Levande skog

Det var precis som vanligt...

vid min fågelmatning upp i skogen. Det har blivit dåligt med besöken den sista månaden. Har bara fyllt på talg och frön men inte stannat kvar några längre stunder. Idag blev det äntligen några timmar för fotografering. Jag hann bara ställa ifrån mig ryggsäcken så samlades småfåglarna omkring mig. Automaten var tom och jag sträckte ut handen med nötter för att prova om någon vågade komma och ta men jag gav upp ganska omgående. De tre gråspettarna var framme och jag hoppades få bilder med honan och hanen tillsammans. De satt på torrakan men för långt ifrån varandra. Det blev inga nya vinklar på gråspettebildera så jag ägnade min tid åt den lilla invånaren som bor nere under stenblocken. Med lite nötter lockade jag fram musen som till en början uppträdde lite nervöst. Varje gång kameran rasslade till försvann hon med blixtens hastighet ner till sina skyddade underjordiska gångar. Lite undrar man hur matförådet där nere ser ut. Vinter har varit mild och mössen har klarat sig bra. Ska bli intressant att se hur uggletillgången blir i vår. Tofsmesen och en svartmes upptäckte nötterna och kom ner för att stjäla lite av mössen. Hade hoppats att få en bild på mesen och musen på samma bild men det ville sig inte sig idag.

Postat 2014-01-28 23:49 | Läst 1516 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Orvokki.

Det är precis en månad sedan jag skrev något på bloggen. Många familjära problem har fått gå före skogsbesöken. Visst har jag varit ut för att fylla på fågelmat i skogen men det har oftast varit korta besök. Idag var skogen snöklädd och snön tyngde ner grenarna över stigen genom skogen. - 10 och solen visade sig långa stunder. Det märktes mycket väl att dagarna blivit längre och ljusare. Gråspettarna var framme och jag fick några bilder på hona och hane tillsammans. Tyvärr inte så bra som jag hoppats. Det var livlig trafik på småfåglarna fram och tillbaks till fröautomaten.

Varför har lagt ut en blombild denna kalla vinterdag. Jo Orvokki hette min svärmor. Orvokki betyder viol på Svenska. Hon var alltid noga med att tala om att hon hette Viola. Den här veckan fick hon en hjärtinfarkt, vilken i ordningen vet jag inte. 2008 fick hon hjärtstillestånd. Tack vare att hon då var på sjukhus överlevde hon den gången. Efter två veckor kom hon hem och samma dag dog hennes dotter ( min frus syster ) i Finland. De två sönerna dog för många år sedan. Båda unga. 25 och 43 år.

På eftermiddagen var min familj in till sjukhuset och hälsade på. Pratade och skojade ganska friskt även om det tog på hennes krafter. Några timmar senare var hon död. Jag, min fru och våra fyra barn satt en timme vid hennes sida på kvällen för ett sista farväl. Det kändes konstigt att vi inte längre kunde prata med varandra som vi gjort bara några timmar tidigare.  Efter ett långt liv med många sorger hade hon ändå styrkan att gå vidare. Nu får hon själv vila i evighet.

 

 

 

 

Postat 2014-01-18 01:22 | Läst 1892 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera