Levande skog

En påhälsning i vinterland.

Snart är det vinter och jag påminner om hur den kan te sig. Jag har lite bilder tillgänglig just nu så passar på att visa några till. Januari 2018 var första gången jag var till Akkanolke. Det var kallt och ett fantastiskt fantasilandskap som visade sig. Man stod bara och gapade. Jag har nog varit dit tre gånger, alltid på vintern förutom nu i sommar och det visade sig vara lika intressant det. Nu är det bara höstbilderna jag väntar på men tyvärr blir det inte denna höst. 

Postat 2021-09-16 17:06 | Läst 143 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Glim

På min baksida har vi en djup backe/grop som fungerar som pulka/skidbacke under vintern. Under sommaren och hösten brukar jag gå dit för att leta blommor och fåglar. Inga märkvärdiga blommor utan såna som de flesta går förbi. Rallarros och smällglim är vanliga. Smällglimmen är väl inte direkt iögonfallande men jag tycker den är ganska vacker. Det gäller att man tar sig tid. 

Det var inte bara jag som gillade glimmen, den här spinnare ? (har ingen aning om vad det är) gillade också glimmen. Den fick jobba på rätt bra för att komma åt nektarn. Den tog tag med benen och sköt in sig i blomman. 

Dom två sista bilderna visar Ryssglim. Båda tagna i Kuusamo för elva år sedan. Tror den är betydligt vanligare i Finland än här hemma. Nikon D80 0ch Sigma 100-300 mm. 

Postat 2021-09-15 18:25 | Läst 126 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Två årstider.

Oavsett årstid så brukar jag alltid försöka göra ett besök på ett berg som heter Akkanolke väster om Arvidsjaur. Uppe på toppen står en hög mast och därför är vägen upp förmodligen alltid plogad. Där har jag fotat många av mina bilder på gammelskog. Bl.a. den här gamla granen. Nöjer mig med dessa två bilder den här gången. 

Postat 2021-09-14 22:44 | Läst 126 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Hittade en gammal bild...

Trodde jag hade slängt den. En orrhöna som jag tog för minst 32 år sedan. Minns när jag tog den och blev glad när hon gapade, det förstärker bilden på nått sätt. Jag sålde inte särskilt många bilder men tänkte nog på det när jag gick hem den morgonen. Den här bilden måste passa som omslag på någon tidning. Jag skickade iväg den och det tog inte lång tid innan den blev omslag. 

När jag fick tillbaks den var det väldigt skadad. Jag slängde den, trodde jag men igår fann jag den i en låda. Jag har försök reparera den så gott det går eller så det räcker för min del. Den får bli ett minne utan några krav på kvalité. 

Postat 2021-09-11 19:29 | Läst 169 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Hur kan man tröttna på fotografering och varför ?

Jag har hela mitt liv varit intresserad av bilder. Fick överta en fågelbok av min mormor, en sån som förmodligen fanns i de flesta hem på den tiden. Tror författarna var från England. Fåglarna var individer för mig. Satt långa tider och tittade på dom tecknade fåglarna och försökte se om det var några av dom utanför fönstret vid fågelmataren. 

När jag fick körkort och bil hittade jag min "skog". Allt fanns här och jag kände inget behov att fara runt och leta något nytt. Visst blev det många turer till Gysinge, Österfärnebo, Hedesunda och ner mot Östervåla. Från Gävle till Hedesunda går det två vägar. Skogen ligger mellan dom vägarna. Under 50 år vet man var alla orrspel eller alla växter finns någonstans. Likaså med bär och svampmarkerna. I min enfald trodde jag att det här var min plats i framtiden. Men nej då, idag är hela skogen uppryckt med rötterna. Det som retar mig mest är att skogsbolagen ljuger för nästan hela den okunniga, ointresserade Svenska befolkningen att allt är okej. Vi har aldrig haft så mycket skog som idag. För varje träd vi avverkar planterar vi två. Idag ska allt göras av trä. Är man inte intresserad så går man på bluffen. Men det är bara påtryckningar på politikerna från bolagen. Allt är miljövänligt som kan fylla direktörernas plånböcker tills dom pöser över. Direktörerna bli påkommen ibland med nöjesresor och liknande men det spelar ingen roll, dom får fortsätta. Efter några miljoner i kompensation sitter dom i styrelserummet i en annan fabrik eller bank. 

Några av dagensbilder har jag visat tidigare. Tuppen spelar vid dom här mossbevuxna stenarna. Vinkeln är lite annorlunda mot tuppbilden. Bilden är tagen efter den första avverkningen. Den resulterade i att alla tjädrar försvann. det blev för stor störning. Detta till trott att en expert hade kollat platsen. Bra avlönad expert antar jag. 

Längst upp till höger ligger ett klapperstensfält. Längre ner på vänster sida låg tjäderspelet. 

Efter en andra avverkning ser det ut så här. 

Vid dom sparade träden mitt i bilden tog jag mina tjäderbilder. 

Jag var i kontakt och skrev till flera chefer på Korsnäs om mitt tjäderspel. Bl.a Eklund, Vestin, Brunberg och Brinnen som skrev svaret till mig. Läs gärna brevet och se om ni tycker dom tar den hänsyn dom säger sig ta.  Det är fina ord från dom värsta miljöförstörarna som går att uppbringa i Svensk industri. Det är tur att dom inte har något ansvar. Brinnen har ändå över två miljoner om året och då blundar man gärna för lite skövling. Skogsindustrin hugger inte bara ner skogen, dom förorenar även luften och vattnet. Utanför alla pappersbruk ligger fiberbankar med så mycket gift att dom inte vågar röra i dom. I Skutskär var det höga halter av kvicksilver. Ska det på något vis tas bort så är det på skattebetalarna bekostnad. Fabrikens vinster ska i första hand gå till aktieutdelning. 

Så här ser det ut överallt där jag brukar tillbringa min fritid. Nu vill jag inte längre åka åt det hållet. Det tre år sedan jag hade en vintermatning men även det har jag slutat med.  Därför har Jokkmokk blivit en tillflyktsort de senaste åren. Där finns det reservat som är så stora att jag tvekar att gå in i dom hur som helst. Vill idag gärna ha sällskap med någon av mina anhöriga. Men varje gång jag kommer upp möts jag av nya hyggen. Å det är gammal skog som huggs. 

Här var det tallar på 250 - 300 år. Skogsbolagen har bråttomt nu. Dom vet att inom snar framtid finns inget kvalitetsvirke kvar. I alla fall en bristvara, där för hugger man allt som kan komma att betecknas som nyckelbiotop.  

Åker jag från stugan till Arvidsjaur brukar jag gina över skogen. Eller det som varit skog. Det är en sträcka på 16 kilometer. 16 kilometer med bara ungskog. På några platser kan man ana sig till hur det en gång sett ut. Efter en sträcka finns en lämplig fiskesträcka, där har man sparat lite skog ner mot älven. 

Kilometer efter kilometer med ungskog. 

Någon äldre skog än så här kunde jag inte hitta efter vägen. 

När man sedan svänger ner mot Arvidsjaur ser det lika illa ut efter den 17 mil långa sträckan.. Hygge efter hygge. Mil efter mil. 

Är det så här ett lapptäcke ser ut kanske. 

Tony Rickardsson var inte bitter. Tyvärr kan jag inte säga samma sak. Jag är bitter, lessen och väldigt förbannad hur eliten i samhället får hålla på utan att få något straff. Allt det här har gjort att jag fullständigt tappat sugen. Vill jag se bilder kan jag titta på andras. Här hemma finns inget jag vill fotografera längre. Visst kommer det att bli besök till Gysinge, Hjälstaviken och Kittan men inget här hemma. Jag får rikta in mig på dom norrländska reservaten. Så länge nu kroppen pallar för ansträngningarna. 

Postat 2021-09-09 23:36 | Läst 231 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 104 Nästa