En hungrig sparvhök.

Visar två bilder som togs för ungefär 25 år sedan. Kvalitèn är inte mycket att skryta över men jag tycker händelsen ändå är det primära.

Jag kom precis hem när jag hör ett fasligt liv från skator, kajor och kråkor på våran baksida. Förstår att det är något på gång. Hämtar snabbt kameran och smyger ut på baksidan. Skatorna riktar sin värsta ilska mot något nere i slänten. Får då syn på en sparvhök som tagit en skata. Närmar mig försiktigt och tar några bilder. Ser att tiderna blir väldigt långa och inser att jag måste gå in och hämta stativet.

När jag kommer tillbaka hade höken släpat skatan flera meter ner i slänten där det är väldigt risigt. Jag smög mig försiktigt närmare för att hitta en bättre kameravinkel. Nu var jag på närgränsen för mitt objektiv 180/2,8 Bytte till en normalzoom och plötsligt satte jag där med höken på en arms avstånd.

Efter att ha ätit en lång stund börjar höken försöka lyfta med bytet men fastnar hela tiden i ris och kvistar. Försiktigt stoppar jag ner handen under skatan och lyfter försiktigt, höken håller fortfarande fast skatan i sina klor. Planen var att lägga skatan på en stubbe längre upp i slänten, då skulle jag få fin låg bildvinkel. Halvvägs släpper höken taget och sätter sig i närmsta trädet. Jag lägger skatan på stubben och går in.

Två timmar senare kommer min dotter hem och jag berättar historien för henne. Hon blir nyfiken och vi går ut så jag får visa platsen. Nu hade höken återigen dragit ner skatan i riset men satt fortfarande och åt av den. Försiktigt närmade vi oss igen för att ta bilder. Vi kan stryka den lätt över ryggen utan att den tar illa upp. Vi lämnar den i fred efter att vi tagit bilderna och håller lite koll inne ifrån. Inte förrän kl 18.00  lämnade den platsen. Då hade det gått sex timmar. Av skatan var det nu bara skinn och fjädrar kvar. Allt kött var uppätet.

Inlagt 2017-12-09 16:00 | Läst 1354 ggr. | Permalink
En mycket spännande berättelse, möjligen unik? Samma ljusförhållanden när hök slagit hemma, men vid de tillfällena har jag tagit bilder inifrån huset, så länge jag stått blick stilla med glas emellan har höken accepterat ett par meters avstånd, men vid varje rörelse ute har den flytt direkt. Helt fantastiskt att komma så nära höken, kan bara gratulera!
Svar från Sten Björklund 2017-12-09 22:44
Tack Stefan !
I torsdags hände samma sak, det var ett himla liv här utanför så jag gick ut. 50 meter bort var det mycket riktigt en hök som tagit en skata. Det flög så fort jag visade mig, såg ut som det var en skata den tagit. Det var lite därför jag plockade fram dom gamla bilderna. Jag har ändå sett bilder tagna på nära håll på hökar som fångat en duva eller skata. Ofta är det ungfåglar som ännu inte är så skickliga på att jaga. Men visst kändes det märkligt när det begav sig.
Sten
Wow, tänk att komma så nära! Fantastiskt och tack för det välskrivna reportaget, och bilderna är talande. Första är verkligen bra!
Hälsningar, Bjarne
Svar från Sten Björklund 2017-12-09 22:46
Tack Bjarne !
Visst var det en märklig upplevelse. Lyckades få bilderna publicerade i några tidningar så det var ju roligt.
Sten
Fin berättelse och upplevelse + bra bilder! Med vänlig hälsning, LO
Svar från Sten Björklund 2017-12-09 22:47
Tack Lars Olov !
Jag gottar mig åt din kommentar.
Sten
Oj, vilken fantastisk händelse! Det där är verkligen en 'once in a lifetime' upplevelse! Roligt när naturen visar sig så fint, själv tänker jag på den Jorduggla jag satt 1 m. Ifrån under en timme i ytterskärgården nån gång på 80-talet, den klappade jag också lite.. då väste den men satt kvar!
Hälsn!
Svar från Sten Björklund 2017-12-10 09:33
Tack Jan !
Efter 50 år i skog och natur så har man naturligtvis varit med om en del märkliga saker. Det här var kanske en av den ovanliga sorten. Upplever att det har hänt mycket tills i dag. Tänker på hägrarna i din trakter som matas med strömming. Uttrarna vid Kristianstad vattenrike som matas och kommer nästan ända fram till fotograferna. Människorna som rör sig i markerna har blivit många fler och djuren vänjer sig. Finns det människor så finns det mat. Jorduggla och hornuggla har jag aldrig i mina trakter. Miljön är inte den rätta.
Sten
Vilken berättelse, tänk att du kom så nära.
Ett fint minne och även bra bilder som förstärker minnet.
Svar från Sten Björklund 2017-12-10 20:10
I veckan var det en hök på min baksida men den flög sin väg så fort jag visade mig. Av en ren slup plockade jag med mina gamla diabilder då de här bilderna dök upp. Nog var det lite udda upplevelse.
Sten
Såna minnen stannar kvar länge..fint berättat..
Mv/Gunte..
Svar från Sten Björklund 2017-12-10 20:13
Tack Gunte !
Har man glömt dom så kommer dom fram när man gräver i sina gamla dialådor.
Sten