Skrotbilder
Maddemoped
När man som jag jobbar på en industri med inte särdeles inspirerande sysslor så måste hjärnan ha något annat att livnära sig på. Ofta har tanken på nya kameraprylar fått duga men bäst är det när jag har en bildidé som ligger där och gnolar.
Jag brukar snappa upp miljöer som faller mig i smaken och lägga dom på minnet. Oftast handlar det då om någon slags skrotromantik eller någon gammal utdöende miljö. Nu hade jag byns gamla järnvägsmagasin (hur länge får dom stå kvar?) och till det tänkte jag mig en moped.
Bara en parkerad moppe blir ju lite trist och jag hade ju gärna fotograferat min tuffa arbetskompis Madde i nåt sammanhang så allt detta slogs ihop i en tanke.
Långa dagar vid en maskin på en fönsterfabrik gick tankarna kring blixtar, komposition och färg kontra svartvitt. Moped ordnade sig, "mammas nya kille" har en Tomos -65: a. Min kompis Madde var på och en tid bestämdes. Äntligen blir en idé av!
Vi hade en rolig stund Madde och jag. Det är ju en del som ska klaffa med rekvisita och allt. Bilderna blev ju inte som jag hade föreställt mig alla dessa dagar på jobbet. Det där med blixtar är svårt och något jag är otränad på men jag blev ändå nöjd med några av bilderna och det viktigaste var att Madde också blev det.
Redigeringen på den här sista bilden är plagierad rakt av från Mattias Karlsson/Moderskeppets övning på grungebilder. Alldeles någon dag innan så stod det flera gamla järnvägsvagnar omkring men dagen till ära så var dom så klart flyttade.
Så nu är det bara att skaffa nya ideér för att försöka stå utdär inne i mörka fabriken. Nog är det väl så att jag behöver några radiosändare till blixtarna... ?
Visst får jag väl fotografera en soluppgång?
Ibland undrar jag om det har något med saken att göra om någon tagit en liknande bild förut. Jag är ju här och nu. Det är ju inte dom som tog dom liknande bilderna.
Det hela hänger väl på frågan varför jag fotograferar. Jag hade en schysst stund med mina kompisar och kaffe. Det räcker för mig. Om jag dessutom får en bild som är rolig att redigera är det ett plus. Om jag dessutom får en bild som någon mer tycker om är det ett plus. Om någon till och med är villig att betala för bilden är det ett plus.
Många plus. Hurra! Men det räcker med grunden: en schysst stund.
Det var nu ett tag sedan jag var ute med mina fotokompisar Jocke och Myggan och jag insåg att det behövdes. Jag trivdes. Tack ska ni ha!