Levande skog

Gysinge

Idag fick det bli en tur till Gysinge. Förmiddagen bjöd på sol men när jag kom fram till Gysinge ville den inte visa sig. Det blev ganska fint ändå.  I en och en halv timme stod jag på bron och tittade på en utter som fiskade. Det är första gången som jag ser en utter, tyvärr väldigt långt bort den här gången, men den har ju setts i Gysinge tidigare så med lite tur kan tillfället dyka upp igen.

 

Postat 2013-01-19 19:40 | Läst 2467 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Får en bild kosta vad som helst?

I slutet av 70 talet och början av 80 talet ägnade jag mig åt utfodring av örnar. Örnen var inte lika vanlig då som den är idag. Det var vid kusten eller längs Dalälven man fick söka örnen. Det var före viltstängslet tid så rådjur kunde man hämta var som helst efter vägarna. Jag jobbade på järnvägen och varje morgon rapporterades det om nya kollisioner med vilt efter spåren. Det var bara min ork som satte begränsningar hur mycket jag skulle hämta. Tre rådjur i pulkan var gränsen. Det blev en hel del bilder som jag idag under inga som helst omständigheter skulle visa, men det var en spännande tid med många förväntningar och minnesvärda stunder.

Idag är förutsättningarna annorlund. Man hyr in sig i något gömsle för några tusenlappar där någon annan sköter utfodringen. Det kan vara ett bekvämt sett att få sina bilder, men inte nödvändigtvis. Jag har inget att invända mot att fota björnar och örnar från hyrda gömslen, allt som kan få upp ögonen på människor och värna om naturen är positivt. De bilder som jag sett är fantastiskt skarpa och välkomponerade.  Utan att veta eller tagit reda på fakta ställer jag mig ändå frågande till  VAR får man åteldjuren ifrån?

Det gömsle jag främst tänker på är det vid Flatanger i Norge. Att försörja en åtel en hel vinter kräver en hel del djur. På bilder från både Norska, Svenska och Finska fotografer är det främst räv och rådjur på bilderna. Rådjur ifrågasätter jag inte, de körs ihjäl efter vägarna varje vinter så dom behöver inte vara svår att få ihop. Men räv? Att år efter år hitta redan döda rävar som kan placeras vid åteln. Nej! det köper jag inte. Ripa, tjädertupp å höna, orrtupp å höna, harar som placeras i trädtopparna för att örnen skall sätta sig där. Ripa brukar snaras men orre och tjäder? Man hoppas att det inte finns blyhagel i dom. Jag kan förstå att det kan vara en oförglömlig upplevelse att sitta där men får en bild kosta vad som helst?

Jag äger ingen skanner så den här avfotograferade förstoringen får illustrera dagens bloog. Det är den enda bild på duvhök ( fr. 1990 ) med slagen orre jag har lyckats ta under mina 30 år ( 1970 - 2000) på samma orrspel. Jag har nog sett duvhök varje år men fått bilder bara en gång. Vid den norska åteln går det att ordna om man så önskar det. Å ni ska veta att jag har varit på orrspel många gånger under de åren. 1978 var jag till orrkojan minst en gång i veckan under hela året oavsett väder utom från midsommarafton till första veckan i aug. och älgjaktsveckan. I april och maj blev det i stort sett varje dag. Jag har mina besök antecknade men har inte orkat räkna igenom dem, förmodligen några tusen.

Åter igen, det här är funderingar jag har utan att veta. Att avliva den ena för att mata den andra finns inte i min värld. Skulle det vara som jag oroar mig för så skulle då inte jag vilja sitta bakom den kameran. Kanske är det någon som kan upplysa mig.

 

 

Postat 2013-01-15 22:34 | Läst 2880 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera