Levande skog

Hur kommer Elins livspuzzel se ut ?

Hon har hunnit bli två år och fyra månader. Igår hämtade vi henne på fritids. Vi hade köpt med oss två puzzel som hon fick när vi kom hem. Hon började bygga bara vi kom innanför dörren. Gillar allt med djur och även om hon inte kan säga alla namnen så vet hon ändå vad det är. Kanske någon minns en tidigare blogg där hon pekade ut tjugofem, trettio fåglar utan problem. Har många böcker med djur, tama som vilda. Frågar man så pekar hon rätt varje gång. Det är verkligen kul att följa hennes utveckling. Hon är också den sorten att hon kan allt själv. Puzzlet fick vi inte hjälpa med, det tog inte lång stund innan det var färdigt. 

Man undrar, vad kommer dom här bilderna betyda för Elin i framtiden. Det tas mängder med bilder varje dag. Inte alltid av mig men av Elins mamma. När jag/vi var små togs det bilder någon gång ibland. Ofta dålig kvalité men ändå värdefulla. Roligt också att barnen är så medveten om att det blir bilder. Min yngsta dotter har en kille som blir två år om två veckor. Han vill alltid se bilden när man tagit en. Min dotter vill inte att jag lägger ut bilder på honom ännu, lite känsligt när biologiska föräldrarna finns ganska nära. 

Nedan lite bilder från September och framåt. 

Postat 2022-01-13 14:31 | Läst 405 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vintern 2017-2018....

hade jag vintermatning i skogen sista gången. Vägen ut till matningen bjöd på många fågelmöten. Minns särskilt en gång. Jag åkte skidor och när jag skidade hemåt ser jag att en tjäder lämnat sin sovgrop bara en meter från mina spår. Förmodligen blev den väckt när jag passerade på morgonen. Normalt borde den flaxat upp ur sin grop men jag märkte inget. Men det var inte bara tjäder. Järpe, örn, ugglor kunde jag alltid se. Vid matningen som jag tidigare visat många bilder ifrån fanns alltid tre gråspettar. Två hannar och en hona. Dom var väldigt orädda. Kunde ta alla bilder utan gömsle, dessutom kunde jag flytta omkring utan att dom flydde fältet. Jag kunde stå på en plats och ha en större hackspett två meter ifrån på den ena sidan och gråspett tre meter ifrån på den andra. Dom lärde sig att nu vankas det mat. 

På vägen ut kalhöggs skifte efter skifte. Idag finns det inte plats för fåglar, däggdjur och skogsblommor, all skog är skövlad. Som jag skrivit några gånger så har jag vistats i den här skogen under hela mitt liv. Jag vill känna mina marker, var blommor växer, var kantarellerna växer, var orren spelar m.m. Jag blev bara deprimerad när jag åkte ut. Därför bestämde jag att nu får det vara nog. 

I ett försök att hitta lite inspiration tillbringade jag två månader i Jokkmokk 2019. Förra våren/sommaren blev det tre månader. Vad jag fick för bilder kan ni se i mina äldre bloggar. Allt det jag sett i Jokkmokk under dom här månaderna kunde jag en gång i tiden se i mina hemmamarker, utom renarna då. När jag berättat om alla orrspel, tjäderspel för bekanta så får dom ett intrycka av Tore Skogmans storfiskarvalls. Ja då skarvar han som han vill. Idag är både Skogman och skogen död. (Tore dog förresten på Gävle lasarett ser jag när jag googlade). Vid sista besöket i Jokkmokk fick jag påhälsning av barnen men när min äldsta dotter åkte hem blev hemlängtan för stor och jag följde med hem. Jag hade tänkt stanna till hösten men det får bli någon annan gång. 

Så dom sista åren har det bara blivit Hjälstaviken ( inte så bara ) Kittan (lavskrikor) och i Augusti till smålommarna vid Knuthöjdsmossen. Förr gick jag runt hörnet så var jag naturen idag måste jag åka tiotals mil. Det är något jag helst vill slippa därför avstår jag. 

Näst sista dagen 2021 var jag och svärsonen till Kittan. Det var grått och förväntningarna inte så högt ställda. När jag stegade över diket mot matningen såg jag en stubbe längre tillbaks efter vägen. Där vill jag ha lavskrikan. Tiden gick och jag föreslog att nu ger vi upp och började packa ner kamerorna. Precis då kom lavskrikorna. Först till den vanliga platsen. När dom såg oss gick jag mot stubben så dom kunde se att jag lade ut något. Efter en stund fick jag min bild. Den enda den här dagen. Färgfattigt men jag blev trotts allt lite nöjd.

Postat 2022-01-11 21:19 | Läst 497 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera