NY KLÄNNING - LUDVIKA 1957

***

*

Ju mer jag bläddrar bland mina gamla negativ, desto gladare blir jag över motivvalen.  Det är mest på min familj, på hur det såg ut hemma, på kompisar och flickvänner, från skolan. Dom är inte tagna för att bli bra bilder. Dom visar hur det var helt enkelt. I förmiddags hittade jag negativ jag inte noterat tidigare, en serie bilder från vår lägenhet hemma på Carlavägen 31 i Ludvika. Det är småbildsnegativ 24x36, av en selfie  ser jag att jag har en lånad kamera. Många är tagna i elljus utan blixt och kvalitén är inte densamma som jag fick med 6x6-negativen, men för mig är bilderna ovärderliga. Dom flesta bilderna är princip obeskurna. Kanske skulle dom bildmässigt må bra av beskärning men då försvinner detaljer jag vill ha kvar. Serien är tagen 1957, möjligen något år tidigare - vi flyttade från den lägenheten 1958.

*

Mamma i läs- och radiohörnan. Radion står på nedre hyllan till vänster i bild. Kaffepannan, sockerskålen och bullfatet står på brickan, allt välbekant. Bara en veteskiva är kvar.  Sladden till lampan som hänger över bordet är inte klamrad - vaddå plastklamrar?

*

Pappa i arbetstagen

*

Mamma har lånat pappas skrivbord som sybord, hon har tagit in en av de gamla vitmålade köksstolarna från köket. Hennes Elna står på skrivbordet, den använder I fortfarande ibland, barn har fått överta vår nyare symaskin. På väggen hänger akvarellerna Smedjebackskonstnären Johan Ahlbäck målat. Han var "ihop" med min fröken i folkskolan, Svea Morin och fast det var inget man pratade om på den tiden (kanske var det det man gjorde, men det visste inte jag). Jag ser att mamma syr på ett rutigt tyg.

*

En bild till på mamma vid sitt provisoriska sybord. Ser att jag glömt fixa repan i filmen där, nu får det vara. Eftersom fönstret inte har några innanfönster förstår jag att bilden är tagen under sommarhalvåret

*

Pappa vid läs-, radio-  och fikahörnan. Locket på kaffepannan syns och när jag tittar noggrannare anar jag kakelugnen bakom pappa

*

Här har jag tagit ett självporträtt via den runda spegeln som satt bakom läs- och radiohörnan. Keramikskålen med vykort som anas därnere till vänster står nu i vår bokhylla, typisk 50-talsdesign skulle jag säga

*

Här provar mamma sin nya klänning, jag ser att det är den hon sydde på i de tidigare bilderna, det är samma tyg

*

Här är pappa via spegeln. Och skålen....

*

Köket är långt från vad man ser idag. Vedspis och en lös kokplatta med två plattor. Elplattorna var mamma lycklig över, hon slapp göra upp eld i spisen varje gång hon skulle göra något.

*

En naken glödlampa över spishörnan. Ingen diskbänk, men en vask - en zink alltså. Inget kylskåp men ett skafferi åt norr. Här fanns heller ingen islåda på gården, däremot hade vi en matkällare i källaren på huset. Huset värmdes upp med en kokspanna, jag har skrivit förut om hur jag fortfarande hör skyffeln mot cementgolvet i källaren. Huset var stort, tre våningar, vi hyrde mellanvåningen

*

Jag kommer förstås ihåg precis. Och att det skulle vara påvert på något vis har jag inget som helst minne av.....

***

LUDVIKA STADSBIBLIOTEK 1958

***

1958, eller om det var 1959, invigdes Ludvikas nya stadsbibliotek i likaledes nya Folkets Hus. Biblioteket hade fram till dess legat i stadshuset, i entreplanet. Sen några år finns numera biblioteket i Engelbrektsgallerian. Jag har lite speciella känslor för biblioteket eftersom jag jobbade extra därunder hela läroverkstiden, andra halvan av 50-talet. Måndagskvällar och lördagseftermiddagar.  Kommer väl ihåg hur det såg ut när det låg i stadshuset, ganska trångt och mörkt. Dom nya lokalerna i nya Folkets Hus var stora, ljusa och rymliga och låg på två plan. Naturligtvis tog jag med mig kameran några gånger när jag jobbade för att föreviga de fina lokalerna. Antagligen hade jag den med både en måndagskväll och en lördagseftermiddag eftersom jag har både kvällsbilder och dagsbilder med här.

*

Från trapphuset upp till biblioteket

*

Trappan mellan våningsplanen som biblioteket förfogade över

*

Översiktsbild

*

Inlämnings- och utlåningsdisken

*

Damen till vänster vet jag också arbetade redan när biblioteket låg i stadshuset

*

Bibliotekarien på sitt kontor

*

*

*

Kortregister lär väl inte finnas några idag

*

***

FORTSÄTTNINGEN PÅ HISTORIEN OM PAAVO

***

För några veckor sen gjorde jag en blogg om den här bilden och min gamla lekkamrat i Ludvika, Paavo, ni kan läsa den här  https://www.fotosidan.se/blogs/khaladsphotoblog/paavo-1952.htm

*

I den ställde jag många frågor om Paavo, frågor jag aldrig fått svar på, inte förrän jag fick reaktioner på den bloggen. Som jag brukar göra när bloggarna har anknytning till några av de orter som har FB-grupper jag är medlem i, delar jag bloggen med dom grupperna. Den här gången delade jag så klart bloggen med Ludvika-gruppen. Flera gånger har det också lett till kontakter som har varit riktigt roliga. Också den här gången fick jag svar, både på bloggen men också FB-sidan, från alla hans fem hans barn! Jag som inte varit i kontakt med Paavo på typ 65 år fick alltså veta att han har 5 barn och själv finns på ett äldreboende i Ludvika, jätteroligt! Och alla barnen tyckte det var roligt med bilden på pappa och texten. Nästa gång jag/ vi är i Korsheden får det bli ett besök på äldreboendet! Säg sen att det inte är nå´n nytta med bloggen......

*

*

***

PAAVO 1952

***

En av mina äldsta bilder, tagen 1952 eller -53, på 120 rullfilm med pappas enkla lådkamera. Kvaliten är låg, både tekniskt och bildmässigt. Ändå förflyttar den mig omedelbart till en värld jag trodde jag glömt. På ett ögonblick är jag 65 år tillbaka i tiden. Allting var annorlunda då, jag var 12 och hade inga referenser, begrep inte och förstod inte att fråga. Jag lekte med Paavo då och då men han hörde inte till dom närmare lekkamraterna. Jag tror inte mamma riktigt gillade att jag lekte med honom, hon sa aldrig något  men jag kommer ihåg att jag kände det. Paavo kändes lite farlig, han var inte som mina andra lekkamrater. Han sa konstiga saker och han gjorde konstiga saker. Tyckte jag som inte begrep. Idag tror jag man skulle säga att han var utlevande. Paavo var adopterad, hans föräldrar var inte hans biologiska föräldrar. Varför var han adopterad? Hur hade han kommit hit?Var han ett krigsbarn som blivit kvar? Kanske hade han inget hem och inga föräldrar att komma tillbaka till? Jag vet inte, men det vara bara sju år sen andra världskriget slutade. Han liksom jag måste ha varit född under kriget.

*

Jag kommer ihåg så konstiga saker. Något år efter den här bilden kommer jag ihåg hur han kommit på att energin alls inte är oförstörbar, som man säger. Han hade tänkt ut ett experiment. Han visste att en mekanisk fjäder som spänns får en inbyggd energi, som tex kan användas för att driva leksaksbilar.. Men, sa han, om man först spänner fjädern och sen lägger den i saltsyra så löses den upp, vart tar då den mekaniska energin från den spända fjädern vägen? Ingenstans, den försvinner, sa han. Och jag sa ingenting, för jag begrep inte det heller. Jag menar, varken vem Paavo var eller vart energin tog vägen.

*

*

Det här var en av de texter jag hade med på min utställning "Mitt Ludvika på 50-talet" i somras. Kanske har jag haft den här på bloggen också, jag minns inte säkert. Men oavsett, det gör inget. För mig är den här sortens texter ett sätt att integrera spridda ströminnen som känns viktiga, integrera dom i mitt nu, i mitt liv och få mina minnen och mina erfarenheter en aning mindre kalejdoskopiska

***

VILKA BILDER BESTÅR?

***

*

Ja, vilka bilder är det som består, egentligen? Mitt eget perspektiv är ungefär 65 år och några slutsatser har jag dragit. I samband med utställningen på Ludvika Stadsbibliotek i somras har jag fått några förfrågningar på den bok jag gjort på samma tema - Mitt Ludvika på 50-talet. Eftersom jag haft ett par fel i  den har jag lusläst den igen. Inledningen tycker jag kan vara intressant även utan resten av boken. Så här skrev jag för något år sen och för mig stämmer det alltmer allteftersom tiden går och jag blir äldre. 

*

Perspektiven ändras med tiden. Undrar hur många tiotusen bilder på blommor, vattendroppar, spindlar, landskap, rostiga spikar och okända människor jag tagit, alla med större eller mindre ambitioner att utveckla min fotografi till något mer allmängiltigt. Till skillnad mot familjebilder, bilder på kompisar och flickvänner, bilder från skolan och stan därhemma i Ludvika då. Bara för att så där sextio år senare upptäcka att jag saklöst sorterar bort alla blommor, grässtrån, vattendroppar och spindelnät när jag tittar på mina gamla bilder. Och rostiga spikar. Däremot fastnar jag hela tiden för familjebilderna, bilderna från skolan och på kompisarna, för att inte tala om bilderna på gamla flickvänner. Förstå mig rätt - jag tar fortfarande bilder på grässtrån, vattendroppar och landskap. Men såna bilder har kortare livslängd!

*

Vad jag också ser när jag ser dom gamla bilderna är att dom visar en värld som inte längre finns. Själv har jag på något sätt omedvetet förutsatt att den världen känner ju alla till, det är ju min värld, min verklighet. Så är det inte. Den är borta för alltid och historia. Tanken med den här boken är enkel - att dela något av den världen med flera innan också mina bilder försvinner med mig.

*

Här kommer tre bilder från skolans värld, Ludvika hal, alla från andra hälften av 50-talet

Jan under en rast efter mattelektion 1959. YashicaMat 6x6

*

Leif under tyskalektion 1955, Robot IIa 24x24

*

I väntan på att lektionen ska börja 1959. YashicaMat 6x6

*

***