SÖNDAG OCH SOLSKEN I SÖDERBÄRKE OCH SAXE

***

Innan jag nu straxt sätter mig i bilen för Finspång, några bilder från den härliga gårdagen. Redan när jag åkte in till Söderbärke på förmiddagen var det en strålande dag. Här kyrkan från bron inne i Söderbärke

*

Som vanligt går jag mest på Saxevägen, som bitvis följer Barken. Men det finns rofyllda vyer också åt andra hållet, inöver åkrarna som nu ligger som orörda snöfält och jag suger i mig solskenet så mycket jag bara kan för att kompensera för alla gråvädersdagar 

* 

Med så fina skoterspår uppkörda är det lätt att ta sig ut på sjön också

*

Här kommer en. Av någon anledning kommer jag att tänka på att härifrån södra Dalarna kan man ta sig med båt ända ut i Östersjön. Seglar man åt andra hållet är det däremot stopp här vid Barken, förbi Smedjebacken kommer man inte

*

Och fortfarande mitt på dagen ligger en lätt dimma över sjön

*

På Saxevägen hem kollar jag in björkdungarna som står i fin kontrast mot himlen och väntar på våren

*

Tack Korsheden för den här gången, jag är snart tillbaka!

Hej alla!

*** 

KÖLDDIMMA ÖVER LUDVIKA

***

Efter en fullständigt fantastisk vinterdag i Korsheden kom dimman tidigt. Alltså åkte jag in till Ludvika, jag har fått fina bilder i vinterdimma nere vid Väsman förut. Jag blev inte besviken idag heller. Här kommer några

*

*

*

*

*

*

Jag har bytt objektiv om ni inte noterat det. Jag menar, inte köpt nytt men satt på ett annat. I ett par månader har 135:an suttit på och det har känts bra, att inte hålla på och byta stup i kvarten, istället har jag vant mig vid att det är 135:an som suttit på och fotograferat därefter. Känns som jag börjar känna mig mer hemma med den nu. Och därför dags att göra samma sak med ett annat. Nu har jag valt vidvinkelzoomen, 16-35. Och den kommer nu att få sitta på ett tag.

Ha en fin vecka!

***

CLARA

***

Sol igår, helmulet idag. Höll sig ändå på rätt sida nollan, dvs under. Därmed ligger snön på träden kvar och vägarna slipper den där bruna sörjan. Och promenerat har jag gjort, alternativen är inte så många i Korsheden. Jag menar, alla ni i Sthlm, Göteborg och Malmö har ju lite att välja på - vill jag shoppa är möjligheterna oändliga, vill jag fika likaså, vill jag vara kulturell är mångfalden av muséer och utställningar stor, liksom av allt annat. Men lugn, jag är inte avundsjuk alls, jag har varit och hälsat på Clara, mysigt.

*

Clara bor som några av er vet på en gård, ett mysigt ställe, så här ser det ut, sjön ligger nedanför huset därborta, på andra sidan

*

Mysig tjej på sådär 300 kg enl "husse". Hon hör mig på långt håll, kommer fram för att prata lite, ok då, grymta lite, men framförallt för att kolla om jag har något ätbart med mig.  "

*

Jaså inte, ja då får det nog vara slutpratat för idag

*

Bonden passade på att visa mig senaste tillskottet i lagården, en fjällkokalv en vecka gammal. Ljuset var inte så bra och med "stora" kameran (99:an) går jag helst inte över ISO 800 så det blev 1/10 vilket inte jag fixar hålla still riktigt men det ser ändå lite sådär lagårdsmysigt ut tycker jag Mamman håller sig inte långt borta som ni ser och pappan står bakom mig och knuffas lite, dom flesta djuen går fritt inne i lagården och går ut när dom vill, dock inte den här lilla.

***

SÅ SKA VINTER VARA!

***

Kan man inte åka spark så är det inte vinter, så är det bara! Förra gången jag var häruppe, direkt efter nyår, fanns inte ett snökorn men fantastiska isar, överallt, varenda sjö. Efter diskbråcket har jag inte åkt på 2 eller om det är 3 år eftersom en vrist inte riktigt hänger med men snart kan jag nog prova igen.

Idag var det istället superfint med sol och gnistrande snö och -12 i morse.  Och här kommer bildbeviset på att nu har vi riktig vinter också här.

*

*

Och Barken ligger inbjudande och vacker...

*

...perfekt för skidturer i de gjorda spåren

*

Solnedgången betraktade jag från en av de andra sjöarna här, Jörken, som ligger lite mer ensligt till, och här visade biltermometern på -14 när jag gav mig av hem

*

Önskar er alla en fin helg, på söndag blir det fint väder igen!

***

LUDVIKA - LJUNGÅSEN OCH BRUNNSVIK - OCH JAG SJÄLV KANSKE?

***

Istället för kanske jag kan säga. Min inspiration tryter allt som oftast. Då kunde jag ju bara låta bli att fota, åtminstone att blogga. Men lusten finns där ändå. Att beskriva ngt konkret blir lösningen, det konkreta kräver ju inte så stor fantasi. Kanske finns ändå något av det jag skulle vilja säga i bilderna, fast lite mer gömt. Egentligen är det ju inte Ludvika, Ljungåsen eller Brunnsvik jag vill säga något om, utan mig själv. Kanske är det både otidsenligt och exhibitionistiskt, inte vet jag. Men om ni frågar mig, är det därför jag fotograferar över huvud taget. Egentligen. Bara så ni vet. Både den här gången och alla andra gånger. Jag har levat ett helt liv nästan och saknat uttrycksmedel för det som känns. Inuti. Bara för ett par år sen insåg jag att jag haft det hela tiden. Fotot. Vare sig det säger er något eller inte, men det är därför jag hela tiden betonar känslan, även om jag ännu inte är så bra på att förmedla den till andra. Men det är vad jag jobbar på när jag hoppar från det ena ämnet till det andra, från den ena bildtypen till den andra i bloggarna. Jag behöver själv lära mig vad som funkar, vad som ger mig själv tillfredsställelse.

*

På bilderna uppifrån Skattlösberg igår kunde man se vindkraftverken på avstånd. Det gjorde att jag idag bestämde mig för att åka upp till Ljungåsen, Ludvikas eget skidparadis när det finns snö. Det är där dom finns, 13 eller 14 om jag minns rätt. Och jag är inte störd av dom, tvärtom, tycker de ger en extra dimension till naturen. Människans verk, javisst. Men vi är ju också en del av naturen. Allt vi gör är inte av ondo eller mot naturen. Inte ens våra vindkraftverk. Tillvaron förändras hela tiden, gjorde den inte det skulle den vara död.

*

Först blir det några bilder däruppifrån. Elen ska ju inte bara produceras, den ska transporteras också

* 

Området ligger på nästam 500 m höjd, ändå bara spår av snö. Däremot var vägarna, precis som uppe på Skattlösberg igår, rena isgatorna och omöjliga att promenera på med behållning. Istället kunde jag gå ut på myrarna, här är nästan fjällnatur, och det gav mig  just känslan av att snurrorna på nå´t sätt också hörde hemma här uppe

*

Solen stod lågt och gav fint ljus.

*

Medan jag står en bit ut på myren hör jag något komma på vägen, något som definitivt inte hade problem med ishalkan - ett travarekipage.  Vanligt att dom tränar här uppe, och jag fick i hast upp kameran och fick en bild mellan trädstammarna 

*

När solen precis gått ned syns en svag ring straxt utanför som förutspår lågtrycket på väg in från väster

*

Innan jag går tillbaka till bilen njuter jag ett ögonblick av de frusna färgerna på myren

*

Här roade det mig att förstärka kontrasten rejält, det liksom lyfter fram de knotiga grenarna och de starka färgerna bättre

*

Ja, en solnedgångsbild kunde jag inte avstå från, och den visar just de första molnen som är på väg

*

Istället för att åka tillbaka den vanliga vägen direkt till Ludvika fick jag för mig att åka norr om Väsman och sen söderut på östra sidan om sjön, en mkt vackrare väg. Dessutom passerar den  vägen Brunnsvik, arbetarrörelsen gamla folkhögskola som ligger otroligt vackert på västersluttningen ner mot sjön. Det är en av våra äldsta folkhögskolor och grundades redan 1906 av Karl-Erik Forsslund. Alf Ahlberg var rektor 1932 till 1959 och det nämner jag därför att jag kommer väl ihåg honom som pappa och mamma var bekant med. Både han och pappa, som var skolinspektör, var i ordets egentliga mening humanister, långt från teknik och affärsliv. Men Brunnsvik passar bra av ett skäl till, här gick Dan Andersson vinterkurserna ett par år. Just nu står skolan tom och vad jag vet finns inget beslut vad Ludvikapolitikerna och LO ska göra med den, men det är många vackra faluröda träbyggnader

*

Sjön Väsman skymtar därnere, det är -7 C och molnen är på väg

*

Har googlat på Brunnsvik men hittar inget om den här figuren men konstaterar att barnet kommer ur kvinnans huvud, inte hennes sköte, och gissar att det illustrera bildningens betydelse för ALLA, det som var Brunnsviks signum genom åren

*

*

*

Blev mkt längre än jag tänkt, det är midnatt och nu under -10 C och det knäpper i huset av kylan.

Önskar er en fin helgdag !