken tyvärr.

Både ute vid sjön och här hemma har de bruna kärrhökarna synts till. Oftast hanen på födosök. Den första bilden är fotograferat ute vid sjön. De andra hemma vid fälten.

Nästan lite idylliskt med korna där i bakgrunden samt den svävande kärrhöken på födosök en sommardag.

Juli har regnat bort i år och augusti nästan så också hittills. Fick återigen se den bruna kärrhöken ståendes ute på fältet.

Den här gången var han inte lika villig att stanna kvar, utan fortsatte vidare.

Ibland har man tur, som när en gråhäger flyger förbi rakt ovanför en.

Maja redo, väntar på husse. Dags att dra iväg någonstans :)

Stararna har börjat samlas nu i hundratals ute på åkrarna. Och dessa lyfte allihop i exakt samma stund som den bruna kärrhöken uppenbarade sig ovanför åkern.

Och ja, vem ska man rikta kameran emot ?

De blev som en enda stor svart klump. Om kärrhöken var ute efter någon enstaka stare eller om den bara passerade förbi låter jag vara osagt.

Trodde först att jag hade fått syn på en vacker sparvhök sittandes där på grenen. Då det visade sig att det var en gök. Vilket var extra kul då jag aldrig sett en gök tidigare, bara hört dem.

En vacker sommarkväll när det inte regnade. Sitter ute vid sjön med Maja och väntade på fiskgjusen Stig. Han hade nog redan varit & tagit en fisk när detta fotot togs om jag inte minns fel.

Också har vi Victor. Fiskgjusen som jag fått ett väldigt starkt band för, om man kan säga så. Det känns så :)

Storlommen. En graciöst vacker sjöfågel. Dessa är fotograferade i augusti 2019. Och mig veterligen så har jag nog aldrig visat dem förut i någon blogg.. Hittade dem nu när jag gick igenom mitt bildarkiv, och vad jag kommer ihåg så låg jag lite gömd inne i en vik för att fotografera dessa. Ser du att de är två?

Avslutar med en bildserie på en vacker morgonstjärna. Fotograferat nu på morgonkvisten medan solens strålar knappt orkade bryta sig igenom molnen som var, men solen belyste ormvråkens fjäderdräkt på ett vackert sätt.

En ljus ormvråk (börringevråk).

Ormvråks fotografering från gömsletältet

Gick in lite mer seriösare den här gången med att använda mitt gömsletält. Tror det heter "Buzzard" eller liknande, passande nog. Det var nog på tiden också att det kom till användning efter nästan 2 år oanvänt liggandes i förrådet. Gjorde om lite därute till ormvråken. Satte upp några grenar samt skruvade ihop dessa till en liten ställning. Morgonen därefter satte jag mig i tältet med kaffe och macka. Kameran uppriggad på stativet. Så här hade nog Morten Hilmer gjort Gunte ;)

Nu får vi se om kompisen dyker upp och framförallt om han vågar sig ner.

Det gjorde han. När ljuset tilltagit lite på morgonen dök han upp.

Med vingarna utfällda försökte han balansera på min ostadiga ställning såg jag. Fasiken vad ostabil den plattformen var märkte jag.

Och rådjursköttet såhär synligt. De va inte snyggt. Även om motivet är otroligt fint. 

Förstärkte plattformen rejält senare en kväll den veckan. Samt band fast granris framför, för en "behagligare" syn.

Ormvråken brydde sig nog mindre om hur det såg ut. Huvudsaken var att det fanns något att stilla hungern med.

Ny helg, på plats i gömsletältet. Ormvråken dök upp där den lite försiktigt spanade av läget.

En liten strimma solljus visade sig.

Det blev betydligt bättre det här med granris. Och granris är ju bra till mycket ;)

Här samsades både skatan och ormvråken för en stund.

När ormvråken gick längst ut till vänster. Då visste jag att den förberedde sig för att lämna platsen. Den gjorde ungefär samma procedur varje gång. 

Den hör kameran smattra lite där borta, kanske 10 meter ifrån.. Sen bar det av. Otroligt grann mysig rovfågel den här!

Vad händer annars då ute på landet förutom renovering och ormvråks fotografering? 

Ekorren syns här ibland springandes ute på gräset upp och ner i träden. Den här dagen var dock Maja ute och patrullerade.

Och hon vill mer än gärna jaga en ekorre ;)

Hörde en smäll i köksfönstret när jag skulle börja med matlagningen. Gick fram till fönstret och tittade ut mot marken. Där satt en domherre. Stängde av spisen i all hast för att bege mig ut och plocka upp domherren innan katten fick syn på den. Han fick följa med in i värmen för vila och återhämtning. Ca 10 minuter senare öppnade jag fönstret, satte domherren på ovansidan av handen och lät den sitta där. Någon eller några minuter senare flög han iväg :)

Ställde en canvas tavla (porträtt på Maja) på fönsterbrädan lutad mot fönstret i morse. Inte en smäll har hörts idag :)

Nu får det bli en bloggpaus på ett tag framöver. Allting gott!

Ormvråken🦅

Bor man bredvid ett skogsparti så har man säkerligen en ormvråk som granne. Detta märkte jag nu under december på helgerna och den ledigheten som var. Ungefär samma tid på hundpromenaden hade jag sett att det fanns en ormvråk i närheten, sittandes på en gren. Den flög ju iväg såklart när vi gick förbi.

Fick en idé.

Hade ju lite rådjurskött/rens från en jägare som tidigare i december hade fått avliva ett påkört rådjur. Först tänkt till havsörnen men nu blev det ormvråken istället. För mycket jobb för så lite mat…örnarna fick klara sig den här gången.

Band fast en pinne mot en björk och spikade fast en köttbit på pinnen, det vill säga, tilltänkta sittpinnen. Rakt utanför köksfönstret. Detta gjordes på kvällen med pannlampan som belysning.

Riggade upp kameran på stativ en bit ifrån köksfönstret.

Morgonen därpå, Ja vem satt utanför? Jo -Mr:Buzzard

Ormvråken satt länge på grenen och spanade av läget. Jag satt på golvet med svart luvtröja överdragen och svarta handskar. Såg garanterat ut som en inbrottstjuv. Men Utom synhåll. Det enda ormvråken möjligtvis kunde se förutom kameran var min högra arm och hand som jag fick sträcka upp mot kameran för att kunna fotografera och filma.

Kaffekopp och frukostmacka i inomhusvärme. Det här var ju nästan för lyxigt⭐️

Spanade av omgivningen.

Skatorna var redo. Har haft två stycken skator på besök från första stund jag satte upp fågelmatningen. Ormvråken följde den ena skatan med nyfiken blick.

Den här bilden gillar jag extra mycket då ormvråken knyter sin ’fot’ samt har blicken mot maten.

Och några blickar rakt in mot fönstret där jag satt på golvet.

Framför ormvråken var det så gott som fullt hus i fågelmatningen. Här syns den svagt bakom talgoxarna.

I ena stunden var det riktigt snöoväder där ute och i andra stund betydligt lugnare. 

 Projekt ormvråk lyckades.

Passade på att smyga mig fram till fönstret när vråken stod med ryggen emot för att ta ett inzoomat mobilfoto. Tuffa småfåglar de där!

Tror ändå att de kände sig trygga. Det var ju trots allt en ormvråk och ingen sparvhök. Kanske var vråken deras ”omedvetna beskyddare”

När vråken lämnat mätt och belåten passade vi på att njuta (nåväl) av det grymma vädret. 

Och vad passade bättre än att vandra ut mot sjön för havsörns spaning 🦅📷 Plus lite annan vinterfotografering. 

Nästa blogg blir med havsörnen från en av de kallaste morgnarna med frost i fjädrarna.

Örnarnas "vänner"

Den här bloggdelen får tillägnas mina övriga gäster vid sjön. Nämligen Korpen, kråkan och skatan. Två av tre fågelarter som visat sig ganska så frekvent. Korpen dock har varit en av de svåraste att få "ner på marken". Skatan var nog mer en tillfällighet att den fanns i närheten just den dagen.

Kråkan däremot, ge den lite tid å den landar när modet väl fallit in ;)

Hoppar måsar å trutarna här, vilka har varit den största skaran av gäster på morgonkvistarna.

1.

Korpen är en fin fågel med en lite blåaktig nyans i sin för övrigt svarta fjäderdräkt. Den här korpen hade stenkoll på allt och alla, inklusive fotografen.

2.

3.

4.

Kråkorna kalasade på fiskresterna. Och de blev ganska så många som anlände inom någon timme.

5.

Något lurigt i buskaget tyckte nog kråkan.

6.

Men örnen tog det mesta av deras uppmärksamhet.

7.

Stor och liten.

8.

Dagen då en skata kom på besök och hoppade fram på stenarna. Undvek örnarna men visade sig tuff mot kråkorna.

Hörde även ormvråkens läte några morgnar så antog att den fanns här i närheten och hade koll. Tror dock inte att det är en rovfågel som äter fisk och dessutom så verkar den vara väldigt aktsam mot just havsörnen , och därmed hålla sig på avstånd.

Så visar tre stycken bilder fotade i december 2021 innan havsörnen anlände. En ormvråk hade gått ner. Hade tidigare i veckan plockat upp en trafikdödad hare som jag lagt i en sopsäck rakt ner i frysboxen (vad gör man inte för sina rovfåglar).

Det tog inte många timmar innan ormvråken hittat det bytet. Den hann att äta i någon timme eller två, från och till. Innan första havsörnen anlände kommer jag ihåg, och vips så var den här lilla vråken borta för den dagen. Förmodligen sittandes i närheten någonstans. 

Den enes död den andres bröd

Hamnen, 16 januari 2021. Duvhöksjakten! Nu var den rapporterad som stationär här vid hamnen. Hade slagit upp artportalen i mobilen av ren nyfikenhet och sökt på duvhöken. Den hade rapporterats där tidigare så chanserna kanske var på min sida denna gång. Hornborgasjön var ju ändå ganska så dött denna disiga/dimmiga lördag och klockan var strax över 14. Fortfarande lite ljus kvar, hinner till stan innan kl 15.

Väl framme parkerade jag och lämnade Maja sovandes i bilen! För nu var det lite allvar i det hela, tiden höll på att rinna ut innan det blev för mörkt för fotografering. Gick längs med vägen och kikade efter varenda fågel som jag såg.

-Mås, skata, gråkråka, änder, småfåglar.... vart e du?

Såg en äldre herre med en astronomisk kikare (tjock och lång), frågade honom om han hade sett någon duvhök. Fick ett svar att nej det hade han inte gjort men havsörnen hade flugit förbi för ett tagsedan. Hm just nu var jag inte det minsta intresserad av någon örn, alls... Okej men jag fortsatte ändå. Gick mot industriområdet och spanade mot ett träd där det satt en hel flock med kajor/kråkor men något där såg inte ut att vara någon kråka, den hade en rovfågels silhuett. Riktade kameran mot den och trots att jag nu var så långt bort så lyfte den.

- Ah Ormvråk sade jag medans jag knäppte några bilder. En kråka följde med den i flykten.

- De får inte vara lätt....

Gick frustrerad mot bilen. och tänkte för mig själv, Duvhök hit å dit...... Inte konstigt att fågelskådare/observatörer ser alla fåglar överallt med sådana astronomiska kikare, även om de så skulle vara 1 mil bort. Och så rapporterar de till artportalen... 

Satte mig i bilen och klappade Maja som låg i baksätet, hon har bilsele/bälte för den som undrar. Sen fick det bära iväg hem. Kanske för lite lunch/middag eller vad man nu vill kalla det..

Men så händer ju något fantastiskt på vägen hem, ser en flock med duvor som flaxar fram och tillbaka så jag sänker hastigheten till runt 15km/h här i industriområdet och där sitter den ju. Duvhöken som nu var en ormvråk :)

Hissar ner sidorutan när jag har stannat och knäpper ett foto på den.

- Är det du eller duvhöken som är skyldig till detta? säger jag lite lågt. Det räckte, den lyfte men jag var ändå nöjd över att ha fått en närbild på min duvhök som var en ormvråk. Men den flög inte långt utan över det nätgaller som fanns till höger om mig och satte sig på lastkajen för fartygen som kommer in från Vänern.

Där satt ju en annan ju och åt på en duva. Nämen turen har återvänt :)

Alla bilder här under är tagna på ett  nära avstånd men jag satt kvar i bilen och det var ett högt nätgaller mellan mig och rovfåglarna därav lite sämre kvalite, plus att nu hade det redan hunnit att bli mörkt, så Iso ligger över 2000.

Ormvråken som flög är alltså den som sitter på balken/räcket eller vad man kallar det. 

Den ville inte dela med sig till sin släkting/fru/herr/syster/broder...

Den gav ifrån sig ett lågmält gnäll lät det nästan som. Och det var faktiskt ett vackert ljud.

Den andre såg ut som om den gjorde sig större med sin fjäderdräkt när den hörde den förstes "gnäll/tiggande"

Tittade upp mot mig också, när jag fotade.

- Bry dig inte om mig, det är ett högt nätgaller mellan oss viskade jag.

Det här hade jag ju verkligen inte räknat med, två ormvråkar såhär nära och lite god mat där också. Medans jag satt i bilen som var avstängd så hade jag fått en annan bil bakom mig som hade stannat och som nu antar jag också hade fått syn på denna lilla scen.

Bara de inte går ut ur bilen tänkte jag. De gjorde de inte. Förmodligen någon observatör med en astronomisk kikare så han till och med såg lössen på ormvråken ( om den nu hade några löss vill säga)..

Nåväl ingen duvhök, men jag satt där och tänkte om det kunde vara så att duvhöken hade varit här tidigare och slagit några duvor för det var ju minst två slaktplatser vad jag såg och så hade ormvråkarna tagit över? Hann faktiskt inte tänka mer än så förrän Maja därbak pustar & grymtar. Hade totalt glömt av henne där men visste ju vad hon menade.

- Du har rätt Maja, vi är nog hungriga nu...

Duvhöken får fortsätta att vara mitt spöke..