Levande skog

Favoritstället.

Jag har varit upp till Jokkmokk några gånger men allt är ändå nytt för mig. Det tar tid att hitta dom fina platserna. Vägen från Pärlälvsbron mot Vojat har blivit ett favoritställe som jag alltid besöker när jag kommer dit upp. Gammal skog med stående och liggande torrakor, stubbar i varierande höjd. Många små tjänar och mindre bäckar. Här kan jag gå timmar och bara leta motiv. I skogen har även ljuset stor betydelse och motiven kan se olika ut beroende på vädret. Tyvärr räcker inte tiden till eftersom man även vill göra besök i andra skogar. Muddus, Serri, Stora sjöfallet, Kvikkjokk  och många mindre reservat. Jag skulle gärna tillbringa hela sommaren där i norr. Några bilder från mitt senaste besök.

I den här torrakan häckade rödstjärten. Flera sådana här torrakor grävde jag ur och plattade till botten så det kan bli lämpliga för t.ex. ugglor att häcka i. 

Rödstjärthona. 

I småtjänarna ligger ofta sångsvanen. Förmodligen ungfåglar som ännu inte börjat häcka. 

Den här tjäderhönan flög inte iväg trotts att jag gick efter henne. Förmodligen ville hon locka bort mig från sina nykläckta kycklingar. 

En sådan här stubbe kan man sitta länge och beundra. Ett naturens konstverk när den är som finast. 

Postat 2016-06-25 23:33 | Läst 1473 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En andra Muddusvandring.

Innan hemfärden var det dags för en andra vandring i Muddus. Ett nytt försök till fågeltornet. All snö hade nu försvunnit. Eftersom vi skulle övernatta så gjorde vi ingen brådska att komma iväg. Det är ju ljust hela dygnet. 

Framme vid parkeringen är det skyltat.  1 km fram till parkgränsen, 4 km till första stugan som kallas för Manson, varför har jag inte lyckats ta reda på. 

Första kilometerna består av yngre skog men ger ändå intryck av orörd natur. 

Redan vid parkgränsen ligger en riktig gamling. Betydligt äldre än den sittande gamlingen. 

Framme vid Manson blev det korvgrillning och kaffekokning. Viktigt att ta en paus för att kunna njuta av vandringen. Alla stugor i Muddus har en standard av högsta klass. Gasolkök, vedspis, porslin, toapapper, ved. Ja allt finns. Det kostar 150 kr /natt och person. Inbetalningskort finns i varje stuga. Det är bara samvetet som bestämmer vad man gör. Mitt är rent. 

När vi kom till Manson satt en annan vandrare och fikade, han berättade att längre bort efter leden sitter en hökuggla med ungar. Genast blev vi lite ivriga att fortsätta.

Mellan Manson och fågeltornet förändrades utseendet på skogen. Här finns dom riktigt gamla grova tallarna. Flera på väg mot sitt 800:e år. 

Den stig vi vandrar på går längs en ås, på båda sidor breder myrlandskapet ut sig. 

Intressanta spår efter mänsklig aktivitet finns många efter leden. Här har någon tagit bark, förmodligen för att dryga ut maten. 

Plötsligt hör vi hökugglans varningar. Både honan och hanen visade sitt ogillande av vår närvaro. Vi letar efter ungarna längs stigen och uppe på åsen. När vi inte hittar dom så fortsätter vi mot stugan. 

Myrorna har inte legat på latsidan. Vi hittade flera mycket stora myrstackar. 

Matlagning i övernattningsstugan. Fågeltornet låg några hundra meter bort. Det blåste ganska ordentligt och när jag såg tornets konstruktion fegade jag ur. Det blev ingen klättring dit upp. 

På morgonen gick jag iväg en timme före dom andra i hopp om att hitta hökugglans ungar. Det tog inte lång stund innan dom vuxnas varningsläten hördes. Hela tiden kunde jag observera hur ugglorna tittade ut mot myren. Efter lite sökande hittar jag en unge i en björk. Eftersom jag inte hade stativet med tittade jag efter något träd att ta stöd emot. I det tänkta trädet upptäcker jag ytterligare två ungar. Jag tar flera bilder innan jag sätter mig 15 meter ifrån i hopp om att någon förälder ska komma för att mata. Deras varningsläten tystnar när jag sätter mig ner. Timmen går och plötsligt går larmet igen och jag kan ana vem som kommer. Efter ännu lite bilder så lämnar vi ugglorna och börjar vandringen hemåt. 

Som ni förstår så är det min dotter Maria som tagit några av bilderna. 

Postat 2016-06-22 16:09 | Läst 1571 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Fem mil från Dragnäs...

där stugan finns börjar Pärlälven. En bro går över älven och vägen fortsätter mot Vojat där vägen tar slut. På höger sida finns mest ungskog. På vänster sida riktig urskog. I alla fall i mina ögon. Den har blivit en favoritskog som jag bara måste besöka när jag kommer dit upp. Det blir en tur dit ut nästan varje kväll.

En kväll planerade jag åka ut för att ta en bild på en ö och med den vackra himlen bakom sedan solen gått ner. I mitt huvud skulle det vara så. Men så var det det här med väderstreck. Istället för ha solen på höger sida om vägen gick den ner på vänster sida. Det var bara att svälja förtreten och göra det bästa av situationen.

Här bakom hade jag tänkt mig den röda himlen men jag blev ganska nöjd så som det blev. 

Nedanför berget Jarre såg jag de här älgarna flera kvällar. Den här kvällen i vackert ljus från den lågt stående solen.

En liten bit från älgarna är det myrmark på båda sidor. Här träffade jag på ett trevligt par som var ute för att skåda jorduggla. Dom bodde strax intill. När dom fick reda på att jag var från Gävle visste dom direkt hos vem jag bodde. Han hade jobbat med Björn som rår om stugan. 

En sådan här tall känner man vördnad inför. I skogen bakom finns massor av tallar i den här kalibern. Gott om torrakor, stående och liggande. Återkommer om den skogen senare. 

När jag åkt tillbaks över bron och ska svänga ut på vägen hem tittar jag  till vänster men ser jag inget på grund av den lågt stående solen. Backar lite och måste ta några bilder på dom glödande trådarna. Tar ett par bilder när jag upptäcker att en hare har hoppat ut på vägen. 

Postat 2016-06-16 21:29 | Läst 1482 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hemfärden från Arvidsjaur...

blev ingen angenäm tur. Efter några mil stannade jag vid en sjö där en sångsvan låg nära vägen. När jag skulle fortsätta och ska lägga i växeln på bilen fungerar det inte. Lamellerna hade tagit slut. Ett fel som brukar smyga sig på men jag hade inte märkt något. Med lite våld fick jag in en växel. När jag fick upp farten kunde jag tvinga in en högre växel och ta mig hem till Dragnäs. Morgonen efter blev det boxering till Jokkmokk. Utan bil kommer man inte långt i dom här trakterna. Dyrt blev det men måste berömma verkstaden för ett snabbt jobb. 

Det var regn en dag under min vistelse här uppe, för övrigt sol även om temperaturen kund skifta en del. Den här dagen klarade jag mig från regn men där borta mot fjällen regnade det. 

Utan bil fick man hitta på något att göra. Av några trätrallar gjorde jag ett par knipholkar. I år kanske det inte blir någon häckning men jag hoppas till nästa år. 

Kan inte jag komma till djuren får dom komma till mig. Den här bilden tog jag från stugtrappan. 

Foderautomaten var sedan länge tom. Domherre, grönsiska och ekorre var några av dom få besökarna som fortfarande kunde hitta något ätbart. 

En korp kom alltid på besök någon gång under dagen. Säkert hade han ungar upp på berget på andra sidan vägen. 

Sent varje kväll kom småskraken förbi. 

Postat 2016-06-16 00:52 | Läst 1413 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Norna i repris.

Kan inte låta bli att lägga ut ytterligare några bilder på nornan. Lite fantasilöst avbildad men ändå. Hade gärna tagit någon bild med miljön bakom. Nu var det inte lämpligt med det starka solljuset men jag är riktigt nöjd med det jag fick. 

När min dotter och jag stannat för att äta en bit mat i Bureå kom ett SMS. Nornan är i knopp. Det var från Peter som jag haft en del kontakt med genom Facebook. Lördagen efter var det dags för möte vid Trollforsen som ligger några mil norr om Arvidsjaur. Först en promenad efter en tre kilometer lång forssträcka. 

Man blir helt tagen av allt det fina som finns efter älven. Torrakor med många hål för fåglarna att häcka i. En strandskog av imponerande ålder. När man ser ner i forsen får man klart för sig vilken enorm kraft det finns i vattnet. Så var det dags att återvända till bilen och åka till nornalokalen. 

Efter några mil längs skogsvägar var vi framme. Peter hade varit här och rekat och hittat tre nornor som växte tillsammans och ytterligare 10 - 15 spridda i skogen. När vi gick efter den här traktorvägen hade jag målet inställt på någon äldre skog längre bort. För nornan växer i gammal granskog. Trodde jag. Här hejdar Peter mig. Där växer dom, framför oss. Självklart ser jag dom inte utan Peter får visa. Där mitt i bilden längst ner, något till vänster står tre stycken. Undra på att dom är svåra att hitta. Efter fotograferande så går vi vidare till höger om första tallen. Där är två till, fem till, femton till. Fler och fler hittar vi. Innan vi är färdiga konstaterar vi att det är över 100 ex. Tyvärr var det stark sol men vi gjorde vad vi kunde för att skugga bakgrunden. Bombmurklan hade jag redan fotograferat och nu det här, hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle se en skog full med norna. 

Peter och jag diskuterade lite kort om Facebook och FS, på gott och ont. Vi var överens om att det tar upp mycket tid, men utan Facebook hade vi inte suttit här tillsammans. Så ett stort tack till Peter för vänligheten att ta sig tid att guida mig runt i sina hemmamarker. 

Postat 2016-06-14 21:31 | Läst 1606 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 Nästa