En gömd koja i Bullrabacka
Som kojletare är det häftigt att hitta kojan jag är ute efter. Ett tips där någon hjälpt mig att sätta ut en punkt på kartan, där en skogskoja visst ska ligga, kan visa sig vara lite oprecist. Därför känns det ibland som en liten seger när jag hittat fram och jag tar då bilder för att försöka visa hur kojan gömt sig i skogen.
Här vid Bullrabacka gick jag en skaplig bit (varm och påpälsad med mc-kläder) innan jag upptäckte kojan alldeles i närheten där jag parkerat. I omgivningarna fanns flera kolbottnar och det är väl därför det också finns en koja där.
En kolbotten, resterna av en mila, är tätt bevuxen som en plötslig dunge i gammelskogen. Om det går att ta sig in i snåret är det lite som en annan värld, precis som de gamla kojorna. En slags tidskapsel.
Kojan stod på vid gavel och efter mitt besök stängde jag ordentligt. Det är synd om vädret tar kol på kojan fortare än nödvändigt.
Det var en fin liten koja där i skogsbacken. Skymningen stod på lut och innan det mörknade knatade jag till hojen och åkte hem. Mörkret fick mig att känna att det var dags för några svartvita bilder så kojan där i Bullrabacka fick bli just så.
H-Å