Människolivet är kort jämfört med......

För fyrtio år sedan ( 1974 ) fick vi vårt första barn. Det känns som om det var igår. Det blev ytterligare tre barn. Vi själva är nu över sextio och tiden börjar kännas knapp. Hinner man med det man tänkt sig. Visserligen har jag generna med mig, många släktingar har blivit betydligt över nittio. Av morfars 8 syskon så blev alla minst 94 år. Utom en som dog i spanska sjukan vid sexton år.

Jag själv är född 1950 och har haft det ganska bra. Ingen sprit, inget röka och bara en (förstående) hustru. Tråkigt kan en del tycka. Hade kunnat önska mig lite bättre ekonomi, men vi har gjort mycket roligt och minnesvärt tillsammans. Många semesterresor, i tält naturligtvis. Ibland turades vi om och  sov i bilen. Fyra barn i baksätet. Många lekar och frågesport i bilen och några undringar om när är vi famme hördes sällan.

Min mamma var född 1923. Skiljde sig när jag var ett par år. Tror hon hade det svårt ekonomiskt. Utan min morfar hade det nog inte gått. Minns mycket väl när det ibland kom underhållspengar på posten. 2, 4, 8 kr. Det var inte värt besväret att hämta ut pengarna, inte ens i slutet av femtiotalet. Det var inget lyxliv men vi fyra barn saknade ändå inget. Man var ute och lekte på den tiden, trotts att vi fick både telefon och Tv i början av 60 talet.

Min morfar var född 1896 i Vinnersjö, Hedesunda. När vi var små hade vi stor respekt för honom. Hade vi gjort något bus var det bara att gömma sig. Mina två bröder hade gjort något "sattyg " och låste in sig i pannrummet. Då åkte yxa fram och dörren öppnades. Mina bröder var borta för länge sedan då de kröp ut genom fönstret. Morfar fick snällt laga dörren men sedan var det glömt. När jag blev vuxen insåg jag att han var nog ganska snäll. Morfar Gunnar blev 97 år.

Morfars far hette Per Olsson, var född 1866. Jag har en bild på honom men inte hört så mycket om hur han var. Min morbror har berättat att Per och Brita var väldigt snälla mot sina barnbarn.

Pers far hette Olof och var född 1835. Om honom har jag ingen information annat än när han föddes och dog.

Hans far Per Olsson var född 1808. Var sadelmakare i Gysinge. Jag har ett kassettband där morfar berättar om ett möte med honom. Morfar beskrev honom som "en liten elak jävul " Per Olsson blev 103 år. Dog 1903. För en liten grabb var kanske alla 100 åringar små elaka djävlar.

 Carl Persson ( Gran ) född 1761.  Antagen som soldat nr. 25. 1783. Deltog i fälttåget i Finland mellan 1788 - 90.

Ander Hjort född 1739

Olof Andersson född 17??

Oftast var de här människorna bönder, salpeterssjudare, dagakarl eller soldat.

Pehr Larsson ( Geting ) född 1691. Antagen som soldat 1714. Kan läsa men inte skriva. Avskedad 1719 pga. de köldskador han ådrog sig under armèns återtåg från Norge 1719. Har misst stortån och frött hälen på vänster fot. Lilltån borta på höger fot. Deltog i fälttåget i Norge 1718 - 1719.

Lars Larsson och hustrun Karin Persdotter borde vara födda ca: 1670. Några uppgifter på dom har jag inte.

Natten till i dag var vi i skogen. Min fru Rita, dottern Annika och hennes pojkvän Robin. Tyvärr en ganska händelsefattig natt. Vi stannade till vid Österbergsmurens naturreservat. Ett mycket fint skogsreservat. Kommer absolut att återvända dit om någon månad.

När man står inför en sådan här gigant kan man inte låta bli att känna vördnad för denna åldring. Man undrar hur många sådana här tallar har fallit för girighetens makt.

Med min lilla berättelse om min släkt vill jag visa hur kort människolivet är i jämförelse med en tall, om tallen får stå ifred. När Lars och Karin föddes var den här tallen 130 år.

( Bilden håller ingen bra kvalitè. är tagen kl. 4.00 med 35 mm bl. 2 Inget stativ.)

 

 

 

 

Inlagt 2014-06-27 20:31 | Läst 2035 ggr. | Permalink
En bild säger mer än tusen ord, heter det ju. Din fina text bevisar att det omvända också gäller. Mycket intressant läsning om än komprimerat, vilket är fullt förståeligt. Skatta dig lycklig för de gener du har, och det verkar du också göra. Själv kommer jag från en släkt där livet är betydligt kortare, alltför kort. Desto viktigare att göra rätt val. Jag tror i alla fall att det är bra att det finns liv som är äldre än människolivet, det kan låta dumt att uttrycka sig så, men vi har inte ensamrätt på allt.
Intressant och din jämförelse med träden likaså. Jämfört med dem är vår levnad bara som ett andetag. Träd är mäktoga varelser med en alldeles egen utstrålning
Svar från Sten Björklund 2014-06-28 11:05
Tack Annelie !
Jag är nog lite av trädkramare. Blir väldigt imponerad av gamla träd och allt som hör gammelskogen till.
( hände något med kommentarerna här men allt går fram hoppas jag )
Ha en bra dag !
Sten
Tack Ingemar för din kommentar. Vi har inte ensamrätt på allt. Tänk om fler människor kunde inse det. Då kanske vi slapp rovdriften på våra naturtillgångar.
Intressant att ha en släkting som var närvarande när karl xII blev skjuten. Även om han själv fick betala ett högt pris. ( om nu ett krig kan vara intressant ). Den här tallen var nästan 200 år då. Den är daterad till 1542.
Sten
Ingemar Svensson 2014-06-28 12:02
Krig är intressanta, av dem kan man lära sig mycket, om man är mottaglig. Mycket intressant med en släkting närvarande när Karl XII föll, sådant knyter ihop en historia. Han var verkligen inte fredens kung, och fick förmodligen vad han förtjänade.
Utan din berättelse om släkten hade bilden bara blivit en bild på en tall, nu fick tallen ett värde och berättelsen en jämförelse. Inte alla bilder som kan tala för sig själva.
Svar från Sten Björklund 2014-06-28 16:44
Tack Margareta !
Det finns naturligtvis en del att berätta om släkten, men det kan bli för mycket på en å samma gång. Det är många gånger jag faller tillbaks på släkten när jag ser levande eller döda träd. Det är min äldsta dotter som tagit fram uppgifterna. Helt plötsligt blev det intressant att läsa om karolinernas återtåg från Norge.
Sten
Margareta Cortés 2014-06-28 17:05
Även här är det äldsta dottern som släktforskat och det blev väldigt intressant när hon kom tillbaka till 1400-talet och upptäckte att vår anfader på min mors sida var den som grundade byn Lovika.
Livet är ganska kort med tanke på hur länge man är död.
Men jag vet inte om jag skulle vilja leva lika länge som ett träd, jag tror att vårt sinne är anpassat till den livslängd vi har och inte mer än så.

Ha det gott! /Thomas
Svar från Sten Björklund 2014-06-29 10:34
Hej Kai Thomas !
Så är det, kroppen och orken har sin begränsning. Men jag är väldigt nyfiken hur fortsättningen blir för dom som får leva vidare.
Sten