KVITTEN OCH ROSENKVITTEN

***

Också kvitten har funnits sen huset var nytt, den finns med i den ursprungliga trädgårdsbeskrivningen med en buske på framsidan, entresidan, av huset. Den har vi tagit bort, dom sylvassa taggarna gjorde den svår att hålla ordning på. Men också kvitten har fåglarna spridit, nu har vi en i sluttningen på baksidan som är lite mer åt naturtomts-hållet. Och den får vara kvar, taggarna till trots . På våren blommar den med stora mörkröda blommor och på hösten kommer kvittenfrukten som ser precis ut som fullstora äpplen. Dom är dock betydligt hårdare än äpplen och inte lika saftiga men ger alldeles utmärkt marmelad, kvittenmarmelad alltså.

*

Innan jag skrev texten här googlade jag på kvitten och ser att den beskrivs som ett träd med vita blommor, upp till 12 m i Japan och Kina där den kommer från, och med längre historia än vanligt äpple. I Skandinavien kanske 6-7 m. Vår kvitten är en ganska låg buske, under en meter skulle jag säga, men som gärna breder ut sig sidledes, och som sagt, med djupröda blommor. Och visst, det visar sig finnas något som heter rosenkvitten. Där finns två undervarianter, liten resp stor rosenkvitten. Den lilla blir aldrig/ sällan över en meter hög, så gissningsvis är det liten rosenkvitten vi har. Båda sorterna rosenkvitten är tåliga växter medan äkta kvitten är en betydligt ömtåligare växt som här i Skandinavien bara klarar zonen 1 och möjligtvis 2.  Kul att lära sig något nytt, Google är helt suveränt om man snabbt vill skaffa sig info om något. Men att ha googlat betyder dock inte att man behärskar ett nytt område......

*

Där den växer nu behöver vi inte hålla på och finlira med beskärning och ogräsrensning, tur är det, taggarna är inte nådiga. Men det var ändå roligt att ta lite bilder på frukterna, de vackra färgerna gör att den ser väldigt aptitlig ut.

*

*

*

*

*

*

***

BUKETTAPEL

***

Let the beauty we love be what we do

There are hundreds of ways to kneel and kiss the ground

(Rumi)

*

Det är inte första gången jag visar bilder och skriver om bukettaplarna, säkert inte sista heller. Och varför skulle jag inte göra det? Varför ska jag leta efter skönhet runt omkring när den finns framför ögonen på mig? Men visst, jag vet, det är lite ute med skönhet. Men för mig fungerar den som källa både till glädje och tröst. 

*

Dom äldsta bukettaplarna sattes när huset byggdes 1961, vi flyttade in 1971. Sen har fåglarna spridit dom och flera av buskarna/ träden har vi låtit finnas kvar. Få träd är så vackra året om. Nu börjar bladen spraka av färger, både ljusa och mörka färger samtidigt och nu mognar dom små äpplena, träden dignar av frukterna. Och dom finns där hela vintern och drar fåglar. Vackrast är väl när sidensvansarna fyller träden, men någon gång har vi också haft tallbitar på besök. Och naturligtvis alla dom vanliga småfåglarna. Senare på våren blir träden skyar av blommor, först rosa men bara några dagar senare vita och massor av insekter, inte minst humlor.

*

Dagens bilder tog jag häromdagen, i förrgår kanske det var. Jag har ansträngt mig för att inte förstärka varken färger eller annat, dom färger ni ser är dom som finns därute nu. Det enda jag medvetet gjort är att öka kontrasten en smula i sista bilden. Bladen kan liksom vara i lite olika stadium på olika buskar. Jag har heller inte klart för mig om det finns han-och honträd, alla träd bär inte miniäpplen. Det kan också vara så att eftersom många är självsådda kanske det kan finnas varianter,bastarder eller vad det nu kan heta på växtspråk.

* 

För övrigt funderar jag en smula på att dra igång en egen blogg nånstans. Den här fortsätter att krympa, både vad det gäller antal inlägg och antal bloggare totalt. För några år sen upptog listan med bloggare 5-6 sidor om jag minns rätt, nu är den på två sidor. Och jag vill gärna fortsätta skriva nånstans, jag mår bra av det. Så många läsare kanske det inte blir men jag mår bra av själva skrivandet. Vi får väl se hur det blir. Här kommer i alla fall dagens bilder.....

*

*

*

*

*

***

FOTOPROMENAD VID LILLSKIREN

***

Det är nog minst ett år sen jag var häruppe men precis lika vackert som det brukar vara, så bjöd ju gårdagen på strålande väder också. Har ni lust får ni följa med på promenaden, för en gångs skull har jag lagt upp ganska många bilder, drygt ett fyrtiotal.  Bara bildtext då och då.

*

Fascinerande elegant tycker jag

*

*

*

*

För ganska många år sen nu var det en skogsbrand häruppe, såväl stående som liggande träd påminner om den

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

. Farbrorn här finns med på två bilder till.

*

*

Inte vet jag vad hen heter

*

*

*

*

*

Odon är det väl, inte blåbär i alla  fall

*

*

*

*

*

Jag har knappt rört vid spakarna!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

ÄNTLIGEN - LILLSKIREN IGEN!

***

Ja, äntligen tog jag mig till Lillskiren igen. Går man upp till västra änden är det nästan lite fjällkänsla med sankmark och låga björkar och sjön, Lillskiren är nog bland det vackraste man kan hitta i Finspång. Just nu en enda bild, det kommer flera.

*

*

***

PEOPLE

***

*

*

*