Levande skog

Sista bilderna..

från sparvugglans häckning. Det blev inte riktigt som jag hoppats på men ändå har jag fått många nya beteendebilder som jag inte hade tidigare. Med dom gamla bilderna kan jag nu göra ett fotoalbum där sparvugglan får huvudrollen. Från parning till att ungarna lämnar sitt bo. 

Man kan luras att tro att ugglan ropar eller skriker på tre av bilderna. Men nej den är helt tyst, det är spybollar hon försöker trycka upp men jag kunde inte se att hon fick upp några. Ser inte särskilt bekvämt ut. Spybollen är ganska stor i förhållande till ugglan. Nu återstår rengöring av holken och kanske snickrar jag några nya. 

Postat 2017-06-24 10:42 | Läst 1125 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Klart att man vill vara snygg.

När ungarna blivit större och tar allt mer plats i holken håller honan oftast vakt utanför. Jagar hon inte så kan  hon sitta långa stunder och putsa fjäderdräkten. Har man legat i en sådan holk kan det vara bra att hålla efter fjädrarna. Den här gången hade jag monterat en kamera med fjärrutlösare på stativet, riktad mot holkens ingång. Den andra kameran liggande bredvid mig. Får se honan uppe i toppen av en avbruten björkstubbe. Hon putsar och ruskar intensivt på sig en lång stund. Tyvärr hade jag inget mer stativ så bilderna fick tas på fri hand. Långa tider men jag fick chansa. Kvalitèn blev inte det bästa men tycker dom blev rätt bra och roliga ändå. På den sista bilden är det en spyboll på väg ut. 

Postat 2017-06-23 13:50 | Läst 1137 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ett snöpligt slut.

Jag har under årens lopp följt 9 eller 10 sparvugglehäckningar. Första gången gången blev det bara en bild där honan tittar ut i sitt bo. Minns inte att jag tog fler bilder. Det här var i början av 90 talet. 

Något år senare kom en kompis hem och berättade att han hörde en sparvuggla vissla på samma ställe flera kvällar i rad. Jag åkte dit och hittade ugglan ganska omgående. Redan vid första besöket hittade jag både hanen och honan. Dom satt intill varandra och plötsligt gav dom ifrån sig en massa ljudyttringar och jag misstänkte vad som var på gång. Riktade kameran mot paret och strax efter hade jag bilder när dom parade sig. Inga toppenbilder men användbara. Det här var startskottet på en ganska intensiv bevakning av denna och senare häckningar. 

Denna och ytterligare en häckning har varit speciell för att ugglorna har varit så orädda. Minns ett tillfälle när honan satt utanför på 4 - 5 meters höjd. Jag reste en stege några meter ifrån och fotograferade när hon putsade sig. Jag tog bort stegen och efter 10 - 15 minuter satt hon fortfarande kvar. Flera gånger kom hanen med mat för att överlämna till honan trotts min närvaro. Allt på några meters avstånd. Använde för det mesta 180/2,8. Det här har väl gjort att man är lite bortskämd och tror att alla fotograferingar ska gå lika lätt. 

Under årens lopp har jag fört noggranna anteckningar från besöken. När hittades boet, när blev äggen kläckta, när hoppade ungarna ut. Anteckningar jag senare haft nytta av. 

Den 20 April lyfte jag på taket till en av mina holkar, som jag skrev om i en tidigare blogg. Genast hörde jag ugglans snabba knäppningar. Det var min andra häckning i holk. Givetvis såg jag fram mot nya bilder, framför allt på när ugglorna lämnar över bytet till varandra. Bilder på ungarna har jag en del men man vill alltid ta lite fler och bättre.

Efter en vecka satt jag där flera dagar och många timmar varje gång. Under tiden honan ruvar kommer hanen med mat som han flyger direkt in i holken med. När äggen är kläckt får han inte komma in längre utan han ropar diskret sin närvaro och honan kommer ut för att hämta maten. Väntan blev lång och jag måste erkänna att jag tröttnade lite. När jag dessutom missade bilder när han satt i granen framför holken blev det inte roligare.  

En bit in i Maj när jag misstänkte att äggkläckningen närmade sig lyfte jag på taket och tog två bilder på den ruvande honan. Det jag ville visa var hur honan ligger i en bädd av mushår från dom möss som hon förtärt under ruvningstiden. Varför kan man undra. I år när våren varit så kall kan man tänka att det vore bra för värmen men det är ett beteende som sker oavsett väder. 

Så efter en månads ruvning kläcks äggen och hon börjar genast städa. 

Efter 4 - 5 dagar är det en ansenlig hög av hår, fjädrar och äggskal under holken.

När honan flyger ut för att hämta mat av hanen som tar några minuter passar jag på att ta en bild på den städade holken. Bara några fjädrar kvar. 

Det gick dåligt med fotograferandet, då matöverlämnandet alltid gjordes högt uppe i träden. Det var bara när honan kom tillbaks till holken jag kunde får lite bilder. Nu var det bara vänta till ungarna hoppar. Från att honan slänger ut äggskalen brukar jag räkna att det tar 28 - 30 dagar innan ungarna hoppar ut. Den 11:e Juni hade det gått 30 dagar. Nu råkade det bara vara så att alla vägar till holken var avstängda på grund av bilrally. Några omvägar utan onödigt långt att gå fanns inte heller. Av den anledningen passade min dotter och jag på att fota guckuskon istället. På söndag kväll när jag tittar i holken var den tom. Jag visslade i järppipan och fick svar från en, möjligtvis två ungar i träden bakom holken. Det är väldigt svårt att höra i vilken riktning ljudet kommer ifrån.Trotts ett noggrant letande kunde jag inte få syn på ungarna. Nu gråter jag inga krokodiltårar för det här utan är väldigt nöjd med att konstatera att ugglan gillade min holk.

Postat 2017-06-23 01:34 | Läst 1264 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Ugglor.

Förutom sparvugglan som jag följde under hela häckningstiden så har jag även sett slag och kattuggla. Har dock inte lagt ner så mycket tid på dom. Ägnar man mycket tid med en fågel så får man fota dom andra vid något annat tillfälle. Har ändå blivit några bilder som jag inte haft tidigare. 

Tre slaguggleungar. Såg av en tillfällighet dom tre ungarna i holken. Holken är inte uppsatt av mig och jag vet inte vem som rår om den. Jag har känt till den men aldrig varit fram till den för att undersöka någon häckning. Det är inom samma revir där jag tagit bilder tidigare. Sedan jag första gången hittade slagugglorna här i början av 80 talet har dom använt sig av fem olika häckningsplatser. Tre naturliga ihåligheter i asp och två holkar. På eftermiddagen var ungarna spridda i omgivningen. 

En unge sitter i en kraftledningsgata i den starka kvällsbelysningen. Tog en del bilder på dom vuxna också men tycker inte att dom är så roliga att se. 

Hittade två kattugglor var av den här var den mest överraskande.Har sett det här hålet sedan länge men aldrig sett någon invånare. Aspen står i en riktig gammal skog och jag hade nog väntat mig en slaguggla. Den avslöjade sig med sitt läte när jag satt och fikade i närheten. Trotts flera besök kunde jag inte konstatera någon häckning. Ganska typiskt att en ganska grov gren gått av en bit upp och blivit hängande precis framför bohålet. Så den här vinkeln var den enda som gick att fota ifrån. Det är högt upp så att få bort grenen var inte att tänka på. 

En annan kattuggla hade valt en holk inte så långt hemifrån. Inte den heller är min men jag har haft en i samma skogsdunge som den här och har även haft häckning i den. Trotts att det bevisligen varit häckning här hittade jag inte på dom utflugna ungarna. Var dit flera kvällar men dom lurade mig. Försökte få bilder på den vuxna fågeln men det tog flera kvällar innan det lyckades. 

Postat 2017-06-21 21:21 | Läst 1657 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Nu har ungarna lämnat boet.

När jag går ut med hunden/hundarna brukar jag lämna kameran hemma. Blir för klumpigt med 300 mm på. Aldrig ser jag väl så många fåglar som då. Sjungande rödhakar, trastar, bofinkar och hackspettar på några meters håll. Går jag samma runda med bara kameran som sällskap är det dödstyst, ser inget. 

Idag när jag gick med en av hundarna sitter en av större hackspettens ungar några meter på sidan av stigen. Fint placerad på en gren inramad av grönskan. Orädd satt den kvar medan jag ringde hem till frugan och bad henne möta mig med kameran. Självklart satt den inte kvar men hade bara flyttat över till ett annat träd. Kunde höra tre ungar i skogsdungen. Plötsligt kommer honan med mat och fortsätter sedan med sitt sökande efter bladlöss och insekter ute på de tunna grenarna. Brukar kunna få bilder på hackspetten då dom hämtar kottar i träden vintertid men så här var det första gången.

Ungarna är ganska stora men fortsätter att tigga mat av föräldrarna ett tag till. 

Postat 2017-06-20 14:00 | Läst 1194 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 Nästa