Hur kommer Elins livspuzzel se ut ?
Hon har hunnit bli två år och fyra månader. Igår hämtade vi henne på fritids. Vi hade köpt med oss två puzzel som hon fick när vi kom hem. Hon började bygga bara vi kom innanför dörren. Gillar allt med djur och även om hon inte kan säga alla namnen så vet hon ändå vad det är. Kanske någon minns en tidigare blogg där hon pekade ut tjugofem, trettio fåglar utan problem. Har många böcker med djur, tama som vilda. Frågar man så pekar hon rätt varje gång. Det är verkligen kul att följa hennes utveckling. Hon är också den sorten att hon kan allt själv. Puzzlet fick vi inte hjälpa med, det tog inte lång stund innan det var färdigt.
Man undrar, vad kommer dom här bilderna betyda för Elin i framtiden. Det tas mängder med bilder varje dag. Inte alltid av mig men av Elins mamma. När jag/vi var små togs det bilder någon gång ibland. Ofta dålig kvalité men ändå värdefulla. Roligt också att barnen är så medveten om att det blir bilder. Min yngsta dotter har en kille som blir två år om två veckor. Han vill alltid se bilden när man tagit en. Min dotter vill inte att jag lägger ut bilder på honom ännu, lite känsligt när biologiska föräldrarna finns ganska nära.
Nedan lite bilder från September och framåt.
En dag kom hon in i köket för att hämta en plastpåse. Mamma Maria frågade vad ska du med den till. Hon gick iväg mot toaletten och Maria gick efter. Där visade hon att påsen i sopkorgen var full och behövdes bytas. Vilken tvååring gör det.
Sten
Jo hon heter Rita men i passet heter hon Riitta. Använder aldrig den Finska stavningen annars. Det här med att vara lik någon förälder eller syskon är svårt att se för oss inom familjen. Men andra ser det. Bra exempel är väl din egen familj. Alla flickor har verkligen ärvt utseende av din fru.
Hade en bekant på besök. Han tittade i fotoboken med bara bilder på Rita. Stannar upp och säger " Jaså fick Annika vara med på en bild också ". (min yngsta dotter). Men det var en bild på Rita. Det först bild jag tog på henne i den bil vi körde omkring med på den tiden. Hon och en kompis skulle till Forsbacka till några killar men vi släppte aldrig av dom. Resten är historia. OJ nu blev det mycket.
Sten
Med många vänliga hälsningar från morfaren från Roskilde.
Det är lite nytt för oss att följa dom två sista barnbarnen. Vi träffas nästan varje dag och ser varje gång dom lär sig något nytt. Precis som för dig så minns jag inte när mina egna barn lärde sig saker i den här ålder. När dom började prata o.s.v. Mina två grabbar var öronbarn så det glömmer jag inte. Fick åka in på operation många gånger. Min yngsta son hade krupp. Det var heller inte särskilt roligt. Han fick sova i dörröppningen när det var 10 grader kallt ute. Han hade svårt med andningen när han drabbades. Men det har gått bra för alla.
Sten
Ja dom lär sig snabbt. Jag har en sån där 200 kronors telefon som man i princip bara kan ringa med. Min fru har en modernare och blir det problem med den så får mina äldsta barnbarn rycka in. Dom är 14 och 16 år nu.
Jag försöker begränsa bilder på barnbarnen men det är nästan det enda jag tar bilder på nu. Lägger aldrig ut något utan medgivande från alla berörda. Min yngsta dotter har adopterat en kille och dom bilderna får jag inte lägga ut.
Nu är det vår och kanske kan det bli en utflykt längre fram men känslan för naturbilder har svalnat.
Sten
Hälsningar, Bjarne
Ja det är barnbarnen som jag riktar kameran mot idag. Har ju en kille också som är halvåret yngre. Dom här bilderna är ett halvår gamla nu. Det går fort nu med allt som dom lär sig. Själv har jag nästan lagt av helt med naturfotot. Var faktiskt ut idag för att fota guckusko men känner att inspirationen och orken inte infinner sig. Det blev tre kilometer enkel resa och jag blev väldigt trött. Har varit lite dålig lång tid och det tar tid att komma igen. Kommer nog att sluta med FS men fortsätter säkert att titta och läsa bloggarna.
Sten