Levande skog

Gråspett där jag ville ha den.

Brukar besöka matningen i skogen flera gånger i veckan men i år har det inte blivit av. Det var en vecka sedan sist. Lite nyfiken var jag på om den nya talgautomaten är mårdsäker. Lite nytt nät tycks fungera bra. Är lite märkligt att jag aldrig får se den. Varje gång jag kommer hit hittar jag nya mårdskitar som den lämnar på stenar och liggande träd.

Tidigt hör jag gråspetten ner mot myrmarken. Snart är den i träden intill talghållaren där större hackspetten redan sitter. Efter att tagit bilder på småfåglarna i rotvältan byter jag till 300 mm. och backar tio meter bort. Jag hinner nästan inte få ordning på kamera och stativ när gråspetten sitter i rotvältan, precis där jag önskat få den. Jag fick ett tillfälle till innan hon gav sig av. Bilder på större hackspetten har jag redan fått men jag hade alltid hoppats på gråspetten. Mörkret och kylan gör sig påmind och det blev dags att vända hemmåt.

Postat 2015-11-30 20:54 | Läst 1318 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Grå flugsnapparen.

En dag såg min fru två fåglar som slagit sig ner på husets gavel. När jag kom dit hade fåglarna gett sig av. Dom kanske har bo där funderar hon. Men det enda som finns är en liten tuss manlav.

Samma dag som dom svartvita flugsnapparnas ungar lämnade holkarna upptäckte vi att den grå flugsnapparen hade byggt sitt bo på platsen och lagt sitt första ägg. Bara på ett par dagar hade dom byggt färdigt sitt bo som bestod av manlav. Det visade sig att det skulle bli tre ägg innan dom var färdig. Hon låg på typiskt flugsnapparmanèr kvar fast man kom helt nära.

Medan en fågel ruvade jagade den andra insekter i omgivningen.

Något som inte kom med i beräkningen var närvaron av lavskrikorna. Dom var säkert ett hot mot flugsnapparna. Så fort lavskrikorna syntes till anföll flugsnapparna, och det visade sig att det måste funnits ett par till i närheten. Flera gånger visade sig fyra stycken. Var det paret bodde kom vi inte på. Flugsnapparna mötte lavskrikorna i skogskanten och följde efter till dom var på ett säkert avstånd. Flugsnapparna tuschade i lavskrikorna i luften och fräste ordentligt varje gång. Det hela gick väldigt snabbt. 4000/sek ändå räckte det inte för att frysa flugsnapparens snabba rörelse.

Vi kunde inte följa paret till slut eftersom vi skulle åka hem till Valbo innan äggen kläcktes. Min dotter som kom dit upp medan ungarna matades och kunde till sist konstatera att det blev två ungar som lämnade boet. En unge låg död kvar.

 

 

Postat 2015-11-29 01:46 | Läst 1553 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Svartvit flugsnappare.

Den 1:a juli är vi på väg till  Dragnäs utanför Jokkmokk. Eftersom vi tagit det lungt och stannat på flera platser är vi framme mitt i natten. Efter några timmars sömn vaknar vi till ett intensivt regnande. Ett telefonsamtal hem och vi får rapport om 30 grader varmt. Vaknar till ännu en dag med ett regnade som vi inte upplevt på hela sommaren. Rusning till bilen för att ta oss in till Jokkmokk där vi inhandlar ett humoristiskt puzzel på " Papperslappen " ( Jokkmokks spelbutik ). Under puzzelläggandet ser jag att en av fågelholkarna utanför bebos av svartvita flugsnappare.

När regnet upphört kontrollerar jag holken utanför fönstret. Mycket riktigt häckar ett par i den. Dom varnar intensivt hela tiden och här har jag inget att hämta. När jag senare är på väg till bilen upptäcker jag ännu ett par i en holk bakom garaget. Paret flyger fram och tillbaks utan att bry sig om min närvaro. Hämtar kameran och stativet och gör ett försök. Det visar sig gå väldigt bra och jag tar massor med bilder när dom är på väg till holken.

Efter ett tag märker jag att framför allt honan ryttlar framför holken innan hon sätter sig öppningen. Jag ställer mig på andra sidan holken, ställer skärpan på manuellt och hoppas hon ska stanna upp framför holken några gånger. När hon närmar sig är jag beredd, håller avtryckaren nere och hoppas att någon blir skarp. Det blir som jag hoppats på.

Det blev massor av bilder under följande dagar. Det är ljusa nätter i Jokkmokk den här tiden. En morgon vaknade jag före kl. 06.00 och kunde inte somna om. Tog därför kameran med ut för att kolla hur långt fåglarna hade hunnit. Efter 10 minuter  lämna ungarna holken en efter en. Jag letar gluggar i björken och kameran går varm. Jag tappar dom ur synfältet och får leta i träden, dom rör sig hela tiden i grenverket. Efter en halvtimme har alla ungar spridit sig i terrängen. På håll kan jag se att även ungarna i holken närmast huset är på väg ut. Det piper och tiggarläten låter över allt i träden och på marken. Hittar en i blåbärsriset och skvattramriset framför stugan.

 

 

Postat 2015-11-26 22:15 | Läst 1457 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Är det konstigt att man längtar bort nån gång...

sjöng Lena Andersson i början av 70 talet. Jag gjorde lumpen och minns att jag gillade den låten. Längtar bort gör jag ibland. Ännu mer nu när jag varit i Jokkmokk några gånger. Sommarbesöket var som att vrida tiden tillbaks 40 år. Här hemma upplever jag att fågelbeståndet minskar drastiskt. Jag hittade visserligen gråspett även i år som jag gjort de sista åren, men fågelkvittret och sången på våren är borta. Gärdsmyg, rödhake och några trastar hörs i skogsreservaten men det är väldigt tomt. Har många holkar som jag kontrolerar men dom har oftast varit tomma. Någon talgoxe ibland.

Runt de få reservat jag besöker hugger man som bäst bort det sista av skogen. Ska man sammanfatta resultatet så kan man säga att man hugger RENT. Inget lämnas som kan gynna naturen. Har svårt att förstå vad man ska ta timmret om tio år. Enda uppgiften framöver kan bara inskränka sig till röjning. Avkomman från fåglarna som häckar i reservaten har ingenstans att ta vägen. Skogen räcker inte till. Hyggena räcker säkert som matplats men dom har ingenstans att bo. Duvhöken, tretåiga hackspetten och järpen häckar inte på hyggen och dom plantager som växer upp.

I Jokkmokk häckade många fåglar trotts att jag var där i Juli. Inga ovanliga fåglar utan blåmesar, rödhake, flugsnappare och bofinkar. Förmodligen en andra kull, till och med en tredje för en del. Massor av fåglar och blommor runt stugan så egentligen behövde vi inte åka iväg för att leta något även om vi självklart ville se några kända platser. Så visst längtar man bort nån gång.

Dagens bilder är som vanligt från matningen i skogen. Inga gråspettar denna dag men en sparvuggla som satte skräck i småfåglarna. Den första pudersnön hade kommit.

Nötskrika.

Svartmes.

 

 

 

Postat 2015-11-22 22:55 | Läst 1459 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

För fem månader sedan...

skrev jag vad som skulle bli mitt sista blogginlägg. Någon ville annorlunda. När jag dagen efter tittade om mina bilder tagits bort ser jag att mitt abonnemang förlängts ett år. Misstankarna riktades mot mina döttrar. Ändå svårt att vakna till liv igen när lusten inte vill infinna sig. 

Det har varit en tid av med och motgångar. När ens barn får sjukdommar som man inte vet var dom bär hän så sover man dåligt om nätterna. Nu har det släppt när det konstaterat att sonen inte hade cancer. När det gäller min dotter gäller vänta och se, oron finns i bakhuvudet hela tiden.

Det bästa jag gjort under den här tiden är resan till Jokkmokk. En månad med bara fåglar, blommor, gammal skog och vackra landskap. Det gav väldigt mycket och suget blev så starkt att jag var tvungen att återvända en vecka i september också.

Innan vi åkte upp köpte mina barn en kamera till min hustru Rita. Efter 43 år och aldrig hållt i en kamera var hon nästan svår att stoppa där hon kröp omkring i dikesrenen och fotade blommor. Varje dag blev det nya bilder på lavskrikorna och solnedgången framför stugan.

Matningen i skogen har börjat så smått. Har mest varit dit för att fylla på frön och talg. I söndags var första dagen jag var där under hela den ljusa tiden.  Ändå mörkt så 85:an används mycket. Nötvecka, talgoxe, talltita, tofsmes och svartmes kom som vanligt. Två större hackspettar och två gråspettar. En av hackspettarna och gråspetthonan visade ingen rädsla för min närvaro. Dom var som närmast 3 - 4 meter ifrån. Det är verkligen en speciell känsla att sitt helt öppet utan att dom flyr fältet. Jag har nog skrivit det förr men jag försöker alltid ha något i fickan som jag kan kasta till fåglarna så att dom ser varifrån maten kommer. Nötskrikorna tycks i alla fall ha det här klart för sig. Bilderna idag är tagna med 85 mm. och 300 mm. Var nere på en 80/sek trotts högt iso så de flesta bilder fick kasseras.

 

 

 

 

 

Postat 2015-11-17 11:17 | Läst 1360 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera