Jag en bofotograf !

Ibörjan av 70 talet fick jag de första bilderna publicerad i en tidning. Det var bilder tagna på en åker full av maskrosor. En översiktsbild och två närbilder. Jag bläddrade många gånger i tidningen för att förstå att det var sant. I returen av bilderna uppmanade redaktören mig att skicka in fler bilder. Nu var man inte bara naturfotograf utan en efterfrågad sådan. Jag plockade ihop ett tjugotal dia bilder och sände iväg. Det tog inte många dagar så kom ett paket tillbaks. Spännande att se vad han skrev. INGA bobilder i min tidning ! stod det. Så var man ingen riktig naturfotograf längre. De bilder som inte var godkända var från en måshäckning. Några veckor senare publicerades ett uppslag av en skicklig  N/fotograf. Dom skilde sig inte mycket från mina bilder. Må vara att den tekniska kvalitèn var betydligt bättre.

Det här ämnet har stötts och blötts många gånger. Ibland kan jag se någon ursäkt att " jag tog några bilder, sen gick jag därifrån för att inte störa ". Några av våra ugglor, lappuggla, hökuggla t.ex. är väldigt orädda och till och med låter sig matas med möss. Vid en häckning kan de därimot vara mycket aggresiva. En slaguggla som flyger rakt mot fotografen gör det för att fotografen kommit för nära ungarna. Jag tar bobilder och har inget dåligt samvete för det. MEN man ska stå för vad man gör och vara uppmärksam på hur fåglarna reagerar. FÅR man tillfälle att på ett lättvindigt sätt ta bilder ska man ta så man blir mätt, nästa gång är det bättre att avstå oavsett vilken fågel.  Vad är en bobild,  är det en hackspett på en trädstam eller en uggla på en gren ?

Att följa och fotografera  en fågelart under längre tid är mitt intresse. Många timmar händer inget men plötsligt händer det oväntade, då får kameran gå varm. Fåglar av samma art reagerar ofta olika inför en människa. För många år sedan fotade jag en häckning av mindre hackspett, utan gömsle helt öppet på två meters avstånd tog jag mina bilder när fåglarna matade. Vid en häckning för två år sedan i "min" skog varnade paret när jag befann mig 20 - 30 meter ifrån. Då är det bara att undvika att komma i närheten. Det var för övrigt några meter bakom fotografen i bilden ovan.

När jag fotograferade den tretåiga hackspetten första gången använde jag gömsle. När jag tyckte det fick vara nog med bilder för dagen klev jag ur gömslet och började packa ihop. Under tiden kom hackspettarna och matade helt obekymrad av min närvaro. Vid ett tillfälle satt jag på samma plats som mannen på bilden, reste mig upp för att gå därifrån. Gick bakom trädet och höll mig i trädet där pinnen sticker ut på bilden, samtidigt satte sig hackspetten vid bohålet och matade.

För de flesta fåglar finns man inte längre när man kliver in i gömslet, men inte alltid och då gäller det att packa ihop och gå därifrån så snabbt som möjligt. När jag hittar ett fågelbo som jag tycker är intressant, ofta på grund av att det ligger fint till sätter jag upp gömsle en bra bit ifrån för att när jag kommer nästa gång flytta lite närmare till fotograferingsavstånd.

I min blogg från april 2013 finns en bild på en sparvuggla som precis klivit upp från badet. Den här häckningen följde jag i flera veckor 8 - 10 timmar om dagen. ( utan gömsle ) Hos sparvugglan skaffar hannen mat. Den lockar ut honan som hämtar maten och hon flyger in och matar ungarna. Vid det här tillfället svarade inte honan. Hannen ropade i fem minuter men ingen reaktion från honan. Det slutade med att han själv flög in till boet och i alla fall lämnade av maten. Trodde ett tag att höken tagit honan vilket skulle kunna hända. Efter en stunds sökande hittade jag honan som just hade badat och kunde eller hade ialla fall svårt att flyga. Hade hon svarat hade förmodligen hannen kommit till henne med maten, något hon ville undvika och höll därför tyst. Det är så jag tolkar händelsen. Det är sådana här händelser jag vill observera och helst fotografer.

Den här bilden hade jag varit utan om jag inte suttit i gömslet den här dagen. Den större hackspetten äter upp äggskalet som järphönan puttat ner för bobalen. Många fåglar tar reda på skalen för att tillgodose sitt behov av kalk, men även för att inte avslöja sitt bo. Småfåglar kan flyga bort med skalen. Vid det här ögonblicket ligger alla ( 8 ) ungar under hönan, två veckor senare stötte jag på en kull 2 - 300 hundra meter från den här platsen och jag kan bara tro att det är samma.

Vid den här rödhakehäckningen kunde jag se hur ungarna efter varje matning bytte plats med varandra, så den som matades sist hamnade längst bak. Små detaljer i fågelvärlden som är trevliga att upptäcka.

 

 

 

Inlagt 2014-03-19 12:06 | Läst 2482 ggr. | Permalink
Det är nog så att vissa arter är känsliga för störning och kan avbryta en häckning. Kungsörn och havsörn och nog även andra rovfåglar skall man absolut inte fotografera vid boet. Man måste veta, vilka som inte blir störda. Om man inte vet, så skall man inte plåta vid ett bo.
När det gäller Din bofotografering, så kan jag inte uttala mig.
Underbara bilder och alltid lika intressant att ta del av dina kunskaper från fågelvärlden! Om bobilder eller inte, handlar det väl om att inte störa och ställa till oreda under häckning och uppfödning. Det krävs kunskap om och respekt för det man vill fota! En del saknar nog tyvärr det! Idag gillar jag rödhakebilden lite extra! Ha en fortsatt god dag! Yvonne
Intressant läsning och härliga bilder !
ing-marie
Tack Wolfgang, Yvonne och Ing-Marie för era kommentarer. Några rovfåglar har jag inte tänkt att ge mig på. Ugglor är visserligen rovfågel men uppträder lite annorlunda än hökarna. Dom fåglar jag har bobilder på här på FS får nog räknas till de lätta och mindre känsliga. När jag fotograferade den tretåiga hackspetten häckade duvhökarna 150 - 200 meter därifrån i fyra år. Hade inte en tanke på att fota dom men det var en upplevelse att höra dom där jag satt med den tretåiga. Det ekade i hela skogen när hannen kom med mat till honan.
Det är ett känsligt ämne så det var den anledningen jag tog upp det. Jag upplever det lite som att det beror vem som tar bilderna. Hur skicklig naturfotograf man är. ( känd ). Jag ser mängder av bobilder i tidskrifter och även här på FS. Lever fåglarna inne i samhällen så är dom vana vid människor och inte lika känslig.
Jag vill kalla min bofotografering kontrollerad störning. Hur många som är ute i skogen vet om dom just för tillfället stör någon fågel. Sportfiskaren, vet han varför storlomen plaskar med vingarna i vattnet eller strandpiparen oroligt flyger fram och tillbaks längs stranden, när tranan ropar ivrigt en bit bort.
Bobilder är ju inget jag strävar efter utan det måste vara att det ligger bra till eller något annat som gör det intressant. Förra året hittade jag en potta som stod inkilad vid en timmervägg, bredvid hade en trast häckat. Det ska bli kul att se om det kan bli några bilder av det någon gång.
Många använder bandspelare för att lock fram fåglar. Det kan vara ännu mer förödande för häckningen. Har dock ingen erfarenhet av det. Jag använder ibland en järppipa. Har provat den på järpe men det är länge sedan men det fungerar ganska bra. Det jag använder den till är i huvudsak till sparvugglan. Hittar jag ett övergivet hackspettebo visslar jag en kort visslig. Ligger det en sparvuggla där svarar honan i nästan alla gånger.
Sten
Wolfgang 2014-03-20 21:00
Sten, det finns en app med fågelläten, men man skall inte spela upp den, eftersom vederbörande fågel kan tro att det är en rival och då sjunger han extra mycket för att häva sitt revir istället för att mata ungarna med påföljd att häckningen störs.
Svar från Sten Björklund 2014-03-20 21:19
Att lura fåglarna med inspelade läten är naturligtvis helt förkastligt. Jag har förstått att det finns dom som nyttjar detta ändå. Att jag har en järppipa till sparvugglan är för att verkligen veta att det finns en uggla i ett specifikt hål. Med pipan kan jag härma ugglans tiggarläte. Har jag bara konstaterat att det ligger en uggla där så behövs den inte mer. En del gör ett periskop med belysning för att kolla bohålen men det här är enklare tycker jag.
Sten
Väldigt intressant och lärorik text. Behöver läsas flera gånger.Jag är en novis i dessa avseende och tar oftast det säkra före det osäkra...dvs jag går hellre därifrån än jag stör. Om jag vet om att jag stör vill säga.

Sista bilden tar jag till mitt hjärta! Helt och hållet.Så underbart att se de små öppna gapen därinne. Hade ingen aning om att de byggde bo på marken. Hemma hos mig...om det hade varit min bild...hade den åkt upp på väggen meddetsamma.
Svar från Sten Björklund 2014-03-20 15:19
Det är det jag menar, det är inte alltid man vet att det finns en ruvande fågel i närheten, vilket jag tycker att jag har koll på. Säker kan man aldrig vara. Har hittat häckande rödhake i rotvältor och grånande trädstubbar, tar nog holkar också. Måste medge att jag är väldigt kritisk till mina egna bilder, är aldrig riktigt nöjd. Den här och järpen hör till undantagen, så det blir nog en förstoring så småningom. Rödhaken häckade i samma hålighet för 6 - 7 år sedan. Så det var andra gången under denna rotvälta. Det är inte rödhaken som gör bilden utan björken och roten över boet. Tack för att du skrev en kommentar och ha en fortsatt bra dag.
Sten
Intressant läsning, ifjol hittade jag duvhökens bo och det var intressant. De höll full låda men när jag närmade mig boet tystnade de men satte fart när jag var borta igen. Det är kul att följa fåglarnas liv och se vad som händer på gott som ont.
Svar från Sten Björklund 2014-03-20 15:54
Där jag har min vintermatning har duvhökarna häckat 4 - 5 år. Det har varit tomt nu i några år och börjar rasa sönder. Några gånger när dom häckade passerade jag under deras bo. Upptäkte inte honan mig i tid satte hon kvar och tryckte. När det var ungar gav hon ifrån sig en tyst varning och flög försiktigt iväg.
Det var fantastiskt att höra honan ropa till hannen när det var mat. När han kom var det ett fasligt liv. Jag upplevde inte att dom var så väldigt störningskänslig. Det hände 5 - 6 gånger men jag undvek att visa mig för dom så mycket som möjligt. Det är som du säger, kul att följa fåglarnas liv oavsett vilken fågel och på gott och ont. Det gäller att minimera störningen. Trevligt att du hittade in och lämnade din synpunkt.
Sten