Levande skog

Julafton...

är över och juldagen tar vid. Det religiösa budskapet finns inte i mitt huvud men det är en fin helg att umgås. Har man varit snäll får man dessutom paket och det är inga dåliga paket.

Tidigare firades jul alltid hemma hos oss men de senaste jularna har mina döttrar skött julfirandet. Även om det inte är överflöd i mängder hos oss så är det ändå mycket som ska göras med tolv matgäster. Nu har vi försökt att underlätta matanskaffandet genom att var och en tar med sig något. Vi köper dessutom julklappar åt EN person. I år köpte jag till min äldsta dotter, nästa år blir det åt någon annan. Tror att alla var glada och nöjda vid uppbrottet. 

Medan jag och min fru var till Valbo och Skutskärs kyrka för att tända ett ljus ordnade Annika och Robin julmaten och såg till att de sista paketen fick rätt mottagarnamn påklistrat. Någon tomte kom inte utan barnbarnen fick dela ut paketen vilket jag tror dom var väldigt nöjd med. Dom är så stora nu att jag tror dom genomskådat den där tomten.

 Det föll på fru Ritas lott att köpa julklappar åt mig. Inte så svårt, efter 46 år vet hon ganska väl vad jag vill ha. Böcker, Böcker och Böcker. Bensincheckar som är avsedd att ta mig till Jokkmokk i vår. Om hon vill bli av med mig eller om hon vill mig väl får vi se. Skämt åsido så ska det bli väldigt skönt att åka upp till Pärlälven och gå i den skog som blev reservat nyligen. Jag har besökt den vid alla mina turer upp dit upp. Att gå runt hela Muddus är väldigt lockande. Jag har varnat alla familjemedlemmar om returresan, jag kommer när jag kommer. Björklöven kanske hinner gulna. 

Fick den 36:e upplagan av Vuoden Luontokuva. Jag köpte den första 1983 men tävlingen började redan 81 och 82 så dom har köpt jag i efterhand. Böckerna har varit en stor inspirationskälla för mig i mitt eget fotograferande. 

Korpresan hade alla mina barn samlat till, vilket inte var tillåtet egentligen, men tacksam är jag. Mika Honkalinna är en fotograf som tilltalar mig. Bilderna är svartvita och nu äntligen en Finsk bok med Svensk text. Har redan börjat läsa och det är svårt att lägga boken ifrån sig. 

Postat 2016-12-25 16:40 | Läst 1159 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Dan före dan vid matningen.

Ja det blev ett besök vid matningen även idag. Första gången det var sol, det har alltid varit grått och mulet vid mina sista besök. 

D7000 med 35:an monterade jag på stativet intill fröautomaten. Den större hackspetten kom ganska snart och satte sig där jag ville ha den. Hade gärna sett att gråspetten suttit där också men den kom långt senare på dagen. 

Gömd bakom en gran skötte jag D 7000  med fjärrutlösaren och det mer rörliga fågellivet med D 600 och 300 mm. Dom större hackspettarna är ganska rörliga och visar sig mest hela tiden tack var att det förmodligen är en för mycket. 

Gråspetten dök upp väldigt sent på dagen och ljuset var knappt. Han ändå få några bilder som går att använda.

Postat 2016-12-23 21:56 | Läst 1329 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

En hockeylegend.

Ända sedan tidig skolålder har min yngste sons favoritlag varit Detroit Red Wings. Så länge han bodde hemma var rummet tapetserat med det röda vingförsedda hjulet och bilder på lagets stora stjärna Sergei Fedorov. 

För ca 10 - 12 år sedan, minns inte så noga, var NHL  i Sverige och spelade några uppvisningsmatcher. Färjestad var den närmsta arenan som dom spelade så det var bara att ställa in sig på en tur dit med mina söner. Själv är jag inte speciellt intresserad av hockey så jag lämnade av dom och åkte in till Karlstad för att gå i lite affärer och fika. 

När jag kom tillbaks hade de flesta åskådare lämnat parkeringen, bara ett fåtal bilar fanns kvar. Gick ur bilen och tittade om jag kunde se mina söner, men nej då. Kikade genom glaset i arenan om dom syntes till. Plötsligt släktes belysningen ner på parkeringen och innanför var det bara en dämpad belysning. Självklart började man fundera, vad har hänt ? Är dom inlåsta någonstans ? Har dom lämnat platsen ? Det var bara att sitta i bilen och vänta. Efter en lång stund kommer dom " flygande " skulle man nog vilja säga. Att det hade gått bra kunde jag se på minerna och humöret som såg ut att vara på topp. Mycket var det att berätta på hemväg. 

Jo då, Sergei hade varit mycket trevlig. Skrev autografer på hockeykort som dom hade med sig. Alla spelare var ombytta och gick ut till den väntande bussen som skulle ta dom till södra Sverige någonstans. Sergei hade inte bråttomt  utan pratade en lång stund efter att alla hade lämnat omklädningsrummet. Så där satt dom, bara Sergei och mina två söner. Självklart växte idolskapet ännu mer efter det här mötet. 

Bilden som inte jag tagit har tyvärr blivit väldigt dålig efter att ha legat framme men originalet finns kvar. Såg förresten att Sergei fyllde 47 år den 13 dec. 

Postat 2016-12-21 21:34 | Läst 1279 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera