Levande skog

En efterlängtad bok.

För över 20 år sedan stod jag i en Finsk bokhandel och tummade på en bok. Metson Kuolema ( Tjäderns död ) av Jorma Luhta. Varför jag inte köpte den då kan jag inte minnas. Förmodligen hade jag redan plockat på mig så många böcker att ekonomin inte tillät fler. Det tog inte lång tid innan jag ångrade mig, men nu var det omöjligt att hitta den.

Förra veckan gjorde min fru och mina fyra barn en utlandsresa. Under tiden var jag hund, katt och fågelvakt. Som tack överraskade dom mig ett bokpaket innehållande Jorma Luhtas bok. Dom visste hur gärna jag ville ha den. Jag har nu alla hans böcker. Jag har tjatat om alla dessa Finska naturfotografer men dom håller en väldigt hög kvalitè. Det finns naturligtvis många Svenska fotografer som är lika duktig men de Finska är mer naturnära och faller mig mer i smaken.

Lägger in en länk på en film där Jorma Luhta berättar om sitt fotande. Tyvärr är den på Finska och inte textad. Det är kanske inte så många på FS som kan Finska men jag vet att det finns några. Tycker den är sevärd ändå.

https://vimeo.com/tag:jorma+luhta

 

 

Postat 2015-03-17 17:16 | Läst 2035 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Direktsändning från örnens bo.

Det är ganska fantastiskt att man med dagens teknink kan följa örnens häckning i direktsändning. Några ägg är inte lagda men honan ligger i bo under långa tider. Det som händer sker just nu när du ser det. Ser att klockan skiljer sig en timme.  Hoppas häckningen lyckas och man får se ungarna lämna boet.

http://pontu.eenet.ee/player/juras-erglis.html

Postat 2015-03-08 11:50 | Läst 4107 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Alla har vi varit små.

Det har varit en del inlägg från förr här på FS. Mycket intressanta bloggar tycker jag själv. Kan det vara så att en del av oss börjar bli till åren och gärna tittar tillbaks på tiden som varit. Det var ju ändå inte för så länge sedan. En del minns en glad barndom en del vill inte minnas alls. Levande skog kallar jag min blogg. Idag lämnar jag skogen för en nostalgitripp till 50 talet. Bilder som jag inte minns när dom togs. Mina bilder från skogen kan säkert ha ett värde i framtiden men visst är det mer spännande med människor.

Till skillnad från  många har jag väldigt lite bilder från uppväxttiden. Dom jag har är riktigt små och någon skärpa finns inte. Ändå är dom betydelsefull för mig själv. I datan blir det lite lättare att se. Fick min första kamera 1964, en Agfa från 1952 och det bar ut i skogen på en gång. Några människor finns fortfarande inte framför min kamera. Det är tur att mina flickor har skött den saken.

Det här är en av de få bilder som finns på min far Sven och bröderna Åke och Bengt. Baskern var nog solskydd, tror det var vanligt på den tiden. Kanske 1952 ?

Hela familjen samlad. Sven, Elna, Åke, jag i mitten och Bengt. Det var nog vid den här tiden mina föräldrar skilde sig. Idag är alla döda. Utom minstingen då. Det ser ut att ha varit cirkus på Vretas och vi är nog på väg hem. Här går jag förbi nästan varje dag. Vår lägenhet ligger några hundra meter bort. Järnvägen till höger ( Salabanan ) är borta och är idag cykelväg.

Jag upplevde aldrig den där förlusten av en far. Han bara försvann ur mitt medvetande. Minns några gånger att han satt vid köksbordet och samtalade med mamma men om vad hade jag inget minne av. Han gifte om sig och fick två flickor som bor i Gävle. Har försök få kontakt med dom men dom vill förmodligen inte. Vi är ju helt främmande för varandra men jag tycker det är lite synd.

Mamma hade det nog kärvt, framför allt ekonomiskt, Hade inte morfar funnits till hands så hade det blivit mycket svårt. Min far var inte pigg på att jobba och jag kommer ihåg när det kom underhållsbidrag  på 2 - 8 kr. Det var inte värt att gå till posten att hämta ut, inte ens på den tiden. Dock har jag aldrig hört mamma prata illa om min far. Idag kan jag tycka att det hade varit bra att höra något om det hela. Har bara sett honom i förbifarten vid något tillfälle i vuxen ålder.

Det tuffaste skjortan man kunde hitta, brylkräm i håret och en pommac vid fikat på Af Chapman,  Elvis var den stora idolen, kunde det bli bättre. Hade min mamma det dåligt så hade min moster i Stockholm det bättre. Jag var 14 år och fick ärva hennes kamera, en Agfa från 52. Mitt första besök i Stockholm resulterade  i 36 svartvita bilder på kända Stockholmsmiljöer. Bilderna sitter fortfarande kvar i mitt album. Några år senare byttes Agfan ut mot en Praktica nova och ett soligor 135 mm. Nu var man definitivt på väg mot naturfotobanan, men det har varit många urspårningar på vägen.

 

 

Postat 2015-03-06 15:45 | Läst 1788 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Kittan.

Det är långt mellan skogsbesöken just nu. Kändes som om man behövde göra en tur ut i naturen. Kunde inte bestämma mig var, det brukar bli Gysinge, matstället i skogen eller Kittan. Min svärson fick bestämma och vi enades till slut om Kittan.

Lavskrikorna ( två st. ) satt i träden när vi kom fram. Fort fram med korven som omgående hämtades av lavskrikorna. Kul att dom var här, det såg bra ut för resten av dagen, trodde vi. Fåglarna försvann och kom inte igen föränn efter två timmar. Ny korv hämtades och så var dom försvunnen igen. Det var ett par timmars väntan mellan gångerna. Väntan blev lång och vi vände hemmåt utan att få några bilder som man var riktigt nöjd med.

Under en fikapaus seglade en örn över hygget. En livsfarlig miljö för en örn eftersom det finns mängder med vindsnurror i området. På internet har det lagts ut en hel del filmer där örnar slås i bitar av vindsnurrornas vingar. För oss människor gör nog snurrorna nytta men för fågellivet är dom en dödsfälla.

För några bloggar sedan berättade jag om mitt besök i  Jokkmokk. Fotade lappmesen för första gången vid en matning som skoleleverna har iordningställt. Min äldsta dotters kille ( Björn ) bor i en stuga 1 mil utanför Jokkmokk. Han har inte börjat med någon matning eftersom han inte varit säker på hur länge han blir hemma under vintermånaderna. Han reser ofta borta under långa tider. Innan jag åkte till matstället slängde jag ut lite solrosfrön på snön utanför stugan. Genast kom talltitor talgoxar och domherrar fram. När jag var framme i Jokkmokk ringde min fru och talade om att det satt tre lappmesar utanför fönstret.  Björn som inte varit fågelintresserad tände till och fortsatt med matning i mindre omfattning. När vi kom hem från Kittan ringde han och meddelade att nu är även lavskrikorna här. Det ska bli roligt att få besöka honom i början av juni och förhoppningsvis få se norna och om man har riktigt god tur häckande lappmes. Det finns många lämpliga holkar kring huset.

Postat 2015-03-04 11:29 | Läst 2209 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera