Levande skog

Oväntat besök !

Ja vem hade trott att dom skulle komma på besök. ( Mobil ). 

Postat 2020-02-15 09:07 | Läst 1177 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Test med nya kameran.

Tog kameran med på hundpromenaden idag. Tog många bilder och jag tycker AF är väldigt snabb så man kan inte vara annat än nöjd. Tyvärr hade en del bilder rörelseoskärpa men det tar jag på mig. Hade iso 400. Hade jag kollat tiderna så hade jag naturligtvis ändrat till 800 eller 1000. Kanske ännu mer. Får bättra mig till nästa gång. De flesta kråkorna är helt orädda och kommer ända fram. Några vågar inte och då blir det bråk om ostbitarna.

Postat 2020-02-13 12:40 | Läst 1303 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Så har man då blivit ett år äldre.

Nej inte riktigt, men om två dagar. 70 år. Tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Men festen är över, den hade fru, barn, barnbarn, svärsöner och alla andra ordnat för en vecka sedan. Det är ofta så för tiden ska passa alla. Hade inte misstänkt något före när jag blev väckt i min eftermiddagssömn. Runt sängen stod alla med paket och kameror. Det var bara att gnugga sig i ögonen och gå ner i köket där det var uppdukat med smörgåstårta. 

Många gånger har jag fått frågan, Vad vill du ha när du fyller. Brukar alltid svar att det viktigaste ni kan göra är att komma hem och fika. Kaffe och tårta. Jag behöver inget, har redan allt. Kaffe och smörgåstårta blev det och en massa paket. Lagda i den ordningen som dom helst skulle öppnas. Först de mindre sakerna sedan böcker, det brukar alltid finnas på önskelistan. Alla vet att jag är en storförbrukare av naturböcker även om jag sagt att nu får det inte bli fler böcker. Till sist ett paket kvar. Vad tror du ? Gissa ! Hur jag än kände kunde jag inte fatta vad det fanns i paketet. Jag öppnade och vad är det om inte en kamera. Jag hade i min vildaste fantasi inte kunnat tro att det skulle vara en D750. Det fanns överhuvud taget inte i mitt huvud även om jag fick känna på paketet. Alla vet väl hur en kamerakartong ser ut men det fanns inte i min värld just då. 

Jag har min D7000 som börjar bli ganska nött, men fungerar. Knapparna börjar bli utslitna. Brukar låna min sons D600 och svärsonens D7200. Har inte hunnit testa kameran ännu men tagit några bilder på flygande kråkor när jag är ute med hunden. Tycker den följer väldigt bra i AF. Även en test på barnbarnet. 

Nu måste jag självklart ta mig ut och ta lite skogsbilder. Där jag fotat sparvugglan funderar jag på att lägga ut lite mat för att locka till mig nötskrikor och hackspettar. Annars får det bli Gysinge, Hjälstaviken eller kanske Eskilstuna. Jag får se. 

Det finns ingen gräns för givmildheten hos de mina men även hos många andra. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna alla dessa presenter. Sista halvåret har jag nog fått tio nya mycket fina och dyra fotoböcker, tror det är en som jag själv betalat för. För ett halvår sedan fick jag ta över min svärsons objektiv när han köpte ett nytt. ( Tamron 150 - 600 ). Jag är oerhört tacksam. 

Kråkbilden är med 600 mm. AF följde utan problem när kråkan flög. Bilden är beskuren till en tredjedel av originalet. ISO 800. Bilden på mitt barnbarn har jag tagit med mitt 35 mm som är anpassat till min D7000. (DX). Har ännu inget normalobjektiv för FX- Sensor. ISO 12.800 Att få den här kvalitèn på så höga iso är jag inte van med. 

Postat 2020-02-11 18:15 | Läst 1057 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Min morfar.

Jag har berättat om honom tidigare men nu hittade jag lådan med bilder som jag tog i september 1989. Har kopierat en del även om många är ganska lika. Meningen från börja var att jag skulle göra ett bildspel men jag har lagt dom planerna åt sidan. Tog många bilder från långt håll alltmedan han närmar sig. Jag spelade också in två kassettband där han berättar om sina upplevelser i ungdomen. Medan bilderna växlades skulle man lyssna till hans berättelser. Nu får det nog bli ett album i ställer där jag kan skriva ner hans berättelser. 

Ett av kassettbanden tappade jag bort för några år sedan men för knappt ett halvår sedan hittade jag på det. Nu har jag lyssnat igenom dom och det är mycket jag glömt av det han berättade. Första bandet är inspelat i mitt kök. Han berättar om alla jobb han hade, bl.a. i Mackmyra sulfit i olika omgångar. Om alla sin syskon och tiden i Östersund där han gjorde militärtjänsten. I ett album som från början kommer från mormor finns många bilder som jag nu fick klarhet i när han berättade om lumpen. Det som gör mig väldigt besviken är att jag frågade inget om min mormor. Det hade varit värdefullt, för henne har jag knappt några bilder på. 

Han var född i Hedesunda men kom till Oslättfors tidigt där han gick i skolan. Efter skolan flyttade han till Valbo. När vi satt i köket erbjöd jag mig att vi skulle besöka platsen där han bodde i Oslättfors. Man kan höra på rösten att han gladdes åt löftet och blev nästan lite ivrig att komma iväg.  Jag jobbade alla närmaste dagarna så det fick bli till helgen. 

Väl framme så var vägen bommad så det blev en promenad på tre kilometer. Men morfar har gått mycket i sina dar så det var inga problem. Han hade hunnit bli 93 år 1989. Halvvägs möter vi en person som också är född i närheten så det blev mycket att berätta. Kanske 20 år yngre men kände till gårdsfolket runt Lundbosjön. Han hade dessutom gått i samma skola som för många år sedan brunnit ner. Det var också här som läraren och prästen bestämde att morfar fick byta efternamn. Det fanns för många som hette Olsson så det fick bli Persson istället. Framme vid huset som var målet så kände han inte riktigt igen sig. Efter så lång tid förändras allt. Han tittade sig omkring och funderade ändå om inte det var grannens hus vi satt vid. Han berättade om alla sina kamrater och syskonens kamrater. Om gårdar, bönder och alla sjöar i närheten. En gång fick han en killing som han stoppade ner i en kont och bar hem på ryggen. Han vågade inte ta in den utan gömde killingen ute i buskarna innan han frågade sin mamma. Den hade ju inte kostat något så den mottogs väl av både mor och far. Den blev kvar i många år och fick riktigt stora horn. 

Morfar var från Hedesunda och där har man en lite speciell dialekt. Påminner lite om Värmländska men inte med samma tonfall, men ordvalet kanske. För morfars del var det mycket svordomar. Inte av elakhet utan det fanns med i vardagspratet. " Fan har jag gått hit ska jag föll gå hem ". Mycket " Tocken " också. Körrgårn, färskpären, Häsunda, baketter. 

Ofta sa han " Jag skulle vudde död för länge sedan " men han fick leva fyra år till. Han blev 97 år. Alla hans 8 syskon blev minst 94 år utom en syster som dog i Spanska sjukan. Den första bilden är min egen favorit. Ser ut som han tänker tillbaks på sitt långa liv. 

Postat 2020-02-01 01:35 | Läst 1244 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera