Johan Lennartsson

Titta gärna in på min hemsida för mer bilder - johanlennartsson.com

Intima landskap

På senare tid har jag blivit allt mer intresserad av små intima landskap istället för de episka vyerna och storslagna himlarna. De har till exempel fått en eget galleri på min hemsidan. Här måste jag väl erkänna för mig själv att jag inte är så unik i detta utan det är helt klart en trend i naturfotovärlden. Kanske beror det på coronapandemin som gjort det svårt att resa och de små intima landskapen finns tillgänglig nästan var som helst.

Bilden här under råkade jag nästan trampa i när jag gick längs Fyrisån i jakt på kungsfiskaren. Ett träds grenar kastar skuggor över en gräsfylld vattenpöl. Härliga mönster och färger tycker jag. Bilden tog jag med telefonen men i rå-format för att kunna redigera mer fritt om jag skulle vilja. Jag fick ingen kungsfiskare på bild den här dagen men på grund av den här bilden kände jag mig ändå nöjd.

iPhone 13 Pro Max | 9 mm f/2.8 | @ 9 mm · f/2.8 · ISO 50 · 1/120 sek

Att ha fått upp ögen för de intima bilderna gör att man tittar på naturen på ett annat och mer uppmärksamt sätt. Det är bra med ett tele- eller makroobjektiv men trots detta är det ofta bara en del av bilden jag är ute efter så jag beskär bilderna vanligen ganska kraftig. Att beskära bilder hårt har blivit ett mindre problem med program som Topaz Gigapixel AI och även Lightroom har en väl fungerande funktion för att förstora bilder utan att tappa nämnvärt i skärpa och detaljrikedom. Här underlättar också en kamera med många megapixlar.

Ytor på klippor eller stenar kan innehålla fantastiska mönster och färger (ett trick är att blöta stenen för att förstärka färgerna). Bilden här under visar mönster i en sten i Abisko nationalpark men det går att hitta den här typen av motiv överallt om du bara tittar noga.

Panasonic GX80 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 35 mm · f/8 · ISO 200 · 1/100 sek

En annan plats där det ofta gömmer sig små landskap är bark och döda trädstammar. En utmaning med stammar är att de är runda vilket gör det svårt att hålla skärpa över hela bildytan så för dessa bilder beskär jag nästan alltid bort kanterna av bilden. Nedan tre bilder på mönster jag hittade bland fallna ekar i Morga-Hage strax utanför Uppsala.

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 70 mm · f/9 · ISO 320 · 1/200 sek

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 70 mm · f/9 · ISO 320 · 1/200 sek

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 135 mm · f/13 · ISO 64 · 1/320 sek

Vattenytor som reflekterar ljus eller om vattnet är klart, förvrängda formerna på stenar som finns på botten är bra platser att leta efter abstrakta former och färger. Nedan är exempel på detta, den första bilden visar stenar på botten som förvrängs i klart fjällvatten och den andra är reflektioner i små vågor.

Panasonic GX80 | Lumix G Vario PZ 45-175/f4-5.6 | @ 116 mm · f/5.6 · ISO 800 · 1/320 sek

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 | @ 600 mm · f/6.3 · ISO 5000 · 1/500 sek

Den sista bilden kom verkligen till av en slump. Jag var inte ute och letade abstrakta bilder utan fotograferade fåglar i Svandammen i Uppsala. Runt fåglarna såg jag det intressanta mönstret som bildades i vattenytan. Det oranga huset på andra sidan dammen skapade varma reflektioner i detta blåfärgade vattnet. Jag gillar verkligen mönstret och färgkontrasten som skapades.

Andra sätt att skapa abstrakta bilder är att t.ex. använda ICM tekniken som jag också gillar och skrivit ett blogginlägg om tidigare eller att verkligen zoom in på någon detalj med ett makroobjektiv. Så här långt har jag inte kommit på hur jag ska komponera intressanta makrobilder på ett bra sätt...

Så i det här inlägget har jag “avslöjat” var jag lättast hittade de intima landskapen, nämligen i:

  • vattenpölar

  • stenar

  • trädstammar

  • reflektioner i vattenytor

Det är också bra att ha ett teleobjektiv som gör det lättare att skära ut ett litet ursnitt ur landskapet framför dig med kameran, även om det går att hitta motiv även med andra objektiv som med telefonen med vilken den första bilden i det här inlägget är ett exempel på.

Det som jag tycker är roligt med denna typ av bilder är att olika betraktare kan se olika saker beroende på hur hen associerar. Jag tycker också bilderna ofta håller i längden då det är svårt (för mig) att tröttna på den här bildtypen. Men jag kan tro att vissa inte alls uppskattar bilder på de intima landskapen.

Titta gärna in på min hemsida för flera bilder både abstrakta och traditionella natur- och djurbilder!

www.johanlennartsson.com

Postat 2022-04-18 10:19 | Läst 379 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

(Mer eller mindre) Avsiktliga kamerarörelser

Oftast är jag (som de flesta andra) ute efter att få så bra fokus och skärpa som möjligt i mina bilder. Men det finns en stil av fotograferade som vänder upp och ner på det synsättet och använder långa slutartider samtidigt som du rör kameran. Detta resulterar i mer eller mindre abstrakta bilder, ofta med en målerisk känsla. Metoden kallas avsiktliga kamerarörelser och förkortas ICM efter den engelska benämningen (intentional camera movements). Det här är en bildstil som du antingen älskar eller hatar, svårt att vara neutral inför den här typen av bilder. Jag tycker mycket om ICM-bilder, men jag vill gärna kunna ana vad det tänkta motivet är för något. Jag har funnit att det fungerar bäst om jag under exponeringstiden håller kameran stilla en stund och endast under den sista delen av exponeringen rör kameran. Det gör att motivet går att urskilja men det skapas ändå en mystisk och drömlik atmosfär i bilden. 

Nikon D850 | Sigma 150-600 mm f/5-6.3 C | @ 600 mm · f/29 · ISO 31 · 1/10 sek

Nikon D850 | Tamron 70-210 mm f/4 | @ 210 mm · f/6.3 · ISO 64 · 1.6 sek

Det är lätt att tro att det är enkelt att ta den här typen av bilder och allt du behöver göra är att vifta lite obetänksamt med kameran. Eller att en bild som av misstag fick rörelseoskärpa eller där du missad fokus är en ICM-bild. Så är det tyvärr inte. Det är faktiskt riktigt svårt att få till ”bra” bilder med denna teknik. Hur du rör kameran, i vilken riktning (eller riktningar) och hur snabbt du rör den kommer att ha stora konsekvenser för bildens utseende. Som vanligt är ljus och komposition viktigt men vid den här typen av fotograferande är det svårt att ha full kontroll över dessa, därför behöver åtminstone jag ta 100-tals bilder innan det kommer en som jag gillar. Det är en del av vad som gör det här sättet att fotografera så roligt - du vet inte vad du kommer att få för resultat! Det som också tilltalar mig är den måleriska och abstrakta känslan som uppkommer. Fantasin hos betraktaren får jobba med att förstå bilden.

En praktisk fördel med ICM-fotograferande är att det går att göra i nästa vilka miljöer som helst och du är inte lika beroende av tidpunkten på dagen. Det sätter lite av det ”vanliga” fotografiska tänket ur spel. För att få de längre exponeringstiderna som behövs ställer jag kameran på ett lågt ISO samtidigt som jag bländar ner, ofta så långt det går (du behöver inte bry dig om diffraktion och annat som spelar roll då du är ute efter en bild med så hög skärpa som möjligt). Men tänk på att när du bländar ner kommer alla dammfläckar som finns på sensorn att synas väl så det är viktigt att ta bort dessa i efterbehandlingen. ICM-fotograferande ställer inga specifika krav på varken kameran eller objektivet, nästan vad som helst fungerar men en utrustning som ofta behövs är gråfilter för att kunna använda långa exponeringstider även när det är ljust. Det finns till och med appar till telefonen som gör det möjligt att ta ICM-bilder som är minst lika bra som de du kan ta med en systemkamera. Jag har roat mig lite med att ta ICM-bilder med lång exponeringstid med mobilen ut genom fönstret på bussen på väg till jobbet. Ett bra sätt att göra pendlandet lite roligare.

Vatten är ett motiv som jag tycker ofta blir bra med en horisontell kamerarörelse. Ett annat klassisk motiv för ICM är träd där du rör kameran vertikalt för att ”dra ut” trädstammarna. Du kan använda stativ och endast rör kameran vertikalt eller horisontellt men jag tycker bilderna blir mer levande och intressanta om jag rör kameran handhållet och får in lite andra och mer slumpmässiga rörelser. Det är värt att prova att vibrera kameran lite under exponeringstid. Här under finns några bilder på träd och vatten tagna på detta sätt vid Östa naturreservat.

Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 62 mm · f/7.1 · ISO 64 · 0.8 sek

Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 70 mm · f/22 · ISO 64 · 0.4 sek

Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 48 mm · f/9 · ISO 64 · 0.6 sek

Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 70 mm · f/11 · ISO 64 · 0.5 sek

Den enskilt viktigaste parametern för en bra ICM-bild är exponeringstiden. Här behöver du experimentera för att få bilden som du vill. Det finns alltså ingen regel men ett riktmärke som jag brukar använda som startpunkt är 1/10 av brännvidden (d.v.s för 200 mm prova en 1/20 sekund). Men den slutliga exponeringstiden ligger ofta långt ifrån detta riktmärke. Mycket beror sedan på vilken bildstil du vill uppnå, helt abstrakta linjer och kontraster eller kanske bara lite rörelse i en nästan skarp bild. För vissa bilder har jag använt flera sekunders exponeringstid. Ett annat sätt att ta en ICM-bild är att zooma ut eller in under tiden som bilden exponeras, men jag tycker inte om resultat med den tekniken så den använder jag inte alls. Nedan finns exempel på bilder tagna en sommardag från väg 254 som går mellan Heby och Fjärdhundra, den första en större vy över dalen och den andra en mer intim bild på gräset vid vägkanten.

Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 35 mm · f/22 · ISO 200 · 0.6 sek

Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 29 mm · f/22 · ISO 200 · 0.6 sek

Motiv för ICM fotografering finns verkligen överallt, du behöver inte åka på långa resor för att fånga den här typen av bilder. Det går utmärkt att ta ICM-bilder hemma i trädgården eller i parken (eller var som helst ute eller inne). Här under finns två exempel på blommor fotograferade med ICM den första är tagen vid centralstationen i Uppsala när jag väntade på bussen och den andra är tagen hemma i trädgården.

Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 35 mm · f/16 · ISO 200 · 1/3 sek

Nikon D850 | Tamron 24-70 mm f/2.8 G2 | @ 210 mm · f/9 · ISO 64 · 0.8 sek

Jag är i allmänhet inte så förtjust i bilder på staden och dess miljöer men just med ICM-tekniken kan det uppkomma spännande bilder som även jag uppskattar på urbana miljöer. Det är faktiskt riktigt roligt att vandra runt i staden (Uppsala för min del) och ta ICM-bilder. Du behöver hitta något framträdande motiv som abstraktionen som uppkommer kan fungera runt. Jag har gett mig själv ett litet projekt att fotografera kända Uppsalamiljöer med ICM-tekniken. Får se hur det går, kanske blir det ett eget inlägg här i bloggen när jag lyckats fånga en serie bilder som jag gillar. Här under finns ett försök på Uppsala domkyrka och ett från centralstationen…

Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 20 mm · f/22 · ISO 200 · 0.6 sek

Panasonic GX9 | Lumix G Vario 12-35/f2.8 | @ 21 mm · f/22 · ISO 200 · 0.5 sek

En sak som tog lite tid för mig att lista ut är att jag måste komma in i en ”ICM-känsla” för att få till bilderna på det sätt jag vill och det är svårt att blanda ICM med ”vanligt” fotograferande där jag vill att bilden ska vara i fokus. Det är olika sätt att tänka och se omvärlden under fotograferandet. Ibland är det riktigt skönt att släppa alla regler och endast jobba med att få fram en eterisk bilder, och det är precis detta som ICM fotografering ger mig. Experimentera mycket! Ta en bild titta på kamerans skärm och ändra inställningar, rör kameran på ett annat sätt och prova igen. Försätt på detta sätt tills du får en bild som tilltalar dig. Hur vet du när du fått till en bra bild? Bland de bilder du tagit leta efter en där rörelsen och texturen som bildas känns rätt. Den är helt subjektiv så om du gillar resultatet så är det en bra bild. Vad andra tycker är mindre viktigt, och som skrivit tidigare vissa avskyr den här typen av bilder men vad gör väl det?

Postat 2021-09-01 14:51 | Läst 906 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera