Johan Lennartsson

Titta gärna in på min hemsida för mer bilder - johanlennartsson.com

Meningen men bilden?

I fotosammanhang brukar man prata om att det är viktigt att bilder berättar en historia, s.k. ”storytelling”. Jag håller med om att ett tydligt motiv som har en berättelse gör bilden stark. Men bakgrund till detta kan det vara svårt att erkänna att jag inte alltid vet vad mina bilder handlar om. Ibland är det enkelt men oftast inte. Min fotografiska strategi är enkel. Jag beger mig till en plats och när jag ser något som tilltalar mig så försöker jag jobba med olika kompositioner runt motivet tills jag hittar en bild som jag tycker om. Jag tycker själv att jag har en god uppfattning om det tekniska runt att ta bilden,  som t.ex. om jag behöver ta flera bilder med olika exponeringstid om motivet innehåller både ljusa och mörka partier för att senare blanda dessa i efterbehandlingen eller om jag behöver fokusstacka för att få en bild med skärpa i både bakgrund och förgrund. Jag kan också visualisera väl vad jag kan och vill göra i efterbehandling redan när jag tar bilden. Så detta känner jag mig trygg med.

Det jag känner mig osäker på är varför jag tog bilden. Det var ett vackert motiv som ser bra ut, men räcker det? Ofta tänker jag att det gör det. Jag vet att jag dras till lite mörkare och stämningsfulla bilder och ibland tänker jag att stämningen är motivet. Mina bilder är ofta inte svårare än så.

Men jag känner ibland att bilderna borde ha en djupare mer filosofisk mening eller budskap. Men det har de inte alltid. För mig är det nog glädjen av att hitta en stämningsfull eller vacker del av naturen som driver mig att ta bilden.

Behöver bilder ha en mening eller djupare budskap? Eller är det nog att avbilda en del av naturen? Vad tycker du?

Postat 2022-05-14 21:08 | Läst 289 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Intima landskap

På senare tid har jag blivit allt mer intresserad av små intima landskap istället för de episka vyerna och storslagna himlarna. De har till exempel fått en eget galleri på min hemsidan. Här måste jag väl erkänna för mig själv att jag inte är så unik i detta utan det är helt klart en trend i naturfotovärlden. Kanske beror det på coronapandemin som gjort det svårt att resa och de små intima landskapen finns tillgänglig nästan var som helst.

Bilden här under råkade jag nästan trampa i när jag gick längs Fyrisån i jakt på kungsfiskaren. Ett träds grenar kastar skuggor över en gräsfylld vattenpöl. Härliga mönster och färger tycker jag. Bilden tog jag med telefonen men i rå-format för att kunna redigera mer fritt om jag skulle vilja. Jag fick ingen kungsfiskare på bild den här dagen men på grund av den här bilden kände jag mig ändå nöjd.

iPhone 13 Pro Max | 9 mm f/2.8 | @ 9 mm · f/2.8 · ISO 50 · 1/120 sek

Att ha fått upp ögen för de intima bilderna gör att man tittar på naturen på ett annat och mer uppmärksamt sätt. Det är bra med ett tele- eller makroobjektiv men trots detta är det ofta bara en del av bilden jag är ute efter så jag beskär bilderna vanligen ganska kraftig. Att beskära bilder hårt har blivit ett mindre problem med program som Topaz Gigapixel AI och även Lightroom har en väl fungerande funktion för att förstora bilder utan att tappa nämnvärt i skärpa och detaljrikedom. Här underlättar också en kamera med många megapixlar.

Ytor på klippor eller stenar kan innehålla fantastiska mönster och färger (ett trick är att blöta stenen för att förstärka färgerna). Bilden här under visar mönster i en sten i Abisko nationalpark men det går att hitta den här typen av motiv överallt om du bara tittar noga.

Panasonic GX80 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 35 mm · f/8 · ISO 200 · 1/100 sek

En annan plats där det ofta gömmer sig små landskap är bark och döda trädstammar. En utmaning med stammar är att de är runda vilket gör det svårt att hålla skärpa över hela bildytan så för dessa bilder beskär jag nästan alltid bort kanterna av bilden. Nedan tre bilder på mönster jag hittade bland fallna ekar i Morga-Hage strax utanför Uppsala.

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 70 mm · f/9 · ISO 320 · 1/200 sek

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 70 mm · f/9 · ISO 320 · 1/200 sek

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 135 mm · f/13 · ISO 64 · 1/320 sek

Vattenytor som reflekterar ljus eller om vattnet är klart, förvrängda formerna på stenar som finns på botten är bra platser att leta efter abstrakta former och färger. Nedan är exempel på detta, den första bilden visar stenar på botten som förvrängs i klart fjällvatten och den andra är reflektioner i små vågor.

Panasonic GX80 | Lumix G Vario PZ 45-175/f4-5.6 | @ 116 mm · f/5.6 · ISO 800 · 1/320 sek

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 5000 · 1/500 sek

Den sista bilden kom verkligen till av en slump. Jag var inte ute och letade abstrakta bilder utan fotograferade fåglar i Svandammen i Uppsala. Runt fåglarna såg jag det intressanta mönstret som bildades i vattenytan. Det oranga huset på andra sidan dammen skapade varma reflektioner i detta blåfärgade vattnet. Jag gillar verkligen mönstret och färgkontrasten som skapades.

Andra sätt att skapa abstrakta bilder är att t.ex. använda ICM tekniken som jag också gillar och skrivit ett blogginlägg om tidigare eller att verkligen zoom in på någon detalj med ett makroobjektiv. Så här långt har jag inte kommit på hur jag ska komponera intressanta makrobilder på ett bra sätt...

Så i det här inlägget har jag “avslöjat” var jag lättast hittade de intima landskapen, nämligen i:

  • vattenpölar

  • stenar

  • trädstammar

  • reflektioner i vattenytor

Det är också bra att ha ett teleobjektiv som gör det lättare att skära ut ett litet ursnitt ur landskapet framför dig med kameran, även om det går att hitta motiv även med andra objektiv som med telefonen med vilken den första bilden i det här inlägget är ett exempel på.

Det som jag tycker är roligt med denna typ av bilder är att olika betraktare kan se olika saker beroende på hur hen associerar. Jag tycker också bilderna ofta håller i längden då det är svårt (för mig) att tröttna på den här bildtypen. Men jag kan tro att vissa inte alls uppskattar bilder på de intima landskapen.

Titta gärna in på min hemsida för flera bilder både abstrakta och traditionella natur- och djurbilder!

www.johanlennartsson.com

Postat 2022-04-18 10:19 | Läst 352 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Tio favoritbilder från 2021

Här under kommer efter långt velande fram och tillbaka de 10 bilder som jag känner mig mest nöjd med från 2021.

För fler bilder titta gärna in på min hemsida (johanlennartsson.com) för kuraterade gallerier.

1.Ett gammalt fallet träd fotograferat sommaren 2021 i Morga-Hage strax utanför Uppsala.

2. En John Bauer skog fotograferad våren 2021 i ett skogsparti i närheten av Sala.

3. Näckrosblad i ett strömt vatten fotograferad från en bro hösten 2021 i skogarna runt Säfsen i Dalarna.

4. Frusna löv fotograferade tidig vinter hemma i komposten

5. Närbild på en fiskgjuse med frukost tagen på Mälaren inte långt från Mälarbadens camping.

6. En lång exponering från Kapplasse naturreservat en vinterkväll 2021.

7. Två unga pärlugglor fotograferade våren 2021 i Västmanland.

8. Till sist lyckades även jag hitta kungsfiskaren i Fyrisån strax utanför Uppsala.

9. Den gamla knotiga eken vid Sevedskvarn fastnade på bild en mulen sommardag.

10. Ännu en lång exponering på vågor som slår in över klipporna vid Kapplasse.

Postat 2022-02-02 16:43 | Läst 858 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Den magiska skogen

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 500 mm · f/7.1 · ISO 800 · 1/800 sek

Skogen är en plats där det går det att hitta bra bilder även om det är svårt. Svårt därför att miljön ofta är kaotisk och saknar tydliga motiv. Bilden blir lätt rörig och därför lätt ointressant för betraktaren. Kompositionen blir extra viktig i en sådan miljö.

För mig finns det två sätt att angripa skogen fotografiskt. Det första sättet är att välja ut en del av skogen och försöka göra detta till motivet. Ett träd eller stubbe som på något sätt sticker ut runt vilken en bild kan komponeras. Ett intimt landskap. Detta är nog det sättet jag oftast tar mig an skogen (titta gärna in på min hemsida www.johanlennartsson.com). Har du tur kanske skogen är fylld av dimma vilket döljer lite av det kaos som finns och samtidigt skapar stämning. Det andra sättet att angripa skogen är att fotografera en större del av skogen men på ett sätt som ändå förenklar motivet. Så att till exempel kaotiska grenverk inte går att urskilja. Bilden nedan är ett försök till detta. Dimma en viktig ingrediens som skapar stämning och förenklar.

 Jag har redan nämnt ”dimma” flera gånger och har ”magiska” i titeln till texten. Orsaken är att jag tycker det behövs stämning som en central ingrediens i skogsbilder. Stämningen är en viktig del av motivet. Förutom dimma skapar regn, snö eller som vanligt ett bra ljus också stämning. Tänk en bild från en tallskog tagen mitt på dagen i hårt ljus. Troligen ingen vidare bild eftersom det saknas stämning och en plats för ögat att stanna upp. Samma plats men i dimma eller dis, kanske med en sten, fallen trädstam eller stubbe i förgrunden. Det blir en helt annan bild. Jag brukar säga att det som normalt kallas dåligt väder är bra fotoväder. Tvärtom, en solig dag med blå himmel är dåligt fotoväder. Åtminstone för de bilder jag vill skapa. 

Då jag inte är ute efter att ta dokumentära bilder så försöker jag ofta ytterligare förstärka stämningen i efterbehandlingen. Det har jag gjort med den här bilden genom att i Lightroom göra bilden mörkare, minska mättnaden (genom att använda reglaget ”lyster”) och sedan göra hela bilden kallare (ändra vitbalansen). Jag har också beskurit bilden en hel del för att isolera en del av skogen jag gillade. Utan dimman tror jag inte den här bilden skulle fungera. Motivet i den här bilden är stämningen och skogen ger bara en kontext att hänga upp den på.

Nedan finns den obehandlade rå-filen (bara exporterad som jpg) som referens

 

 

 

Postat 2022-01-20 11:08 | Läst 707 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Besök i örngömslet i Svartådalen

Söndagen den 9 januari begav vi oss några stycken från Sala fotoklubb till örngömslet i Svartådalen som #birdsafarisweden driver. Jag har suttit i olika rovfågelgömslen vid flera tillfällen och vet att trots att det finns mat att tillgå är det inte alltid rovfåglarna vill komma och äta. Ibland händer det att de sitter i trädtopparna en bit bort och tittar hela dagen, ibland ser man dom inte alls och andra gånger kommer de fram i stora antal. Så det är alltid spännande att sätta sig och spana ut mot skogskanterna i tystnad när dagen sakta gryr.

Man behöver komma till gömslet medan det fortfarande är mörkt för att örnarna inte ska se oss komma. Gör de det är det inte troligt att de vill komma fram och äta av åteln, d.v.s. mat som placerats ut för att locka till sig vilda djur. De är väldigt skygga. Jag tycker att det är lite konstigt att dessa fåglar som inte har någon uppenbar naturlig fiende är så skygga. Jag gissar att det beror på oss människor som tidigare jagat dessa fåglar och dagens örnar är ättlingar till de som var mest skygga och därför överlevde jakten.

Efter avslutad fotografering måste man vänta tills örnarna getts sig av och det börjat mörkna, annars blir det svårt för de som sitter i gömslet följande dag att få se örnarna. Så även om det kan vara lite tråkigt att sitta i gömslet när örnarna lämnat, så är det en solidarisk sak att göra. Har man tur kommer de tillbaka en gång till, men det skedde inte vid detta tillfälle.

Den här januarimorgonen blev vi guidade till stugan strax efter 07.00 och på fåglarnas meny var det rådjur. Efter att vår guide Lars lämnat oss i gömslet så satt vi tysta och fyllda av förväntan. Efter inte allt för lång tid såg vi örnar komma och sätta sig i träden långt bort och en och annan flög förbi på avstånd. Ingen visade rådjuret framför gömslet något intresse. Turligt nog fanns det gott sällskap och dessutom mycket kaffe och bullar. Men lite oroliga över att vi inte skulle få se örnar på nära håll var vi allt.

Men jag vet sedan tidigare att det gäller att vara tålmodig. Det räcker ofta att en modig individ kommer och börjar äta för att gjuta mod i de andra. Så var det även denna dag. Efter en ganska lång väntan kom det en örn och började äta ungefär kl.11 och som om någon viftat med en trollstav så var det strax 10–15 örnar på åteln. När de väl anlänt så stannade på åteln under 3 timmar. Både havsörn och kungsörn visade sig. Det blev många bilder, ungefär 1500 st. Många av dessa var väldigt lika då jag hade kameran i seriebildtagnings läge för ibland är det små detaljer som gör att en bild sticker ut.

En sak som var lite annorlunda denna gång jämfört med andra tillfällen jag suttit i gömsle var att innan örnarna kom fanns inga andra fåglar vid åteln. Vid tidigare besök i rovfågelgömslen så brukar korpar komma först och kalasa. Men inte denna gång. Däremot när väl örnarna kommit så anslöt både korpar och skator. Vi såg även diverse småfåglar och en hackspett.

De flesta av bilderna är tagna handhållet med 600 mm brännvidd på en fullformats kamera. Jag hade dock en bönpåse som stöd. ISO-talet varierade mellan 400 och 3200 beroende på ljuset som ändrar sig snabbt (jag använde auto-ISO med 3200 som övre gräns). Kameran ställde jag på slutarprioritet med en slutartid som varierade mellan 1/500 till 1/2000 beroende på vad örnarna gjorde. Med dessa inställningar hamnade bländaren på f/6.3 (som är den största möjliga vid 600 mm på mitt objektiv) och då bakgrunden låg långt bakom fåglarna blev det en sådan där suddig bakgrund som jag ville ha. Jag har en relativt högupplöst kamera vilket ger mig möjlighet att beskära bilden en hel del för att ytterligare komma fågeln nära.

Postat 2022-01-11 20:50 | Läst 866 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa