En hungrig sparvhök.
Visar två bilder som togs för ungefär 25 år sedan. Kvalitèn är inte mycket att skryta över men jag tycker händelsen ändå är det primära.
Jag kom precis hem när jag hör ett fasligt liv från skator, kajor och kråkor på våran baksida. Förstår att det är något på gång. Hämtar snabbt kameran och smyger ut på baksidan. Skatorna riktar sin värsta ilska mot något nere i slänten. Får då syn på en sparvhök som tagit en skata. Närmar mig försiktigt och tar några bilder. Ser att tiderna blir väldigt långa och inser att jag måste gå in och hämta stativet.
När jag kommer tillbaka hade höken släpat skatan flera meter ner i slänten där det är väldigt risigt. Jag smög mig försiktigt närmare för att hitta en bättre kameravinkel. Nu var jag på närgränsen för mitt objektiv 180/2,8 Bytte till en normalzoom och plötsligt satte jag där med höken på en arms avstånd.
Efter att ha ätit en lång stund börjar höken försöka lyfta med bytet men fastnar hela tiden i ris och kvistar. Försiktigt stoppar jag ner handen under skatan och lyfter försiktigt, höken håller fortfarande fast skatan i sina klor. Planen var att lägga skatan på en stubbe längre upp i slänten, då skulle jag få fin låg bildvinkel. Halvvägs släpper höken taget och sätter sig i närmsta trädet. Jag lägger skatan på stubben och går in.
Två timmar senare kommer min dotter hem och jag berättar historien för henne. Hon blir nyfiken och vi går ut så jag får visa platsen. Nu hade höken återigen dragit ner skatan i riset men satt fortfarande och åt av den. Försiktigt närmade vi oss igen för att ta bilder. Vi kan stryka den lätt över ryggen utan att den tar illa upp. Vi lämnar den i fred efter att vi tagit bilderna och håller lite koll inne ifrån. Inte förrän kl 18.00 lämnade den platsen. Då hade det gått sex timmar. Av skatan var det nu bara skinn och fjädrar kvar. Allt kött var uppätet.
I torsdags hände samma sak, det var ett himla liv här utanför så jag gick ut. 50 meter bort var det mycket riktigt en hök som tagit en skata. Det flög så fort jag visade mig, såg ut som det var en skata den tagit. Det var lite därför jag plockade fram dom gamla bilderna. Jag har ändå sett bilder tagna på nära håll på hökar som fångat en duva eller skata. Ofta är det ungfåglar som ännu inte är så skickliga på att jaga. Men visst kändes det märkligt när det begav sig.
Sten
Hälsningar, Bjarne
Visst var det en märklig upplevelse. Lyckades få bilderna publicerade i några tidningar så det var ju roligt.
Sten
Jag gottar mig åt din kommentar.
Sten
Hälsn!
Efter 50 år i skog och natur så har man naturligtvis varit med om en del märkliga saker. Det här var kanske en av den ovanliga sorten. Upplever att det har hänt mycket tills i dag. Tänker på hägrarna i din trakter som matas med strömming. Uttrarna vid Kristianstad vattenrike som matas och kommer nästan ända fram till fotograferna. Människorna som rör sig i markerna har blivit många fler och djuren vänjer sig. Finns det människor så finns det mat. Jorduggla och hornuggla har jag aldrig i mina trakter. Miljön är inte den rätta.
Sten
Ett fint minne och även bra bilder som förstärker minnet.
Sten
Mv/Gunte..
Har man glömt dom så kommer dom fram när man gräver i sina gamla dialådor.
Sten