Levande skog

Gömslet i skogen.

Sommaren som egentligen inte blev någon riktig sommar, åtminstone om man bor i Gävletrakten går mot sitt slut. Åsk och regnskurarna har avlöst varandra, så även idag. I regnet cyklade jag upp till skogen för att färdigställa mitt gömsle. Den här gången hade jag spik och hammare med och allt gick bra. Gömslet är inte större än att jag vid behov kan flytta det en bit. Slängde lite ost och brödkanter bakom några mossiga stenar i hopp om att locka ner åtminstone någon nötskrika. Mesar och större hackspetten visade sig runt kojan hela tiden jag var där. Gråspetten som jag brukar höra varje gång  gjorde mig inte besviken den här gången heller. Hennes vassa rop ljöd inte alls långt bort, så förhoppningarna om att få några givande timmar här växte. Solen bröt igenom och jag kunde inte låt bli att ta några bilder på dom fina hänglavarna innan jag begav mig hem.

Postat 2012-08-23 19:40 | Läst 3585 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Fågelvakt.

Fågelvakt skulle jag vara denna helg.  Nu var det inte riktigt som jag tänkt mig. 19 kacklande damer och en tupp. Idag är dom bara 18, en lade sig på rygg för evigt. Min dotter fick ta över som vallflicka över denna bångstyriga flock och två får som skulle matas med knäckebröd och gärna strykas över ryggen i den feta ullen.

Jag åkte hem och på väg tillbaks idag kontrollerade jag ett bestånd av vit ljung. Vit ljung är inte så ovanligt i naturen, känner till flera platser där den växer. Det är lika kul varje gång jag hittar den på nya ställen. På vägkanten satt en morkulleunge och tryckte farligt nära körbanan. Tog några bilder, lyfte sedan upp den och i samma ögonblick hörde jag honan varna på andra sidan vägen. Lade ner ungen och såg den försvinna i riktning mot honan.  Slutet gott allting gott, utom för hönan då.

 

Postat 2012-08-19 19:55 | Läst 2822 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En sorglig dag

En sorglig dag som fick avslutas med en kort tur till skogen. Ett sista farväl till min bror som begravdes idag. Det är sådana här dagar som man inser hur viktig ens vardag är. Mina många timmar i skogen, väntan på bilder som egentligen inte betyder så mycket men som är så viktigt för mitt eget välbefinnande. Kanske sitter jag i gömslet och ser hur en fågels död glöms ganska omgående och vardagens jakt på föda fortsätter som om inget har hänt, medan vi människor bär sorgen med oss.

Postat 2012-08-15 23:37 | Läst 2997 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Glömskan drabbade mig idag.

Idag var det över en månad sedan jag var till skogen. Sommaren har tillbringats på Gotland, Öland och Finland. Det skulle bli intressant att se om det fanns något att fotografera. På väg dit sprang en mård över vägen. Att ta någon bild var inte att tänka på, allt gick alldeles för snabbt.

Vid vägens slut hade jag tidigare lagt bräder till en stomme till ett gömsle. Nu hade jag tälttyg och kamoflagenät med mig. I ryggsäcken låg lite fika, skruvar, och skruvdragare.

Efter en promenad på 250 meter var jag framme. Gick runt för att hitta lämpliga fotovinklar och fina pinnar och grenar som var lämpliga som sittplatser för fåglarna. Så var det bara att börja trodde jag. Skruvdragaren och skruvarna var som sagt med men sjäva mejseln fanns inte med. Så där stod man, uppgiven och smått förbannad. Plötsligt blev myggen mycket större och mer irreterande. Det var bara lägga undan grejorna och cykla de 3 kilometrarna till bilen.

Några bilder blev det ändå. I mossan stod flera ex av tallörten. På vägen hade en huggorm spärrat min väg.

Postat 2012-08-12 16:49 | Läst 2847 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Någon var här före mig.

12 år har gått sedan jag första gången besökte den här skogen. Inte någon gång har jag träffat på en människa. Kanske det är bäst så. Jag är en ensamvarg som gärna smyger omkring själv och lyssnar på fåglar, bäckens porlande eller när vinden tar tag i trädkronorna, ibland är det helt tyst. Men spåren i skogen berättar att någon var här före mig.

På en gran hänger en kätting. Om den satt precis så från början vet jag inte. Jag råkade dra ner den från trädet med ryggsäcken när jag passerade här första gången. Jag tror det är en sådan som man spände runt timmerstockarna som sedan hästen fick släpa bort. På ett annat träd sitter en kvarglömd timmersax. Den har då suttit hela min livstid  med tanke på hur invallad den blivit, bara skaftet sticker fram ur trädstammen. I bildens bortre ände finns skogens största kolbotten. Här växer grova träd idag och räven har någon gång haft sin lya under den. Här finns ytterligare fyra fem kolbottnar. Intill ett surdråg finns ett fähus med plats för två kor. Här kanske finns fler hemligheter om hur människan levde i skogen förr i tiden.

Den här skogen har varit intensivt brukad i kanske flera hundra år ändå är den så gammal. Man kan klart se var man tagit träden till kolmilorna. För ett år sedan avverkade man skogen intill och granar som var 1 dm. i diameter hade hunnit bli 100 år. Kanske är de äldsta tallarna över 350 år. Hade dagens skogsbrukare fått bestämma hade skogen varit ett kalhygge. En skrämmande tanke.

Under mina år har många fåglar häckat här. Det första året häckade slagugglan. Den övergav sin häckningsplats när duvhöken byggde sitt bo i närheten. Den tretåiga hackspetten har dock inte störts av duvhöken utan häckat 150 meter från deras bo. Även den mindre hackspetten häckar i närheten.

Att sitta vid tretåigas bo och samtidigt höra duvhökshannen lämna över bytet till honan under ett intensivt ropande så det ekar i skogen och strax efter höra sparvugglan vissla, vid något tillfälle även gråspettens vassa rop så inser man att skogsbolagen inte kan få fortsätta att plundra skogen och förvandla den till kalhyggen. Det måste bli ett stopp nu om vi ska få uppleva   "Levande skogar " i framtiden.

 

 

 

 

 

 

Postat 2012-08-10 00:20 | Läst 3224 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 Nästa