Levande skog

Ulf Ivar Nilsson.

På mitt nattduksbord ligger en bok av Ulf Ivar Nilsson. Fick den i födelsedagspresent eller julklapp, minns inte riktigt. Tanken av givaren ( min äldsta son ) var nog årtalen. Jag är ju född 1950. Jag har redan läst den en gång men man kan ta fram den igen och minnas händelser i Gävle. Ulf är kanske mest känd för sina träffsäkra satiriska gubbar men han har skrivit många fler böcker varav några står i min bokhylla. 

Jag jobbade i en butik på söder i slutet av 60-talet och jag mötte flera av personerna Ulf skriver om i boken. Bl.a en annan satirtecknare, Staffan Lindèn, han med Staffans stollar, Tord Lundström och tränaren  Tommy Sandlin. Det som slår mig idag är hur trevliga dom var. Alltid glad och vänliga mot sina medmänniskor. Kanske dom hade handlat av mig någon gång, mött mig på gatan. Alltid hejade dom och kanske sa några ord. Per Ögren " miljö Pelle " var en annan. En som också ofta kom på besök var Mårtsbo Slim. Ernst Karlsson. Många gånger sneglade kunderna ner i trappen och undrade vad det var för hög stämma där nerifrån. Många gånger hade jag honom som sällskap vid matbordet. Han dunkade näven i bordet samtidigt flög benet upp in under bordet så besticken flyttade sig. Dundrade på med sin ljudliga stämma om Värmlänningar och vikingar. Det finns många roliga historier om Mårtsbo Slim men det får ni läsa om i boken. 

Ett annat avsnitt i boken heter " Smutsiga Gavleån ". Så fort det uppstår ett problem så ska det skjutas till höger och vänster. Det må vara mink, varg, säl eller skarv. Jag brukar försvara skarvens existens. Då blir man kallad gubbjävel, idiot m.m. Hur skulle det vara om dessa personer tittade i backspegeln. Utan vår hjälp hade det inte funnits några minkar i markerna. Man säger inget om alla dessa laxfällor som låg utanför utloppet i älvarna. Man säger inget om människans rovfiske i haven, inget om industriernas utsläpp längs våra kuster. Inget om rovdriften på våra skogar. Ett ordspråk jag gärna använder är " som man bäddar får man ligga "

Smutsiga Gavleån minns jag ganska bra. Den del av ån som rinner förbi fabriken kallar vi Valbobor för "syraån ". Giftigt avfall släpptes ut i direkt anslutning till fabriken. Det farligaste ämnena gick i rör till Gävle där det släpptes ut i ån. Min mamma och alla andra tvättade mattor vid en brygga i Bäck. När hon tog upp rotborsten och det hänge folkskit på den var det slut med tvättandet i den ån. Ulf berättar om simtävlingar i Boulognerskogen. " Det var förskräckligt sista tiden berättar en av de flitigaste deltagarna Nils Sundberg. Vi simmade bland död fisk och var tvingades att duscha efter varje dopp.  Syret var helt slut och kolibakterier var 1000 gånger högre än vad som ansågs acceptabelt. 

Har ni inte läst Ulf Ivar Nilssons bok, gör det. Begränsad till Gävle men det finns så mycket om en tid som inte kommer tillbaka. 

Postat 2019-09-21 17:58 | Läst 1419 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera