Det blev en dyster dag idag.
Det var ingen rolig dag idag den 19 mars. En av våra katter skulle till veterinären för att få sitt liv avslutat. Hon var väldigt dålig så något alternativ fanns inte. Jag har alltid mått dåligt när man måste avliva ett djur men måste säga att det blivit värre med åren. Jag kan nästan inte somna på kvällen. Nu har jag hyggliga barn som ställer upp, det är jag väldigt tacksam för.
På morgonen kom vår dagishund hem och även han hade råkat ut för en olycka. Under lördagen hade han sprungit i ett skoterspår och när han sprang på sidan av så trampade han på något skrot så han förstörde klor och trampdynor. Fick sys med flera stygn. Så idag blev det bara några pinkturer på baksidan. En plastpåse fick skydda bandaget när han var ute. Han kunde inte sätta ner tassen alls på grund av värken. På tre ben tog han sig ändå upp på övervåningen och ner igen. Lyckligtvis behövde vi inte sätta på plastkragen som djuren alltid blir irriterad på. Han rörde inte bandaget på hela dan.
Hälsn!
Sten
Har mist några under åren och det sätter spår i själen åratal efter..
Den senaste och sista känner jag ibland närvaro av !!
Mv/Gunte..
Vi har haft många katter genom åren. Nästan alla omhändertagna katter. De flesta från Stockholm. Några sprang lös i området kring fryshuset. Finns ett boende för missbrukare, under trappan till det höll några av våra katter till. Min äldsta dotter bodde intill så hon fångade flera och tog dom med hem till Valbo. En av de två jag har idag kommer därifrån. Alla är över eller varit över 15, 16 år så dom börjar minska till antalet.
Sten
Vi vet detsamma här i huset. Vi var tvungna att få vår katt att avleda för några år sedan, men jag kommer fortfarande ihåg hur det var när jag körde från veterinären. Vår "dagishund" måste också avsluta livet för 2 år sedan och vi tror fortfarande att vi kan höra att hon trycker runt med matskålen i köket.
Många vänliga hälsningar från Erik.
PS: bra återhämtning till hunden.
Jag/vi själva har haft två hundar. Den tredje, en Irländsk setter tog jag över från min syster och hade den i två, tre år. Han gjorde det bekvämt för oss. Han låg under trappen och tittade och viftade på svansen när jag gick förbi honom för att hämta kaffepannan, gick ut på baksidan och hällde i kaffet och när jag kom tillbaks låg han död. Det måste tagit slut på sekunden. Skönt att inte behöva ta det svåra beslutet själv.
Sten
Att dom har ont känns ju också väldigt jobbigt.
Hoppas tassen läker fint.
ing-marie
Sten