Levande skog

En sista bild...

innan färden går mot Jokkmokk. Minns mycket väl tillfället när jag tog bilden, dock inte exakt vilket år. 1989 förmodligen. Har någon bild med solen bakom tuppen också men den har inte kommit fram ur gömmorna ännu. När man vistades på samma orrspel under så lång tid var det svårt att få variation i bilderna. Det man väntade på och som kunde varrieras var ljuset. Soldis var det mest uppskattade. Den här är tagen strax innan solen visade sig över horisonten. Jag har fått klorna bort många repor och prickar på DIA:at så den bör inte förstoras.

Nu blir det Jokkmokk till den 6:e Juni. Jag har förhoppningar att se en del men tar dagen som den kommer. Har fått lite rapporter om ugglor där uppe. Med lite tur kanske jag får se nornan, en liten önskan jag haft länge.

Postat 2016-05-17 15:14 | Läst 1275 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Det skulle bli bilder på sångsvan men...

Året är 1990.  Jag bar med mig kanoten en kilometer genom skogen för att ta bilder på en nykomling i min hemmanatur. Knölsvanen hade blivit utbytt mot sångsvanen. Hemma hade jag förberett kamoufleringen. En konstruktion där kamouflagenät skulle ligga,  plus en massa ris och kvistar som skulle dölja mig. Sakta skulle jag glida mot svanarna. Kommer man utifrån sjön brukar fåglarna inte misstänka någon fara. Nu blev det inte som jag tänkt mig. Den ruvande fågeln lämnade sitt bo trotts att jag befann mig 150 - 200 meter därifrån. Jag insåg att det bara var att vända tillbaks till stranden.

Jag packade ihop och gick upp mot min orrkoja för att övernatta där. Framme ser jag att en död orre som ligger 10 meter från kojan. Hade duvhöken slagit orren när jag var på väg över myren eller var den slagen på morgonen före blev jag lite osäker på. Halva bröstmuskeln var uppäten men det återstod mycket.

Jag vaknade på morgonen av orrarnas spel. Dom landade, spelade en kort stund innan dom lyfte igen. Kom igen men lyfte innan dom tog mark. Något störde orrarna. Det upprepades flera gånger och jag misstänkte att duvhöken fanns i närheten utan att jag såg den. Plötsligt flög orrarna i panik och det blev tyst på myren. Duvhöken satt nu på den redan slagna orren.

Den här dagen hade jag ett helt nytt objektiv, 300/4 och för första gången en vinkelsökare. Nu skulle jag få tillfälle att prova utrustningen. Kameran var en Nikon FE.

Nu fick inget gå fel. Försiktigt ställde jag in skärpan och kollade alla inställningar. Kanske skulle det bli en bild innan höken gav sig av. Pang! en bild. Drar försiktigt fram en ruta till. Jag hade ingen motor på den här kameran så varje gång fick man dra fram filmen manuellt.  Jag tar bild efter bild och det var dags att byta filmrulle. Orren börjar nu ta slut och höken försöker lyfta den och förflytta sig mot skogen. Jag upplever det som att höken var lite tung av all maten och hade svårigheter att lyfta. Men med några mellanlandningar var den så bort vid skogsbrynet. Trotts att jag upplevt så många orrspel så är det här enda gången jag fått bilder på en hök som slagit en orre. Det blev en lätt promenad hem över myren den morgonen.

 

 

Postat 2016-05-09 22:06 | Läst 1524 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Den sista bilden blev den mest sålda.

Idag fortsätter jag med mina gamla DIA bilder. Kvalitèn är inget att hurra över så dom ska nog inte ses förstorade. Jag har bara på enklaste vis fotat av bilderna.

Min mening har aldrig varit att sälja bilder men visst ska jag erkänna att det var väldigt roligt när man fick med bilder i främst jakt och fisketidningar. Det har genom åren blivit både omslag och uppslag med flera bilder. Att bilderna antogs tror jag till stor del beror på att jag ofta hade bilder som kompleterade varandra. På orrspelet hade jag från vår, sommar, höst och vinter. Det underlättade för redaktörerna att gör något av bilderna. Det här var på 70 talet och inte så många låg på orrspel under alla årstiderna.

Jag jobbade på godsbangården i Gävle. Det fanns många fåglar som trotts buller kände sig trygg i den farliga miljön. Gråsparvar och pilfinkar hittade boplatser i alla signaler och rörkonstruktioner längs spåret. Sädesärlan bodde under dom elektriska växelhusen. Dom låg kvar trotts att 500 meter godståg dundrade förbi. Fiskmåsar häckade på uppställda lok och vagnar.  I början av 2000 talet började det dyka upp strandskator på bangården.

Sina ägg lade dom vid en kryssväxel. Det ena spåret gick ner till magasinen där vagnarna lossades. Så varje morgon och kväll, ja i stort hela dagarna växlades vagnar förbi deras bo. Varje gång lämnade dom redet men stod bara några meter ifrån och väntade på att få återvända till ruvningen. När äggen kläckts och ungarna sprang runt på spåren blev det mer liv. Föräldrarna gjorde skenanfall mot personalen och loket. Ungarna tryckte, många gånger mot rälen. När dom vuxna strandskatorna spelade skadad som dom gör för att avleda uppmärksamheten från ungarna trodde måsarna att det vankades mat. När dom insåg att det var en bluff gav sig måsarna av.

Jag bestämde en dag att försöka få bilder på den ruvande fågeln. Kameran lade jag på en bräda mellan spåren. Nikon 801 och 180mm/2,8. Den fjärrutlösare jag hade var den med 10 meter slang och gummiblåsa. Bilen parkerades intill spåret, så var det bara att vänta tills fågeln gick tillbaks för att ruva. Fåglarna var ju så van med lok, bilar och människor så det tog bara någon minut innan hon var tillbaka.

Fåglarna kom tillbaks flera år. Minst fyra men kan även vara fem. På den här platsen häckade dom två gånger. Annars intill på något annat spår. Det gick bara alla år och ungarna blev vuxen. Bara ett år drabbades dom av olycka. När ett växellag skulle dra igång vagnsraden tryckte ungarna uppe på spåret utan att ha blivit upptäckt så där tog deras sommar slut. Tråkigt tyckte alla och killarna fick äta upp sitt tilltag lång tid efter.

Den här bilden på den ruvande fågeln är den sista bild jag sålt från den analoga tiden. Det är den bild jag fått mest pengar för. 5 uppslag och flera mindra publiceringar. En redaktör ringde upp, vilket inte hänt många gånger. Vad tänker ni betala undrade jag. Ta vad du vill blev svaret. Efter att det digitala tog vid har det inte blivit fler försäljningar.

 

 

 

Postat 2016-05-08 21:42 | Läst 1394 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera