Fortsätter på det inslagna ämnet.

Brukar fota av mina diabilder när jag ska göra dom digitalt. Har berättat det några gånger tror jag. Har dock inte haft möjlighet att skanna svartvitt eller färgnegativ. En dag för inte så länge sedan kommer min dotter hem med en skanner. Hon hade köpt den på Lidl. I en korg med utgångna varor låg en skanner för 100 kronor. Kvaliten var ungefär för 50 kanske. Men jag såg ändå vad som fanns på negativremsorna. Får köpa ny när tillfälle kommer. 

En av de första bilderna jag hittade var den här. Kommer inte ihåg att jag tagit den, kan inte minnas att jag sett bilden förr. Att det är jag som tagit den råder dock inget tvivel om. Möjligt att jag framkallat negativen men inte gjort några bilder. 

Den här bild väcker verkligen minnen. Jag blev så glad att jag hade den. Mamman är flickvän till min äldsta bror. Barnet som heter Anna har hunnit bli 49 år. Det är precis så här jag minns hennes mamma. Min bror var lite av en slarver och skötte inte jobben och det tog slut. Tappade sedan all kontakt. 

Anna fick aldrig reda på vem som var pappan. Men tack vare FB lyckades hon i vuxen ålder leta reda på mina barn och min systers dotter. I sista stund fick hon träffa sin far men en eller någon dag senare var han död. Anna har idag själv två flickor och vi har träffats vid några tillfällen. Har även kontakt på FB. Hennes mamma dog nyligen och trotts att vi egentligen inte känt varandra så var det ett sorgligt besked. 

( vill poängtera att jag fått tillstånd att visa bilden och berätta historien i den mån jag uppfattat allt rätt av Anna )

Inlagt 2020-09-16 22:57 | Läst 195 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Många livsöden inbakade i en enkel bild låter det som..
Mvh Gunte..
Svar från Sten Björklund 2020-09-17 20:36
Tack Gunte !
Ja det är mycket vi inte vet om våra grannar. Inte ens våran egen släkt. Jag är så glad ändå att jag hittade bilden. Man undrade länge vad blev det av dom. Nu har vi träffat Anna och hennes två flickor. Det är vi väldigt tacksamma för.
Sten