Orvokki.

Det är precis en månad sedan jag skrev något på bloggen. Många familjära problem har fått gå före skogsbesöken. Visst har jag varit ut för att fylla på fågelmat i skogen men det har oftast varit korta besök. Idag var skogen snöklädd och snön tyngde ner grenarna över stigen genom skogen. - 10 och solen visade sig långa stunder. Det märktes mycket väl att dagarna blivit längre och ljusare. Gråspettarna var framme och jag fick några bilder på hona och hane tillsammans. Tyvärr inte så bra som jag hoppats. Det var livlig trafik på småfåglarna fram och tillbaks till fröautomaten.

Varför har lagt ut en blombild denna kalla vinterdag. Jo Orvokki hette min svärmor. Orvokki betyder viol på Svenska. Hon var alltid noga med att tala om att hon hette Viola. Den här veckan fick hon en hjärtinfarkt, vilken i ordningen vet jag inte. 2008 fick hon hjärtstillestånd. Tack vare att hon då var på sjukhus överlevde hon den gången. Efter två veckor kom hon hem och samma dag dog hennes dotter ( min frus syster ) i Finland. De två sönerna dog för många år sedan. Båda unga. 25 och 43 år.

På eftermiddagen var min familj in till sjukhuset och hälsade på. Pratade och skojade ganska friskt även om det tog på hennes krafter. Några timmar senare var hon död. Jag, min fru och våra fyra barn satt en timme vid hennes sida på kvällen för ett sista farväl. Det kändes konstigt att vi inte längre kunde prata med varandra som vi gjort bara några timmar tidigare.  Efter ett långt liv med många sorger hade hon ändå styrkan att gå vidare. Nu får hon själv vila i evighet.

 

 

 

 

Inlagt 2014-01-18 01:22 | Läst 1960 ggr. | Permalink
De finns i våra hjärtan våra nära och kära som gått över till en annan värld.
Svar från Sten Björklund 2014-01-18 21:31
Tack Lotta ! Så här i början är det alltid så ovärkligt. Förra lördagen bakade hon bröd, idag är hon borta. Hon var medveten om att hon skulle dö och var mycket tacksam att hon fick bo hemma hela livet och slapp vårdinrättningar.
Sten
Vackrare än så här kan du inte hedra en svärmor du tyckt om.
Rörd blev jag allt.
Nu har hon kanske kommit dit hon önskade om hon varit sjuk och svag.
Ett vackert minne för dig med familj att ni fick sitta en stund tillsammans.
Det ger inre styrka.
Gun-Inger
Svar från Sten Björklund 2014-01-18 23:41
Tack Gun-Inger för en värmande och tröstande kommentar. Man har varit med om det här så många gånger men det är lika sorgligt varje gång. Min svärmor var gammal och " stod på tur " kan man väl säga. Många gånger sa hon att Jag är inte alls rädd för att dö, jag har ju varit med om det en gång och det gjorde inte ont.
Sten
En oerhört vacker bild! Det är ledsamt när någon dör. Särskilt när det är någon närstående. Man känner den stora hjälplösheten och saknaden.
Ha det bra Sten!
Jon Anders