Skrotbilder

Någon bild. Någon tanke. Lite skrot.

Paparazzi på det förflutna

Jag är svag för det förfallna och övergivna. Jag gillar att fotografera en godisburk från förr med vackra och medfarna färger. Att hitta ett nytt ställe med skrot, glömda prylar och kanske ett övergivet hem kan ge bilder och fotofunderingar för flera år. I alla fall om de finns i närheten av mitt oövergivna hem.

Nu hittade jag ytterligare en av bröderna Magnussons koja. De var flera bröder som bodde lite här och var och de hade nog en eremitgen som drog dem ut på myrar och undanskymda delar av socknen.

En som knappt syntes från vår väg men nära ändå. En som vann och byggde ett hus. En som bodde på myren med fiske vid kärnen. En i skogen, ensam och nära till jakt.
Jag kan röra ihop det. Jag kände ju ingen av dem och det var ett tag sedan de dog men jag ska kolla upp det... När man tar bilder vid övergivet och skrot är det lätt att fantisera och bygga sig en egen bild av något som var, eller kunde ha vart.

Nu var jag nästan var hemma hos "Magnus-Erik" eller var det Nils? (Nåja ska forska i det). Jag mindes kojan från mopedturer från förr men först efter beskrivning och längs nybrutna skogsvägar hittade jag fram. På något vis kan det kännas som att komma och hälsa på. Närvaron av någon från förr är rätt stark och det är inte säkert att jag är välkommen och borde vara där.

Skogen är i alla fall det som är mest närvarande och där är alla välkomna. Jag kände ju inte han som bodde där men på något vis tror jag nog ändå att han skiter i om jag är där. Det är skogens ställe nu.

Att rigga upp stativet för en kastrull och en sko kan kännas knepigt när jag funderar vem som använde den sist. När jag upptäcker att sockan hänger kvar, efter kanske 40 år, undrar jag vad jag har för rätt att spana på någons gamla prylar.

Kanske är jag en paparazzi på det som var...

Postat 2010-09-17 22:29 | Läst 2843 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera