MÖRKERTID

***

"Det är svårt att föreställa sig hur mörkt det faktiskt var förr. Fram tills 1900-talet har man på våra breddgrader levt till största delen i mörker under vinterhalvåret. Det räcker med att titta ut  genom fönstret just nu när det känns som dagsljuset  knappt hinner gå från gryning till skymning. Tänk att då sitta i ett torp i början av 1800-talet där den enda ljuskällan  var glödbädden i den öppna spisen. Under stora delar av vinterhalvåret  befann man sig nästan i totalt mörker. När mörkret kom satt man ofta uppkrupen  i stugans stora rum. Man var van vid mörkret och många hade utvecklat en förmåga att genom känsel lappa kläder, tälja eller laga redskap. I den mörka stugan kunde man sitta tillsammans , arbeta och berätta historier. Man kan lätt föreställa sig att det inte var så väldigt roligt att sent på kvällen behöva lämna stugan för att besöka dasset på andra sidan gården efter historier om gastar, troll och tomtar." (Niklas Norlin & Ida Rådegård, Etnologer, Fokus Finspång nr 20, 2020)

*

Jag har många gånger tänkt i liknande banor. Inget badrum, inte rinnande vatten överhuvudtaget, ingen centralvärme, inget sjukhus i vår mening, inget.....Listan kan göras hur lång som helst. Dagens alla moderna utrustningar ska vi bara inte tala om. Före år 1900.  Det är 120 år sen. Morfar föddes 1872. Alltså två, eller tre, generationer tillbaka. Det är överblickbart. 

*

Jag tror det är ytterst få som vill byta ut dagens standard mot standarden som vanligt folk hade före år 1900. Ändå är diskussionerna här och i media av olika slag fulla av  förakt för vad människan står för, ovettsorden haglar på sina ställen och maktbegär och lurendrejeri sägs vara huvuddrivkrafter till där vi nu är med klimatproblem och miljöproblem av storlek. Samtidigt som dom flesta  av oss gärna vill ha lite högre lön, eller bättre pensioner, eller bättre sjukvård åtminstone. Själv tror jag det är  lusten att resa sig upp ur dåliga livsvillkor som varit den stora drivkraften. Och som fortfarande är den stora drivkraften  i fattigare delar av världen.  Därmed inte sagt att det inte finns maktbegär och lurendrejeri också. Och status- och standardhöjningsjakten har gått för långt, det instämmer jag också i.

*

Jag försöker inte bagatellisera klimat- och miljöproblemen, jag försöker ge lite tidsperspektiv på vad som faktiskt hänt på de senaste 120 åren. Det är mycket som hänt.  Och människan är inte  ond, precis som alla andra arter försöker hon utvidga sina revir så långt hon kan. Nu verkar hon varit så "framgångsrik" i just detta att hon måste börja begränsa sig själv. Det tror jag ingen annan art har gjort, såvitt jag förstår är vi unika där. Just nu sker ganska mycket inom både energiförsörjning och koldioxidutsläpp, inom matvanor och resande, inom jordbruk och havsbruk. Om det räcker och går fort nog, vet inte jag. Men vi försöker göra något . Och jag är övertygad om att fortsatt teknisk utveckling är en förutsättning. Att i verkligheten försöka backa tror jag inte alls på. Och såklart tror jag mer på att hitta lösningar än att stormskälla på andra.

*

Bilden är tagen utmed Saxevägen (Nohrstedtsvägen). Kanske borde jag ha klonat bort den ensamma glödlampan, den fanns inte heller för 120 år sen

*

***

IDYLLEN VID LOTORPSÅN

***

Så här i Coronatider blir det fler bilder än vanligt som jag plockar från arkiven, av flera skäl. Ett är att oftare visa bilder som åtminstone för mig känns glada och bekymmersfria.

*

Lotorpsån

*

***

FAMILJETRÄFFEN

***

Ingen familje-träff i Påsk!  Tur att vi har bilder att trösta oss med. Bilderna är från ett och samma tillfälle i juni 2017 hemma i Finspång. Fokus på barnbarnen förstås. Fast på sista bilden är dom inte med, inget av dom, bara vi vuxna, mer eller mindre i alla fall........

*

Här kommer Täbygänget, kusinerna från Göteborg kom dagen innan och väntar redan därinne, spännande

*

Vilma och kusinen Agnes får kontakt direkt i hallen

*

Undrar vad dom jämför eller tittar på

*

Vilmas lillasyster Lovisa ansluter

*

Agnes

*

Lovisa

*

Lovisa

*

Den gamla lådan med "utklädningskläder" åker snart fram. I tur och ordning från vänster Agnes 12, Vilma 9, Hilda 14, Elias och Lovisa båda 7

*

*

Vilma och Lovisa

*

*

Elias och Lovisa gillar att ses

*

Lovisa

*

I

*

Lovisa

*

"Kärnfamiljen"  Ingemor, Annika, Katarina, jag och Stefan

*

***

DAGENS FINSPÅNGSBILD - BÖNNERN

***

*

*

***

KEN ROCKWELL OCH JAG OM MINOLTA 85/1,4

***

This is the world´s first autofocus ultra-speed tele. Nikon didn´t copy it until almost ten years later in 1995. This is a spectacular show-off lens for Minolta. No newer 85mm lens from anyone will make pictures any better than will this lens.

Skrev alltså Ken Rockwell 2013. Så visst, det kan ha kommit något vassare nu. Kanske. Men det lockar mig inte. Det här objektivet tillverkades från 1987 fram till 2006. Jag köpte mitt begagnad 1990 efter att ha fått en inte så märkvärdig summa pengar i 50-årspresent från mina föräldrar  (jag hade faktiskt önskat just det för att kunna köpa ett riktigt objektiv). Det var mitt absolut första högklassiga objektiv överhuvudtaget. Jag hade då redan fotat i nästan 40 år utan att någonsin ha haft en märkeskamera eller ett märkesobjektiv. Det funkar fortfarande perfekt förutom att förvalsbländaren är trög i kyla, typ under 0 C. Allra bäst gillar jag det till porträtt. 85 mm är ju den perfekta porträttbrännvidden och det har i mitt tycke en nästan perfekt kombination av skärpa och mjukhet. 

*

Med det här inlägget menar jag nu inte att påstå att det här objektivet minsann är bättre än allt annat i 85 mm, bara att jag är väldigt glad för att ha det, att jag trivs utomordentligt bra med det och att jag är beredd att skriva under Kens påstående. Bilden på Elias är några år, tagen 2013 med min A99:a och den här optiken i naturligt inomhusljus. 1/160 s, bl 1,7 och ISO 640

*

Snart fyra år

*

***