Levande skog

En hektisk helg är över.

På lördagen döptes vårt senaste barnbarn Elin. Det blev en väldigt lång dag för henne men hon klarade hela förställningen galant. Hon log och tittade på alla människor hela tiden. Gudmor var två stycken Annikor. Björns syster och Marias syster. När vi själva har döpt vara barn så har det varit dom närmaste som varit bjuden. Nu kom det 69 stycken. Kusiner med respektive från Finland och en kusin från London. Många arbetskamrater och skolkamrater. I kyrkan gick det bra men i församlingsrummet där kaffet serverades blev det ont om utrymmet. När det var dags för kaffet hälsade Björn alla välkomna med ett kort tal. Först på Svenska sedan även på Finska. Han har aldrig sagt ett ord på finska tidigare men det här hade han pluggat in och enligt dom finska släktingarna var det helt riktigt. Det uppskattades mycket. 

Det började tidigt på fredag när alla från Finland anlände. Började förbereda maten redan kl sex på morgonen. Lite problematiskt blir det när många är veganer. Veganska köttbullar blev ändå godkända och allt gick åt. För köttätarna blev det tre fläskfilèr med dragonsås. Gick åt även det. Sedan blev det disk och åter disk efter 18 personer. Kaffe och mer disk. Med så många tillresta gäster får man lösa sängplatser lite primitivt. Fem extraplatser hos oss och tre hos min äldsta son. 

Elins dopklänning bars av Björns släkt redan för 124 år sedan. Så bara det var lite speciellt och kommer förmodligen att bäras av flera barn i framtiden. 

När det så var dags hade Elin somnat, bildbevis finns om hon tvivlar någon gång i framtiden. 

Åldersspannet var brett, från fyra månader till nittiofem år. Nu är den ganska arbetsamma helgen över men kvar finns minnen. 

Postat 2020-01-13 01:10 | Läst 1195 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sparvuggla.

Efter gårdagens tråkiga besök vid det skövlade tjäderspelet gjorde jag och svärsonen en koll vid tre sparvuggleholkar som jag inte hunnit kontrollerat tidigare. För många år sedan högg jag ur grova trädstammar som jag hoppades passa sparvugglan. Idag har de flesta försvunnit när skogen avverkats. För att sparvugglan ska acceptera holken ska väggen vid ingångshålet vara minst 50 mm djupt. 

Den här var min första sparvugglehäckning. Tidigare hade bara talgoxen häckat i den. Användes väldigt ofta som logi av fladdermöss också. Vid ett tillfälle hängde det 5, 6 stycken i taket när jag försiktigt lyft på det. Väggen vid ingången var lite för tunn så jag spikade på en liten klabb på insidan och det fungerade för ugglan.

En annan modell. Framsidan är 50 mm. sidorna plyfa. Holken sitter bredvid kubbholken på förra bilden. 

Den här holken har jag alltid haft förväntningar på att ugglan ska häcka. Den är djup och lite krökt ner mot botten. Dessutom tjocka väggar. En ganska nyligen död talgoxe låg i den. Förmodligen ditlagd av sparvugglan. Ska bli spännande till våren att se om sparvugglan hittar den. 

Den här holken sitter bredvid den förra. Lite överraskad blev jag när jag tittade ner i den. Botten var täkt med ett tjockt lager av fågelfjädrar. Den har tidigare använts som skafferi men de sista åren har den varit tom. Fanns inga spybollar så någon häckning har det nog inte varit. 

Den här är det sista experimentet. Tittar man på föreslagna sparvugglaholkar så brukar man sätta en framsida av en kluven vedklabbe för att likna en trädstam. Den här är brädorna av samma tjocklek men jag har gjort förlängningen på insidan. 

Även den här holken innehöll mängder med fågelfjädrar men inga spybollar eller något liknande. Bilden togs för ett par år sedan när jag satte upp holken,  någon ny bild  på innehållet var inte någon idè att ta. Men väldigt kul att veta att sparvugglan har varit vid två, kanske tre av holkarna. 

Alla holkar sitter på trädholmar på någon myr eller som här på hällmarker, i det här fallet uppe till höger utanför bild. Skogen omkring ska snart avverkas. Inget ska sparas för skogens skull. 

Postat 2020-01-06 23:37 | Läst 1446 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Tjäderns skövlade skog.

Idag var det barmark och jag kände att jag måste åka till det skövlade tjäderspelet för att ta nya bilder. Nu hade jag tittat på några gamla diabilder och hoppas mer säkert peka ut platsen. Inte för jag var osäker tidigare men vill ändå ta nya bilder. 

En inte alltför bra bild men duger i det här sammanhanget. För att tiden i tjäderkojan inte skulle bli alltför lång tog jag ofta med mig lite överblivna matrester och gömde i den här rotvältan. Nötskrikor och korpen gillade det. Skogen bakom rotvältan finns kvar idag. Men vänder jag på klacken så ser det inte så trevligt ut. 

Många stubbar runt spelet ser ut så här. Knappt en millimeter mellan årsringarna. Nästa gång ska jag ta med verktyg så jag kan lättare se och räkna ringarna. Egentligen borde alla träd vara av den här kvalitèn men nu har man avverkat allt så det lilla som finns bör lämnas kvar. 

På ett annat ställe låg en trave med  grova granar. Inte så bra kvalitè av årsringarna att döma. Det här kommer bli allt vanligare i framtiden då träden ska drivas upp så snabbt som möjligt för att bli flis. 

Postat 2020-01-05 21:51 | Läst 1757 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Skinkan är slut.

Ja det mesta av julmaten faktiskt. Tidigare har vi alltid firat jul och nyår hemma hos oss men de sista åren har vi varit hos något av våra barn. I år var det Maria och Björn som höll i julfirandet. Men som vanligt delade vi på matkostnaderna och tillagningen. Bilderna som är tagen med telefon fick jag överskickad i kväll och är alltså inte tagen av mig. 

Nu var det nog inte julmat som fick mig att skriva om julen. Jag fick några stunder över i mellandagarna då jag kunde läsa i några av mina nya böcker. I H. Eklunds bok skriver han om husmanskost vid ett matställe i Österbotten. Doftande maletköttsås. Vad är det ? jo köttfärssås. Det får mig att tänka på när jag första gångerna besökte Finland. Visst kunde vi hemma ha konstiga maträtter men i Finland och självklart hos mina svärföräldrar kunde maten se lite annorlunda ut som man inte var van vid. Minns första gången i Kankkila när det serverades Karelenstek, det skulle vara nötkött men tror nog att det var fårkött eller liknande. Såg mest märgben och bitar av fett. Mycket grönsaker som ändå gick att äta. Det var bara att lossas det var gott. Man vågade inte protestera. Även det finska brödet var lite ovant på den tiden. Idag köper vi det ofta. Köttfärssåsen som Håkan skriver om äter vi ganska ofta. Brukar kalla det för Finsk fattigmansmat. Tror inte det är så vanligt i Svenska kök. Brunsås, som man gör själv naturligtvis. Smör-margarin, mjöl, lök köttbuljong. Steker köttfärsen och lägger i såsen. Äter med potatis. Brukar ta gelè eller lingonsylt till. Räcker långt när man är många i familjen. Morotslåda och kålrotslåda har också blivit obligatoriskt på julbordet tack vare det Finska påbrået. 

Något annat som är populärt är Pikkapullat ( stavs kanske så ) När mina flickor gick i skolan kom dom alltid hem med en massa kompisar som ville ha Pikkapullat. Äts med sylt. Ser ut som tjocka plättar. Mjölk, mjöl, bikarbonat, salt, socker. Om det finns något liknande i Sverige vet jag inte. Kommer de gamla skolkompisarna hem idag vill dom gärna ha några pikkapullat. ( snabbullar ) Det är något dom minns. 

Lilla Elins första jul. Kommer inte att minnas så mycket men väldigt glad var hon. Min yngsta dotter Annika höll i nyårsfirandet. Mat, fika och lite lekar innan tolvslaget. 

Postat 2020-01-02 00:29 | Läst 971 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera