Levande skog

Jag inte alltid själv i skogen.

Jag har fyra nu vuxna barn. Två av varje. När dom var små var dom med under många nätter i skogen. Ofta orrspel och tjäderspel. Det var mycket extrautrustning som skulle vara med på utflykterna. Förutom de obligatoriska mackorna och oboy så skulle även gosenallen med, ibland onödigt stor kunde jag tycka. Var det inte orrspel kunde det vara en natt längs skogens vägar för att se på alla älgar, rådjur, rävar och skogens fåglar. Än idag har flickorna anteckningarna över sedda djur kvar. Rekordet är 32 älgar.

Under ett antal år har jag för det mesta varit själv i skogen, ibland måste man kanske vara det. Sen så är jag väl en något av enstöring när jag är i naturen, att veta att nu är det bara jag och skogens invånare.

Från 14 - 16 års ålder har dom fotograferat med systemkameror och har nog varit ivrigare än mig själv att fota. Dom har sett till att ta betydligt mer familjebilder än vad jag har tagit, något som jag är dålig på. Så familjelivet är ändå väldokumenterat. Idag har intresset för naturen åtminstone för tre av barnen stadigt ökat och dom är ofta följeslagare i skogen. Även deras killar som tidigare inte varit intresserad har fattat tycke för naturfoto och följer ofta med. Det blir mycket prat om kameror, bländare, slutartider, fåglar, utflycktsmål, böcker o.s.v. Jag är väldigt tacksam och glad för vårt gemensamma intresse.

Äldsta dottern Maria ( 39 ) här vid pelarsalen fotar det mesta även om det blivit mest landskap. Här en soluppgång i skogen i närheten av jokkmokk som jag tycker blev väldigt lyckad. Av mig får hon högsta betyg.

Annika ( 30 ) här uppe på Kontainen norr om Kuusamo. Hennes lavskrika visar fågeln i sin rätta miljö uppe i taigaskogen. Hon gör som många andra kvinnliga fotografer. Ramlar omkull i mossan hittar en massa detaljer som vi karlar inte ser.

Min yngste son Thomas ( 27 ) till v. tillsammans med min svärson Robin, här ute vid Billudden på jakt efter nästrot. Thomas fotar och filmar mycket hårdrockskonserter runt om i Europa. England, Tyskland, Belgien, Grekland och Tjeckien m.fl. Han har lånat ut sin D600 till sin far och det är svårt att lämna tillbaks den måste jag erkänna. Har dock stort naturintresse och djurrättsintresse. ( av någon märklig anledning jobbar han på Sohlbergs chark men det är kanske där han insett att något är fel ) Robin hade för ett par år sedan en mindre kamera men har uppgraterat sig och har nu en Pentax K5 II. Han har fått ett gediget intresse för naturfoto och följer med på många utflykter. Min äldsta son Christer ( 34 ) är den som fick nog som barn och inte behöll det där riktiga naturintresset, men visst åker han gärna till Dalälvsstranden med sina barn för korvgrillning o.s.v. Det som glädjer mig och min fru mest är nog att alla barn med glädje minns och pratar ofta om våra utflykter i trång bil och tältning i skogen.

 

 

 

 

 

Postat 2013-10-31 22:41 | Läst 2461 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Tråkigt avslut på en fin dag.

Jag brukar alltid hålla mig hemma under älgjaktsveckan. Har dom inte skjutit fullt efter första veckan så jagas det oftast på helgerna därefter. Chansade ändå att cykla upp till min koja. Väl på plats hörde jag en hund på myrlaggen nedanför kojan men hunden drog sig längre bort.

När jag fyllde på frön ven mesarnas vingslag över huvudet på mig. Även hackspetten och nötskrikorna börjar lära sig att det vankas mat när den där figuren kommer. Dom kommer inom fotohåll även när jag är utanför gömslet. Två talltitor åt ur handen när jag sträckte fram den. Min lilla inneboende husmus visade sig men inga bilder blev tagna. Dagen började fint då en gröngöling slog till i torrakan precis där gråspetten satt förra gången. Det är lite mörk plats så det blir oftast högt iso, stor bländare och långa tider. Jag fick ändå de bilder jag hoppats på så jag var nöjd när jag började cyklade mot bilen.

Ett tråkigt avslut blev det när jag fick syn på den katt som jag tidigare sett på samma plats. Långt bort satt den förmodligen och lurade på en mus. Det är nog 1 1/2 km. fågelvägen till närmsta hus så jag tror den är förvildad eller lämnad åt sitt öde. Mellan mig och katten kretsade en örn nyfiket. Den hade absolut fått syn på katten. När katten fått syn på mig hoppade den in i skogen allmedan örnen fortfarande kretsade över mig under lång tid. Katten kom fram på vägen längre bortifrån där jag hade kommit och örnen steg i höjd. Katten kommer inte att ha några vidare odds inför vintern. Hemfärden blev plötsligt en dyster tur. Jag blir SÅ FÖRBANNAD på dessa människor som inte tar ansvar för djur man skaffar. Man skaffar djur och skyller sedan på allergi och liknande. Jag önska dem all olycka i värden. En katt lever 15 - 20 år om den får vara frisk vilket man ska vara medveten om när man skaffar den. Min dotter har fyra sköldpaddor. En djurart som man över huvudtaget inte borde få sälja. En hittades i skogen. Två levde i så små akvarier att dom knappt kunde röra sig. Den fjärde har haft samma ägare tidigare och hon vet därför att den är en bit över trettio år. Idag har dom ändå 500 liter att simma omkring i. Tar man ett djur ska man vara inställd på att man har ansvar för det för lång tid framöver.

 

 

 

 

 

 

Postat 2013-10-27 21:37 | Läst 2498 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Flera bokköp idag.

Gårdagen ägnades åt kontroll av några av mina holkar. Eftersom jag hört ovanligt många sparvugglor i höst var jag nyfiken på om dom lagt upp några möss i holkarna. Det var dock bara en som användes som skafferi av ugglan. Flera gånger i höst har jag fått höra ugglans speciella höstläte, ganska olikt vårlätet. Vid holken som är placerad uppe på en berghäll höll även en tjädertupp och två hönor till. Ett väldigt glatt besked. Ett par tallar såg ut att vara populära betestallar.

Idag passade jag på att inhandla " Än lever skogen " vid bokhandeln i Sandviken där man hade 20 % på alla böcker. Har bara ögnat i den men den ser intressant ut. Boken avslutas med fina svartvita bilder som förstärker skogskänslan. Det är nästan inte några fågelbilder utan den består av rena skogsbilder och en mängd insektsbilder. Utan att ha läst något så känns det som den har en hel del att lära. Ska bli intressant.

Ytterligare två böcker köptes idag osedd. Dels den finska " vuoden luontokuva " som jag ändå sett en del av innehållet här på internet.  Sveriges naturs årsbok handlar också om skogen. "Mossa-massa-människa" Medarbetarna i boken, bl.a. Sebastian Kirppu gör väldigt mycket för den svenska skogen.

På sena eftermiddagen åkte jag iväg till min utfodring för att fylla på frön och laga talgbehållaren. Förmodligen är det mården som ständigt tömmer den på innehållet. Har lagt på ett tätare och kraftigare nät, får se om det håller. På vägen dit såg jag gråspetten flera gånger. Skulle tro två olika. Utanför gömslet är dagens bild tagen med 35 mm. på största bländaren 1.8. Medan jag fyllde på och lagade sakerna satt större hackspetten kanske två meter från mig. Det är märkligt vad orädda fåglarna kan vara ibland.

 

Postat 2013-10-25 22:23 | Läst 2347 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jag är inte ensam i min koja.

Postat 2013-10-22 16:24 | Läst 2375 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Naturskogen

Idag tar en av FS bloggare ( Håkan Eklund ) upp ämnet skogen och hur den ser ut och vårt förhållande till den. Ett intressant blogginlägg.   Hur skogsindustrin med stora kampanjer förmått det Svenska folket att tro att man bedriver miljövänligt skogsbruk. Sanningen är att dom ljuger som aldrig förr. Kalhyggen är det enda som gäller och all skog över 90 år ska avverkas ett rasande tempo. När kalhyggen är det enda som gäller HUR kan man då prata om hänsyn. Nutidsmänniskan köper bluffen och alltför få bryr sig.

Har man varit med sedan 60 - talet och sett hur skogen mejats ner kan man bara gråta. I den skog jag och min familj vistats i under många år är helt utraderad. Det finns ingenstans där man kan ta en promenad utan att ramla över stenskramel, djupa diken, ogenomträngliga täta ungskogar eller röjda ytor där det inte går att ta sig fram. Självklart ska vi nyttja skogen men kalhyggesmentaliteten måste bort. Lås in styrelsegubbarna som ser mer pengar som den enda lösningen och släng bort nyckeln. Nyligen kunde vi se i ett TV program hur STORA : s ägare fifflar och bluffar med miljarder. Dom som får betala är bl.a. alla arbetare vid Norrsundet som lades ner trotts att det gick med vinst. Men dom stora förlorarna är dom som Håkan räknar upp. Tofsmesen och skogens alla hålbyggande invånare.

Vi som vill se en riktig skog får hålla tillgodo med de små reservat som finns. Dagens bilder är hämtat från ett sådant. Fast fröautomaten var slut så samlades fåglarna runt oss ( min svärson och mig ) och jag hann bara hänga upp automaten så kom mesarna. Talltita, nötväcka, talgoxe, tofsmes och större hackspett. Gråspetten visade sig inte idag. Den stora begivenheten var istället två sparvugglor som bjöd på en alldeles spaciell höstkonsert. Dom har ett helt annorlunda läte på hösten som jag hörde för tredje gången denna höst.

 

Postat 2013-10-21 22:34 | Läst 2573 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 Nästa