Levande skog

Slagugglan i mina trakter.

I slutet av 70 talet och början av 80 hittade jag mina första slagugglehäckningar. Det var ganska många, förmodligen för att det var en tid då det sattes upp många holkar. Det fanns dock en del naturliga boplatser. En av de mer originella fanns vid det här huset. Jag hade i flera kvällar sett två vuxna fåglar flyga omkring det röda huset. Dom satt på taket på både huset och det grå traktorgaraget. Efter ganska många kvällar hittade jag boet. Där hässjestörarna står lutad mot trädet fanns en lämplig ficka som passade ugglorna. Det fanns ytterligare en sådan här häckning en halvmil från denna. 

Ett annan omtyckt häckningsträd var det här. Trädet står precis bredvid vägen och var vida känt hos fågelskådare. Sista trettio åren har jag inte sett någon uggla här. Kan tro att har förändrats på insidan och inte passar längre. Några år häckade paret i en holk som jag satt upp en bit därifrån. Därefter i två olika aspar. Den ena en avbruten endast två meter hög. Sist jag såg dom häcka var i den holk jag visade bilder i en tidigare blogg, med tre ungar i öppningen. Den holken vet jag dock inte vem som satt upp. Reviret är det samma men ugglorna har förmodligen bytts ut några gånger. 

I stort är det slagugglan och sparvugglan som klarat sig bäst i mitt område. Att dom finns kvar är till stor del tack vare den hjälp dom får med holkar. Slagugglan är dessutom beroende av sorktillgången och vissa år kan det vara helt tomt i reviren. Men säkert är att den har minska jämfört med för 30, 40 år sedan. Sparvugglan kan hålla tillgodo med så många andra byten så den klarar sig bättre. 

Minns den här kvällen ganska väl. Slagugglan sitter i kanten av en inäga och spanar efter sork. Det var ungefär den här tiden som är nu, -10 grader, sådan där kyla som trängde igenom kläderna. Önskade ugglan lycka till i jakten så den skulle klara sig genom vintern. Strax intill det röda huset på första bilden.

Postat 2018-11-29 19:31 | Läst 1012 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Responsen förvånar mig.

Eftersom det inte blir något fotograferande så ägnar jag dagarna åt att gräva i dom gamla dialådorna. Normalt hade jag haft fågelmatning i skogen men har inget i år, inte heller förra året. Utan bil går det inte eftersom avstånden är långa. Jag har letat efter ugglebilder för att göra kopior till ett fotalbum om sparvugglan. Kompletterande bilder till dom nya digitala bilderna. Om det blir bara sparvugglan eller om det blir fler ugglor i samma album får visa sig i efterhand. 

Ni som följer mig på FB har sett en del redan men lägger ut några även här på FS. Dom här bilderna är 25 - 30 år gamla. Jag kopierar dom på enklast sättet. Ett belyst vitt papper bakom diabildshållaren. Fotar sedan av bilden med 85 mm macro. Jobbet är att klona bort allt damm. Dom dyrare skannrarna tar bort damm automatiskt fick jag reda på men nu äger jag ingen sådan.

Jag kan väl säga att dom duger till ändamålet. Om dom duger på FS kan bara du som betraktare avgöra. Det som förvånar mig väldigt är den respons jag fått på FB. Driver dom med mig ? Bilderna som egentligen skulle legat kvar i sina kartonger. Idag när allt handlar om skärpa, ljus och häftiga bilder, eller är det inte så.  Dessutom använde jag AGFA på den här tiden. Det fick man nästan inte nämna i en tid när Kodak och Fuji var det enda som gällde. Jag tyckte Fuji var alltför överdriven i färgerna. 

Så var det de här med vad är bra bilder. Den här är vad jag själv eftersträvar i första hand. Sedan kan jag leta andra vinklar och närbilder. En bild på samma uggla visade jag för några bloggar sedan. 

Självklart vill jag ha bilder på alla fåglar jag får se, men det mest intressanta är när man kan följa en fågel under lång tid. Då får man se oväntade beteenden o.s.v. Sparvugglan är en fågel jag ägnat mycket tid åt. Dom två första häckningarna tog jag inte många bilder. När jag fick reda på en häckningsplats 7 kilometer från Valbo och besökte den första gången fick jag se uggleparet ganska omgående. Trotts att jag var nära så hade dom fullt upp med sitt frieri. Dom gav ifrån sig några konstiga ljudyttringar och jag förstod vad som var på gång. Bilden blev en viktig bild i ugglornas vardag. Uggleparet var av det lättare slaget. Helt orädd för den tvåbenta inkräktaren. Jag kunde iaktta hur dom överlämnade maten, städade boet eller bara satt utanför och vilade. Jag jobbade den här tiden men all ledig tid ägnades åt ugglorna. 

Den här bilden har jag kanske visat tidigare. När honan ruvar kommer hanen med mat, flyger in till honan i boet och överlämnar bytet. När äggen är kläckta får hanen inte längre komma in. Varför ? Gissningen är väl att hanen kanske uppfattar ungarna som mat. Något att fundera på, något som vi människor inte klurat ut ännu. Så länge det finns ungar i boet stannar hanen utanför, visslar till honan som kommer ut och hämtar maten. Flyger sedan in och matar ungarna. 

Sparvugglan har också fienden. Vid en häckning blev en av ugglorna tagen av en förmodad sparvhök. I slutet av den här häckningen försvann honan under lång tid, flera timmar. Hanen kom med mat och ropade, ropade men fick inget svar från honan. Jag blev lite orolig om det hänt honan något. Efter säkert 10-15 minuter flög hanen in till ungarna med maten. Det här hände fem sex dagar innan ungarna hoppade ut. Det kändes skönt att hanen flög in till ungarna för då fanns ändå en chans att ungarna skulle klara sig om nu honan förolyckats. 

Jag gick omkring i området för att se om det fanns någon slagen uggla. Femton meter från boet hör jag hur det plaskar i en liten vattensamling. Jo då, precis när jag passerar kliver hon upp på några kvistar efter att hon badat. Jag kunde komma så nära att jag kunde rört vid henne. Gissar att hon inte kunde flyga i det här tillståndet. Hade hon svarat hanen så hade han förmodligen kommit till henne med maten och hon hade inte kunnat flyga till ungarna, därför svarade hon inte. ( Min tolkning ). 

När ungarna lämnat bo sprider dom sig i omgivningen. Vid ett par tillfällen har jag hittat ungar i terrängen två, tre veckor efter uthoppet men oftast är dom svår att hitta. Dom kan vara svår att se, hör jag dom men inte ser letar jag gärna i lite motljus då man kan se siluetten. 

Dålig skärpa här. Förmodligen har ugglan jagat in en småfågel i holken. För stor själv för att komma in. 

Här vaktar ugglan sitt matförråd i en pärluggleholk. Holken har fel mått för att passa sparvugglan i häckningstid. 

Tittar man in i en sådan skafferi holk kan man hitta mängder med möss och fåglar. I en holk hittade jag 43 näbbmöss. Bara näbbmöss. Ugglan kan börja sitt samlande i september. När vintern kommer och det blir kärvare för ugglan återvänder han till holken för att hämta mat. Några holka som jag haft koll på har det börjat försvinna möss vid den tid vi nu är i. 

Postat 2018-11-25 23:59 | Läst 1105 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Ett ljus för dom som inte är med oss längre.

Det var många lyktor som lyste upp kyrkogården i kväll när min dotter/svärson var och tände några ljus på vår grav. Det är många som vilar i vår grav men inte så många som bildens ljus visar. Det var min dotter som inte kund låta bli att tända några ljus som slocknat vid minneslunden. Det var lite svårt att fotografera i mörkret, lite snö hade nog varit bra. 

Min svärmor ligger vid Skutskärs kyrka. Den här bilden är tagen för många år sedan vid en grillplats vi ofta använde oss av. Idag är platsen helt utraderad av skogsmaskinerna. Förmodligen är det Maria på första bilden som tagit bilden. En bild som jag tycker mycket om, det var precis så här öppenhjärtig vår kontakt var. Jag saknar henne mycket. 

Postat 2018-11-03 23:04 | Läst 1049 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera