BETYDELSEFULLA BILDER?

***

Jag kan aldrig bestämma mig. För det ena eller det andra. Jag vill ha både och. Bra bilder som har ett värde om 50 år, eller hundra. Och dom som bara är ett ögonblick i evigheten, om ens det. Eller nå´t jag såg jag tyckte om just då, som alla andra sett för länge sen och därför inte betyder något. För er.

Eller allt jag inte sett förut, för jag varit för upptagen av sån´t som varit viktigare.  Viktigare? 

*

Förstora!

f

Backskärvfrö, en liten oansenlig blomma som står däri gräsmattan utan att synas om jag inte böjer mig ner och tittar

*

***

RÖRDROM OCH KUNGSÖRN

***

Förmiddagens promenad gick nere vid Saxevägen (Nohrstedts Väg) åt Söderbärke till. Straxt innan vi kommer fram till träbron hör jag den, rördrommen. Omisskännlig, exakt som någon blåser över en tom öl- eller läskflaska. I hör den också. Och miljön stämmer  perfekt, här intill finns en delvis igenvuxen vik av Barken med ett ganska stort område med delvis öppet grunt vatten, delvis kärr som på andra bilden. Vi fortsätter men vänder så småningom åter och när vi passerar här på tillbakavägen hör vi den igen. En ganska sällsynt fågel, googlar och ser att man räknade till 650 spelande hannar vid riksinventeringen år 2000. Jag har aldrig hört den i verkligheten tidigare men har lyssnat på inspelningar många gånger och är säker på att det verkligen var en rördrom. Har aldrig hört att någon sett den här tidigare.

*

*

*

Så kommer vi hem, äter en lättlunch och dricker en kopp kaffe. Efteråt går jag ut i köket med koppar och fat och i samma ögonblick jag sätter ner kopparna på diskbänken kommer en stor, jämnt mörkbrun rovfågel inflygande och sätter sig på gräsmattan framför mig. Jag stannar omedelbart till men i samma ögonblick jag tänker på kameran med 70-200 monterad i rummet intill och vänder på huvudet uppfattar den min rörelse och lyfter. Det gick fort och jag blev totalt överraskad men mitt intryck är kungsörn, huvudsakligen för att jag uppfattade att tarserna var fjäderklädda nästan ner till fötterna. Men också för den mörkbruna fjäderdräkten utan vita inslag eller bandning och för att den satte sig på marken. Kanske tio meter utanför fönstret. Kungsörn är nog ganska vanlig här i skogarna, jag har sett örnar i trakten tidigare fast på långt håll, men här är jag inte helt säker, det gick som sagt fort och jag blev totalt överraskad. Men som sagt, tarserna var fjäderkädda långt ner och det tror jag inte ormvråk har?

*

Bilder? Nej, ingenting, men det gör mig inget. Rördrom har jag länge önskat att nån gång få höra och nu blev det så. Den är vanligare nere i Östergötland än här, ändå blev det här. Extra roligt. Och örn, kanske skulle jag prova i sommar med att lägga ut åtel. Måste man ha tillstånd för det?

***

GULLPUDRA

***

Gullpudra - vilket vackert namn! Och guldgul är också själva blommans färg även om högbladens gröna straxt intill gör att växten ser gröngul ut på håll. Gyllenfärgen går igen också i det latinska namnet - chrysosplenium. Chrysos är guld på latin och splen är det latinska ordet för mjälte läser jag i min Våra vanligaste vilda växter. Och varför mjälte? Jo, för att den i gammal läkekonst användes mot mjältsjukdomar. Mjältsjukdomar? Ja, mjältsjukdomar var det vi nu kallar depression och som man trodde orsakades av den "svarta gallan" som antogs produceras av mjälten. Skulle vara intressant att veta om gullpudra har några antidepressiva egenskaper - det händer alltsomoftast att det faktiskt ligger något i gamla huskurer.  

*

Nåväl, gullpudran växer på fuktig mark nära bäckar eller fuktiga ängar och vi har den mycket riktigt längs  dikesrenarna på diket som rinner vid tomtgränsen i Korsheden och på något ställe där det är en aning fuktigt också in på ängen. Vi kom hit upp i eftermiddag och konstaterade att det är knappt att björkarna fått små musöron till blad, stor skillnad mot hemma i Finspång. Men gullpudror finns det, det har vi inte hemma i Finspång, alltså blev det några bilder på dom. Och ikväll hade jag humör för en svartvit bild.

*

Då och då ser jag funderingar på bloggen om en specifik bild är bäst i svartvitt eller färg. Min egen erfarenhet är att det mer är en humörfråga hos mig själv. Inte alls så att svartvitt betyder att jag inte är så glad, inte alls. Bara att ibland känner jag att det är självklart med färg och andra gånger att det är roligt att vara aningen mer abstrakt, för det mesta är ju faktiskt motivet i färg, åtminstone med mina ögon.

*

***

KUNSKAP ÄR COOLT, SÄRSKILT I SÖDERBÄRKE!

***

Varje gång jag rullar in i Söderbärke igen blir jag på extra gott humör. Det är liksom hemma på något mer grundläggande sätt än att vi har ett hus där i Korsheden. Det känns tryggt och livet är, hur ska jag säga, enklare, mindre uppskruvat än i storstäderna, ja tom jämfört med Finspång. Och jag  gillar vardagskänslan i bekanta platser - först kiosken, så affären, så skolan och bron  med utsikt både norrut och söderut. 

*

Skolan är värd en särskild kommentar och några bilder.  Den ligger precis mitt i byn, omgiven av björkar och trähus.  Kommer jag på en vardag är det alltid massor av skolungdomar och bara det är anledning till glädje - trakten lever verkligen. Gamla skolhuset har några år på nacken men ser ut att vara ganska välunderhållet 

*

Sen många år har den byggts ut och bredvid gamla huskroppen finns dom här lägre byggnaderna.

*

Och tidigare i år - eller kanske var det i fjol, tiden går fort numera, har ytterligare en alldeles ny skolbyggnad invigts. Det tyder ju på att elevunderhållet fortsätter att öka. Jag har inte varit in i den än men uppenbart ligger biblioteket nu där, det måste jag se så fort som möjligt! Just nu fastnade jag för den fina skylten utan för nya huset, inte huset i sig själv. Kanske tycker jag ändå att det borde stått Söderbärke undertill även om det ligger i Smedjebackens kommun.

*

*

Skolmiljö ja. Efter att ha tittat på skylten behöver jag bara vrida på huvudet så ser jag det här. Helt ok skolmiljö tycker jag. Bakom skolan åt andra hållet är det kanske 200 m till kyrkan och kyrkudden med milsvid utsikt över Barken norrut.

*

Och efter att ha passerat skolan och bron har vi bara några kilometer kvar till Korsheden.

Natti!

***

TÅRTAN IGÅR

***

Ja, i går var det Tårtan. Jag tror vi var tio, men är inte säker. Däremot vet jag att vi hade trevligt, upplevde att det var en livligare diskussion än vanligt, kul! Här kommer ett gäng bilder. Jag fotar ju mest natur men tycker det är roligt också med människor och till vardags har jag inget bra kontaktnät. Alltså blir träffarna både på Fågelsången och Tårtan bra tillfällen att prova porträtt och några gruppbilder. Jag inbillar mig att jag lär mig genom att envist fota och visar mer för att få en och annan synpunkt än för att jag tror det är några mästerverk. Lär mig hur ljuset fungerar, vad som går och vad som inte går. 

Tyvärr glömmer jag de flesta namnen mellan gångerna. Skulle inte ni som läser och vet kunna ge mig dom jag saknar (dom flesta). Skriver dom jag (tror) jag kan under på porträttbilderna

*

Här har vi gänget på en sidan, fem personer. Bortifrån är det Bengt Björkbom, ?, ?, Gunnar Wesley och Micke Berg väl?

*

Och här gänget på den andra.  Fyra, men jag hörde dit också, alltså fem. Och fem och fem blir tio. Också bortifrån är det Ulf, Stefan, ?, Krister Kleréus tror jag

*

???

*

Stefan ....

*

Ulf .....

*

Micke (Berg?) och Bengt Björkbom (Bengan)

*

???

*

Gunnar Wesley

*

Micke Berg?

*

Den här bilden är lite av ett test, ett (nästan) kolsvart ansikte rakt framför fönstret, går det? Åja, överlysning och låg kontrast förstås, men fullt användbar för en "miljö" bild. Och så gillar jag den gula grodan! Och namnet tack!

*

Kul att ses alla!

***