Levande skog

Med tillstånd från alla berörda...

lägger jag idag ut några familjebilder. Dom första från början av 80 talet. 

Min fru Rita, här med vår första son Christer. Gillar bilden, riktig moderskärlek tycker jag. 

Min äldsta dotter som är 6 år äldre än Christer hade " dille " på att sminka sina mindre syskon. Än idag sitter dom takterna i. För ett tag sedan var dom utklädd till Homer och Marge Simpson. 

Idag är Christer 38 år och har två flickor själv. 

En sommarbild som jag är väldigt nöjd med, både bild och hustru,

Postat 2018-12-17 22:20 | Läst 949 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Minnen.

Ni som läser min blogg kan konstatera att det är gamla diabilder som jag visat den senaste tiden. Plockar fram kartongerna och fotar av bilderna varefter. Familjebilder lägger jag tillbaks i kartongen för att förvara dom på något lämpligt sätt. Man vet ju inte vad som händer med bilder i framtiden. Naturbilder spar jag bara dom allra bästa. Resten slänger jag. 

Man kommer naturligtvis på bilder som väcker minnen. Glada eller tråkiga. Alla som vi hälsade på i Finland när vi var unga är inte längre i livet. Ändå har vi bra kontakt med deras barn men dom är generationen efter oss och det blir inte riktigt samma sak. Nu är jag och min fru " den gamla generationen ".  66/68 år. Jag har en syster som är äldre och en morbror som är på väg mot 93. Både min frus tre syskon och mina två bröder är borta. 

Många av dom äldsta diabilderna är i ganska dåligt skick. Framför allt är det färgerna som inte håller. Några lägger jag bara tillbaks i lådan men provar att göra dom i svartvitt ifall det kan duga. 

Dagens bild är en som var svårt att få till färgerna på. Nu är jag jätteglad att jag gjorde om den i svartvitt ( även om inte kvaltèn är bra ) Det var så här min flickvän såg ut, det var så påtagligt när jag såg bilden i svartvitt och den väcker många minnen. Hon 16 och jag 18 år. Vi har i år varit tillsammans i 50 år. Gifte oss när vi fick vårt andra barn 1980. Gifte oss i nöd och lust. Idag gifter man sig bara i lust tror jag. Brukar säga till mina barn att det var i lust de första 25 åren. Kan inte minnas att vi bråkade någon gång. Har det varit problem efter det så har vi även löst det. Jag har alltid varit närvarande men visst är det min hustru som fått dragit det tunga lasset med barnen.

Postat 2018-12-13 15:23 | Läst 962 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Pärluggla. Ugglan som försvann.

Jag har tidigare berört slagugglan och sparvugglan. Nu är turen kommen till pärlugglan. En uggla som kanske var den vanligast ugglan i " mitt " område en gång. Under vårnätterna på 70-talet kunde jag åka till 6 - 7 platser och lyssna. Oavsett om det var ett toppår eller inte så hörde jag alltid någon pärluggla. Idag är den helt försvunnen. Varför ? Mat finns med all säkerhet men något har naturligtvis hänt, man undrar bara vad ? I mitt område finns det inte längre några boträd åt ugglan, inte heller några holkar som en gång sattes upp. Dom har antingen gått sönder på grund av att dom är så gamla eller så har dom åkt med i någon avverkning. 

Minns särskilt ett tillfälle när jag stod på en höjd under en timme och lyssnade på en sparvuggla. När mörkret blev mer påtagligt ropade en pärluggla och en stund senare en slaguggla. Det är sådana tillfällen man måste vara med om för att förstå hur mäktigt  det är att stå under stjärnhimlen och höra alla ugglor och skällande rävar som var vanliga inslag när man befann sig i skogen. 

Jag trodde det skulle vara beständigt men ack vad fel jag fick. Trotts skogsbolagens fina ord och påkostade reklamkampanjer om hur förträffligt deras skogsbruk är så finns inget kvar än sönderkörda kalhyggen och ungskog. Det är få som gjort så stor skada på naturen som skogsindustrin, i skogen, i luften och i havet.

Jag har hittat en del gamla DIA-bilder på pärlugglan i mina gömmor men tyvärr är dom inte så välbevarad så det går att göra några kopior. Oftast har färgerna gått ur helt eller så är skärpan för dålig. Dom två första är förmodligen från 70 talets mitt. 

Ungarna ser lite förskräckta ut och vem skulle inte göra det. 

Få har så mycket kunskap om pärlugglan som Per Aspenberg. Jag vet inte säkert men han har ringmärkt pärlugglor i säkert 50 år. Den här bilden är från 90 talet och kanske de sista ungarna han ringmärkte i området runt Gävle. Ringde honom i kväll och han berättade att det är helt slut med pärlugglan. Han har inte hittad någon häckning under 2000 talet. Det är bara under hösten han kan få pärlugglan i sina nät. Då rör det sig om flyttande fåglar på väg söderut. 

Postat 2018-12-08 22:18 | Läst 1284 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Duvhök i repris.

Tror jag visat någon av bilderna tidigare. Hur som helst så visar jag dom igen. Återigen Dia bilder från skiftet 80/90 talet.  

Jag var väldigt sugen på att köpa ett Nikon 300/4 ( tror det var första versionen som kom ) och ringde till fotohandlaren för att höra om priset. Handlade oftast i samma butik men ville vara lite diskret och presenterade mig inte direkt. Men fotohandlaren kände sina kunder. Tjenare Björklund ! Jag har inget hemma men jag åker till Stockholm i kväll, tar hem det då. På lördag kväll ringde han och sa att du kan komma in och hämta objektivet. NU ? ja kom in bakvägen så är jag där. Det var på den tiden när affären stängde vid middagstid på lördagar. 

Helgen efter var det dags att testa objektivet. Det var meningen jag skulle fotografera sångsvan som inte var lika vanlig som idag men den började dyka upp i flera sjöar. Trotts noga förberedelser så blev det inte som jag tänkt. Svanarna reagerade genast på min närvaro och jag avbröt det hela och gick upp till orrkojan för att sova. Framme ser jag en död orrtupp. Innan jag skulle sova förberedde jag kameran så det skulle vara klart att fota om höken skulle dyka upp.

Orrarna kom men flög fram och tillbaks så det märktes att dom var oroliga. Plötsligt så landade höken vid den döda tuppen. Mycket försiktigt siktade jag in mig på höken, hade den nya vinkelsökaren monterad. Hade Nikon FE men ingen motor så man fick dra fram filmen ruta för ruta och det gällde att få en bra bild ifall höken skulle reagera och ge sig av. Nu blev det inte så utan första filmen tog slut ganska snabbt och jag han byta filmrulle tre gånger innan den börja dra sig åt skogen till. ( AGFA film). 

Orrarna är från ett år då det kom snö i slutet av April. 

Postat 2018-12-02 22:39 | Läst 1098 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera