Levande skog

Gysinge.

Det är inte många gånger jag har chansen att komma ut nu för tiden men förra måndagen ( 21:a ) blev det en tur till Gysinge. Förhoppningen var att få se uttern som många rapporterat om på FB. Trotts många promenader längs broarna blev det ingen utter den dagen. En bäver satt på andra sidan älven men det var för långt bort för att bli bra på bild. Dagen räddades av en mink som varje gång den fångat något sprang under brofästet och kanske gömde maten. Kanske ville den äta ifred utan närgångna fotografer. Eftersom jag inte hade några bilder på mink tidigare så var jag ändå nöjd med dagen. 

Idag hade det lovats sol men på morgonen var det gråmulet och det var nästan så jag tänkte ställa in utflykten. Lite motvilligt åkte jag ändå iväg och när jag närmade mig Gysinge bröt solen igenom. Efter några promenader över första broarna så insåg jag att det var lika bra att fortsätta mot Sevedskvarn. 

Det var oväntat mycket folk här med tanke på att det är mitt i veckan. Ingen utter hade visat sig enligt dom fotografer som fanns här. Det är bara att promenera fram och tillbaks efter broarna, någon gång dyker uttern upp med lite tur. De flesta fotograferna gick i samlad trupp för att fika och grilla vid vindskyddet. Jag själv fortsatte mitt promenerande. Vid sista bron får jag så se en utter en bit ut. När den dyker är den under vattnet ganska länge och jag passar på att ta mig ner för brofästet och smyger in mellan buskarna för att komma närmare. Den vill inte gärna komma närmare men jag håller ut och hoppas. Det gäller att fota när uttern är solbelyst. Plötsligt är den borta. Jag väntar och söker av forsen. Oväntat dyker den upp tio, tolv meter från mig. Får syn på mig, jag står helt öppet men den drabbas inte av panik utan äter färdigt men håller ögonen på mig hela tiden. Efter några tiotal bilder dyker den i och visar sig inte mer. Det blev en vacker eftermiddag med kölddimma men dom bilderna blev inte bra. 

Postat 2019-01-30 21:01 | Läst 974 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Bilder som jag gärna tittar på många gånger.

Fyra bilder från våra första år. Rita jobbade i samma charkfabrik som min son nu gör. Jag jobbade i järnhandeln. Varje dag hämtade jag henne från jobbet. Oftast blev det en tur till skogen efter jobbet för att titta på älgar. Miljötänket hade inte slagit igenom ännu och det blev många turer längs kusten norr om Gävle. Många turer till Lumsheden i Dalarna där det första tjäderspel jag kände till låg. När vi hade semester åkte vi för det mesta till Kankkila i Finland eller till Värmland. 

I slutet av 50 talet träffade min mamma en man från Värmland. En man som vi bröder såg upp till och bättre ersättare till vår biologiska far kunde vi nog inte få. Vi hade aldrig haft pengar men nu fick vi både TV, telefon och bil. Förhållandet tog slut men vi höll kontakten i flera år in på 70 talet. Han bodde i en by som hette Leverbyn som ligger mellan Årjäng och Töcksfors. 

Tiden går fort när man har roligt heter det ju. Kan inte förstå att det gått 45 år sedan bilden togs. Vi åkte ofta in på Norska sidan. Här vid Fredrikstens fästning en varm sommardag. Jag minns att vi gick omkring där men tror inte jag var nyfiken på Karl XII på den tiden. Vi fortsatte från Halden till Strömstad den där gången. Varje gång vi passerade gränsen var vi spänd på om tullen skulle stoppa oss. Det hände ett par gånger att vi stoppades fast vi befann oss över en mil in på Svenska sidan. Någon lyx kunde vi inte kosta på oss förutom lite för mycket bilkörning. Lyx var att sitt på Claras cafè i Årjäng och fika. Där kunde man även se Tore Skogman sitta och fika. Clara Johansson hade ju skrivit flera av Tores melodier. På torget hade man byggt ett troll, brickan som trollet höll fungerade som en scen. 

Svärföräldrarnas hund fick också följa med. Rita i rummet med den öppna spisen. Huset var så trevligt och fint. Höga trösklar som man fick kliva över. Breda dörrlister och riktigt trägolv. 

När vi åkte hem hände en lite oförutsedd händelse. Jag hade min Amazon och hade passerat Örebro. Plötsligt kommer en Porsche med full fart. Det stod polis på den och längre fram blev jag stoppad. Fortkörning tänkte jag. Nej då, Slår det i bak frågade han. Nää har inte hört något. Självklart hade det slagit i vid många gupp efter grusvägarna. Han såg från sin låga ställning att länkarmen slog i där bak. Det var en snäll polis men det blev dyra reparationer. Hörde långt senare att polisen hade 20 Porschar. Några hade sparats på något museum. 

En bild från 1975/76. Fåtöljen sitter hon fortfarande i. Då var den ny men nu börjar åren ta ut sin rätt på den. Vid den här tiden hade vi fått vårt första barn( 74 ). 

Det har alltid varit viktigt med blommor eller som här olika grässorter i vasen på golvet. Under vår första bostad låg en blomsteraffär. Vi blev lite av stamkunder där. Jag kan inte skryta att jag köpt mycket blommor till Rita, men det har hänt. Ett rolig minne var när jag köpte 25 stycken röda rosor. Hade en dam bakom mig i kön. Den kvinnliga expediten slog in blommorna och bad om 500 eller 600 hundra. Minns inte exakt. När kvinnan bakom mig hörde det utbrast hon högt " Gud va dyrt". Expediten blev skitförbannad och skällde ut kunden efter noter. Hade du lagt blommorna på kistlocket hade du inte sagt något, då behöver man väl inte några blommor. Blommor ska man ha medan man lever. Vet inte vad kvinnans blommor kostade men hon betalade och gick. 

Postat 2019-01-27 01:12 | Läst 1051 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Att åldras.

Har ägnat mycket tid till att kopiera gamla diabilder. Det tar mycket tid men det har ändå blivit ganska många lådor dia som jag gått igenom. Nu gör jag en paus i kopierandet, ont om tid och så måste jag hitta något bra sätt att sortera in bilderna. Har lagt ut lite bilder på FB men här på FS går bloggandet på sparlåga. 

Inte hela men största orsaken till uteblivet bloggande är min åldrande morbror. Han har inga egna barn och jag är närmsta anhörig. Hans hälsa har försämrats mycket det senaste året och väldigt mycket de två sista månaderna. Han har klarat sig bra själv men nu går det inte längre. För en tid sedan ramlade han, bröt inget men slog sig gul och blå. Kanske har han haft någon propp också, det vet vi inte.

Många skulle nog skicka honom till hemmet så fort som möjligt men min familj är inte funtad på det viset. Man ställer upp och hjälper så länge det går. Han har hemhjälp fyra gånger under dagen plus nattpatrull men jag tycker det inte alltid fungerar. Vi får ändå gå till honom ibland flera gånger om dagen. Informationen till dom som kommer till honom är inte bra. Några vet inte var medicinen finns, medicinen tar slut, vet inte när det är matdags eller när han ska läggas. Jag förstår att det kan vara problem under en inkörningsperiod och det är naturligtvis inte lätt att komma till en helt främmande människa som man inte vet något om. Vi ser till att det alltid finns mat men hemtjänsten ger honom den. När vi själva lagar mat så gör vi så det blir en matlåda med varm mat även till honom. För några dagar sedan fick vi en kommentar " ni tar väl betalt av honom " Nää vi tar inte betalt. En människa som levt nära oss hela sitt liv kan vi avvara en portion mat om dagen. Jag blir förvånad över hur dåligt kontakt med anhöriga en del har. 

Vi har haft många dödsfall under årens lopp. Olyckor, sjukdom och helt naturliga orsaker som ålder. Man tänker just nu lite extra på orsakerna och vad det är som påverkar människan, vad händer i hjärnan. Min svärmor var helt klar, skojade och pratade två timmar innan hon dog. Min morbror har inte reda på tiden, när och om han har ätit eller druckit kaffe. Kan inte klä sig själv och man måste passa honom när han förflyttar sig med rullatorn. En helt ny erfarenhet för oss är när man måste hjälpa en vuxen människa på med en blöja. Vilket alltid händer när hemtjänsten inte är där. Det är positivt att han ändå känner igen oss och dom som kommer. Som alltid så går det upp och ner, vissa dagar är bättre vissa dagar är det väldigt dåligt. Någon bild på min morbror visar jag inte idag. Det får istället bli en sommarbild som ger oss hopp om en ljusnande framtid,( i alla fall för oss som är friska) och så har jag fått skriva av mig lite. 

Postat 2019-01-25 01:43 | Läst 955 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera