Levande skog

Tranhäckning.

Gräver i arkivet och minns tillbaks på en tranhäckning 1980. Som vanligt har jag fotat av DIA bilden. Den enda hittills. Det blev förstås mycket bilder trotts att man hade dia på den tiden.

Fotograferingen skedde vid en igenvuxen sjö. På våren kunde det finnas några små vattenytor. Jag visste sedan flera år tillbaks att tranorna häckade här. Hade också sett var någonstans. Tidigt på våren innan tranorna anlände hade jag byggt en koja och placerat den på ett ställe som jag trodde var lämpligt. Golvet var två SJ pallar modell mindre. På den gjorde jag en koja som kan liknas vid en sparklåda, sån som man hade på sparkarna förr i tiden. Den kläddes med lite vass och granris. När jag fotograferade kunde jag sitta tillbakalutad mot ryggen och när det var sovdags var det bara att skjuta in benen i lådan.

Under våren när tranorna kom kunde jag från en höjd se över sjön. Det blev många besök för att se när ruvningen började. När ruvningen kommit igång så var det bara att vänta. En månad. Kunde se på håll att min koja stod bra till.

När det var dags följde min bror med mig för att avleda tranorna. På väg ut pratade vi högt så tranorna skulle se oss i tid. När vi befann oss halvvägs till kojan kunde jag se hur den ruvande tranan smög iväg på huk in i en vassbård. Vi flyttade fram kojan tio meter vilket såg ut att bli bra. Jag installerade mig och min bror täckte över riset. Hela proceduren tog kanske 10 - 15 minuter. Ser i sidogluggen att min bror hunnit till skogskanten när en av tranorna är på väg tillbaks. Kameran var monterad och nu skulle det bli spännande att se om fåglarna skulle märka något. Första tiden tittade jag bara på deras förehavanden, men jag måste testa om dom skulle reagera på kameraljudet. Dåtidens kamera lät lite mer än dagens. Som ett kanonskott i tystnaden kan man tycka. Men nej då, ingen reaktion. Tiden gick och filmförrådet minskade. Måste vara lite sparsam, det var ju när äggen kläcktes och ungarna torkat jag ville ha bilder.

Vill man uppleva tystnad så är tranornas sjö idealisk plats en tidig morgon. Fullständig tystnad, det slår lock för öronen och man kan höra sin egen puls. Till plötsligt vaktombytet sker. Paret går varandra till mötes och trumpetar så det ekar över skogen.

Jag kan höra frågorna nu. Störde jag tranorna ? Ja, lite grann. På väg dit och hem. Men inte mer än vad en trana tål. Man kan undra om äggen blir kalla när den ruvande fågeln lämnar boet. Nej dom skulle nog klara sig kortare stunder även om det regnade eller t.o.m. snöade. Under tiden jag låg här lämnade den ruvande fågeln redet flera gånger för att proviantera runt boet. Inte långt utan bara så dom hade boet under uppsikt. Stunderna kunde vara 15 - 20 minuter. Den enda gången dom blev riktigt upprörd var när en främmande trana kom för nära. En annan gång var när försvaret hade övning bakom skogen och eldade upp gamla bussar och flygplanskroppar så svart rök lade sig över sjön. Tranorna såg väldigt oroliga och fundersam ut.

Jag fick mina bilder på tranparet och ungarna. En mycket minnesvärd upplevelse som jag gärna tänker tillbaks på. Paret börjar skrocka och varnar sina ungar, jag förstår att min bror är på väg. Utrustningen är redan nerpackad i ryggsäcken och jag kan efter 2½ dygn resa på mig och snabbt lämna platsen.

Postat 2017-11-27 21:54 | Läst 1290 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Brokig blandning..

med bilder blir det idag. Det blir inte några turer till skogen längre. Någon matning har jag inte i år. Känner att jag inte får till något nytt. Fördelen är att jag kunnat gå igenom hela arkivet och sortera bort dåliga bilder. Plocka ut bilder som jag ska ta med i ett fotoalbum. På torsdag blir det en utflykt utöver det vanliga, min yngsta son bjuder mig, min fru, yngsta dotter och ett barnbarn på en resa till Madrid. Men det återkommer jag med senare. Så idag får det bli bilder som jag hittat vid min genomgång i arkivet.

I en blogg för länge sedan visade jag ett träd efter vägen mot Västerås. Det var ett träd som jag alltid tittat efter varje gång jag passerar där. Det här huset är ett annat objekt som alltid drar min uppmärksamhet till sig. Första gången i ett fantastiskt fin kvällsljus. Gjorde misstaget att inte stanna, men ni vet det där med livlig trafik så det blev inget. Det här är från fel håll och kanske inte det bästa ljuset men jag blev ändå lite nöjd.

Turkduva. En fågel som jag kom i kontakt med väldigt tidigt i mitt fotande. Ett par höll till efter vår gata 1964. Det var deras spelflykt som tilldrog sig mitt intresse. När det två år senare skrevs om ett par inne i Gävle beskrevs det som en smärre sensation.  Antar att den funnits i södra ( skåne ) Sverige betydligt tidigare. Den ökade i antal men har under några år varit osynlig. Nu ser jag den allt oftare igen och har några par i omgivningarna.

Grönbena. En bild som jag tog för nästan 10 år sedan. Grönbenans spelflykt,  ljungpiparens vemodiga vissling och storspoven tillhör myrens ljudkuliss under våren.

Spadmurkling. Varför den heter så kanske man förstår när man ser den lite tillplattade svampen. Såg den första gången i höstas. Ska dock inte vara ovanlig, ganska liten så den är lätt att missa och så ska man komma i rätt tid också.

Kärrknipprot. Där jag tagit mina bilder på guckuskon finns många fler orkideer. Bl.a. flugblomster, blodnycklar och kärrknipprot. Året när jag tog bilden fanns stora mängder men i år var det väldigt dåligt med dom. Ser väldigt exotiskt ut med sina vit - gula blommor. Platsen har börjat växa igen med björk och småtallar så det är kanske orsaken.

Gråspett. Har förmodligen visat den här bilden tidigare. Minns  när jag stod 10 - 12 meter bort och väntade på att just gråspetten skulle sätta sig på rotvältan, vilken den gjorde ganska omgående. Det kändes som dagen var räddad.

Postat 2017-11-26 14:42 | Läst 1080 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bildstöld hör man talas om men....

kan man stjäla ett motiv. Nej självklart inte. Känns ändå som jag klampar i någon annans kvarter när jag visar den här bilden. Vi är nog inte många som har bilder på trädet. Har haft bilden länge men har inte velat lagt ut den. Känns som det är Gunilla Falk som har patent på det här motivet. Hon har många fina stämningsbilder härifrån. Såg trädet första gången jag var till Jokkmokk. Första gången jag åkte till vägens slut. Det var på väg hem jag såg trädet mellan grantättingarna efter vägen. Man måste nästan komma från rätt håll för att upptäcka det. Har återvänt dit flera gånger varje gång jag besöker Jokkmokk. Fått bilder på grönbenor i toppen, älgar i bakgrunden vid det lutandet trädet på andra sidan. Så det har blivit massor av bilder på motivet.  Tyvärr har dom bilderna inte blivit bra.

Har råkat ut för liknande historier själv en gång i tiden. Turistbyrån i Gysinge ville se mina bilder för att eventuellt köpa och göra vykort av. Plockade ihop två magasin ( DIA ) och var ner och visade. Jo då intresse fanns. Damen skulle höra av sig. Tiden gick men jag hörde inget.

Flera månader senare stod jag vid vykortstället i brukshandeln. Där fanns flera av " mina " bilder. Tittade på baksidan och fann att personalen själv gått  ut och tagit exakt samma motiv som jag hade visat. Så lika att jag skulle inte kunna skilja dom från mina egna. Men mina låg kvar hemma så det kunde inte vara mina. Jag antar att det blev billigare än att köpa av mig. Förvånad blev jag naturligtvis men det mesta rann av mig på väg ut.

Postat 2017-11-18 21:55 | Läst 1217 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Saknar inspiration...

just nu. Fotograferingen och bloggande har legat nere en längre tid. Sista gången jag gjorde en längre utflykt var för en månad sedan då jag och svärsonen var till Hjälstaviken. I övrigt har jag varit ut några korta stunder i skogen men ingen fotografering. Jag har inte varit nöjd med mina bilder på slutet och det känns svårt att förnya sig. Det blir hackspettar, gråspettar och nötskrikor som jag har massor av i mitt arkiv.

Har äntligen kommit till skott med att plocka ut bilder till ett fotoalbum. Tror jag skrivit det förr men sparvugglan får huvudrollen i det första albumet. Ska skriva några korta texter till bilderna. Blir jag nöjd så kan det hända det blir fler. Ett familjealbum är naturligtvis ett måste så småningom. Fördelen med uppehållet är ju att man har haft tid att rensa bort mängder med bilder. Bilder som jag nästan glömt. Så här kommer några bilder från gömmorna.

Den här bilden var på väg ner i sopkorgen men hejdade mig i sista stund. Jag beskar den lite och gjorde en vinjettring så tyckte jag det blev en annan bild. Det var en trist grå himmel på originalet.

Skäggmes vid Hjälstaviken. Fint väder på morgonen som övergick i mulet mitt på dagen. Resten av dagen blev en liten besvikelse. Det hände inte mycket men det är alltid trevligt att tillsammans tillbringa en dag i naturen.

Tror inte jag lagt ut några tjäderbilder på bloggen tidigare. Den här är från mitt sista tjäderspelsbesök, ett spel som låg i Dalarna. Det är så länge sedan som 2011.  Om det fortfarande finns kvar känner jag inte till. Har ju haft flera spel här hemma men alla är avverkade.

Så nötskrikorna då, behöver jag fler ? Måste göra något av dom än att bara lägga på hög.

Nötväckor, ja dom har jag också massor av.

Postat 2017-11-11 14:48 | Läst 1074 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera